Alla mina kyrkor

Jag fick en fråga angående hur vi i min församling firade nattvarden i kommentarerna till Eucharisti-inlägget. Då jag, förvirrande nog, har flera församlingar som jag kallar "mina" och är mer eller mindre aktiv inom (alt. besöker regelbundet) så tänkte jag att det kanske var på plats att alla fick chansen att få en ordentlig förklaring till hur saker och ting står till.

Lite var jag inne på effekten av att ha fler olika hemförsamlingar i ett av mina allra första inlägg på bloggen, men då utan att gå in på några detaljer kring själva församlingarna eftersom jag helt enkelt ännu inte hade (och jag har väl fortfarande inte i ärlighetens namn, inte för jag skäms för vad jag skriver eller så, men man förmanas ju att vara lite försiktig med vad man lägger ut på nätet) bestämt mig för hur anonym/öppen jag skulle vara med vem jag är.

Mina hemförsamlingar:
Till att börja med har jag två församlingar som kallar "mina hemförsamlingar" och anser mig vara aktiv inom, om än på lite olika sätt.

1) Min (kronologiskt sett) första församling är Lyckebokyrkan, en ekumenisk frikyrkoförsamling (mission/baptist, men med en ganska stor andel gamla pingstvänner också även om det inte finns några officiella band till pingströrelsen). Storleksmässigt kanske den kan anses vara liten till medelstor, beroende på vad man jämför med.

Jag har lite problem när jag ska beskriva församlingen och dess liv eftersom det är betydligt enklare att berätta vad den inte är än vad den är, t.ex. är den varken speciellt karismatisk eller traditionsbunden. Det närmaste jag kan komma är vad som ibland kallas "konceptkristendom", med Alphakurser och NFU-undersökningar, gudstjänstserier och samtalskvällar. Inspiration hämtas bland annat från Willow Creek. Mycket av arbetet riktas på att nå ut till människor i samhället som inte går i kyrkan regelbundet, om än väldigt lite traditionell evangelisation, och stor energi läggs på att hela tiden ha aktuella teman på gudstjänsterna.

Nattvarden ses nog mest som "till minne av" Jesus och omnämns som HHN (Herrens heliga nattvard) på planeringslappar, men annonseras kort och gott som "nattvard" i gudstjänster och annonser. Min uppfattning är att det mer ses som en gemenskapsmåltid där betoningen ligger på "för dig utgiven/utgjutet" än "Kristi kropp/blod". Nattvard firas en gång i månaden och alla som vill får gå fram och ta emot, några formella krav som dop eller kyrkotillhörighet diskuteras aldrig. Inte heller teologin kring nattvarden talas det om speciellt ofta. Alkoholfritt vin och glutenfritt bröd, som bakas av en av församlingsmedlemmarna, används. "Kösystem" (eller "obrutet duklag", som jag tror det kallas på kyrkospråk) gäller vid mottagandet.

2) Min andra församling, högkyrkliga St Ansgar, tillhör Svenska Kyrkan, fast ägs/drivs(?) av en fristående stiftelse. I viss mån kan man kanske kalla dem "frikyrkliga" (eller "det framtida SvK", vilket definitivt låter bättre i deras öron) eftersom de inte får del av kyrkoskatten, utan lever på folks gåvor och testamenten, kollekter och frivilliga insatser.

Här firas gudstjänst i form av tideböner (andakter nästan varje morgon och kväll) och mässa (fem gånger/vecka: högmässa, sjungen kvällsmässa eller läst morgonmässa) varje vecka under terminerna, medan annan typ av verksamhet är betydligt mer sällsynt. Fast kräftskiva och luciafirande, vesper med mingel och självklart även kyrkkaffe, samt retreater (fast på Berget, Rättvik, inte på St Ansgar) och liknande förekommer, så socialt blir definitivt också emellanåt.

Vid eukaristin är betoningen "Kristi kropp/blod" självskriven och alla "katolska" kännetecken som tabenakel och evighetslampa (eller vad det nu kallas) finns närvarande. I mässordningen står det eukaristins liturgi och kommunion för själva utdelandet och det omtalas som "de heliga mysterierna". Oblater och alkoholhaltigt vin används. Knäfall gäller vid mottagandet.

I början var jag lite skeptisk till några av de högkyrkliga uttrycken, van som jag var vid det frikyrkliga. Ett exempel: varför behövde man fira nattvard så ofta? Vad fyllde det för funktion? Samtidigt hade jag tidigare blivit bekant med tidebönerna på Bjärka-Säby (se nedan), vilket också hade försonat mig med gudstjänster med mer "strikt" liturgi. Så egentligen är väl "skeptisk" ett missvisande ord, "avvaktande" kanske är bättre. Eller "fundersam" - varför gör de så här, hur tilltalar det mig? Och allt som oftast så är mycket av liturgin och den här typer av gudstjänster väldigt berikande. Inte så att jag är fullkomligt övertygad om att det ska vara allenarådande formen (som många på Ansgar verkar vara), utan just som komplement och ett sätt av flera - en viktig del i mångfalden!

St Ansgar är den församling jag går oftast till en vanlig söndag nu för tiden. Men det beror mest på att den ligger 4 trappor ner i samma hus där jag bor, till skillnad från Lyckebokyrkan, som ligger 45 min cykeltur bort. Fast jag är nog fortfarande mer engagerad i Lyckebokyrkan och medverkar bland annat på gudstjänster där emellanåt.

Mina extraförsamlingar:
Utöver Lyckebokyrkan och St Ansgar så har jag tre församlingar i/omkring Uppsala som jag har någon form av regelbunden relation till:

3) Ärentuna församling tillhör Svenska Kyrkan och har en hel del ekumeniskt samarbete med Lyckebokyrkan, bland annat är jag konfirmerad i dessa kyrkors gemensamma regi (för många år sedan!). Idag bedrivs framförallt gemensamma taizéandakter, bibelstudier och alphakurs. Till skillnad från Ansgar så är Ärentunaförsamlingen ganska lågkyrklig (tror jag, men det kan ju vara jag som har ett konstigt perspektiv) och präglas i viss mån av en aktiv EFS-grupp.

4) St Lars katolska församling är, till skillnad från Ärentuna, en kyrka jag börjat besöka till och från först nyligen. Om inte annat för att de har högmässa kl. 11 istället för kl. 10 (som Ansgar har) - sovmorgon är ibland tacksamt!

5) Helga Trefaldighet är den församlingskyrka i Svenska Kyrkan som jag tillhör utifrån min bostadsort. Utöver att det är en väldigt mysig kyrka där den ligger i "skuggan av" domkyrkan, så har de ibland spännande ökenmässor (koptisk gudstjänsttradition) och liknande som jag gärna skulle se fler av!

Tillsist några ytterligare kyrkor som påverkat mig:
6) Vadstena klosterkyrka, Svenska Kyrkan, är min dopkyrka.

7) Taizé, Frankrike. Fyra pilgrimsresor (hittills).

8) Svenska Kyrkan i Frankfurt/Main, från min tid i Tyskland.

9) Nya Slottet Bjärka-Säby, utanför Linköping, bibelskola. En fantastisk kombination av tideböner och "pingstmöten".

10) Sionförsamlingen, pingst, i Linköping, bibelskoletiden.

11) Missionskyrkan i Linköping. Återigen bibelskoletiden.

12) Rögle kloster, Katolska Kyrkan, utanför Lund. Reträtt.

13) Livets ord, Uppsala. Inte minst för deras intressanta samtalskvällar.

Är det nu någon som förstår varför jag ibland känner mig både som "allt-i-ett" och ändå ganska förvirrad kring min kyrkoidentitet? Åtminstone jag har väldigt svårt att sätta etikett på mig själv...