Jag pratade med en kompis (en katolik) för ett tag sedan. Och vi kom in på detta med predikan och predikans roll och betydelse i gudstjänsten (fast han skulle väl antagligen inte säga "gudstjänst" utan "mässa", men jag antar - som vanligt - att alla förstår vad jag menar och förlåter mig för ev. begreppsförvirring).
Det som förvånade mig så oerhört mycket var hans uttalande om att "predikan är inte speciellt viktig" (nivå på förvåning: om jag hade ätit på något just då skulle jag definitivt ha satt i halsen!). Självklart är predikan viktig!! Det är ju därför jag går till kyrkan! (=ryggmärgsreflex)
Efter två sekunders hjärnstillestånd (innan jag kopplade vad han sa - eller snarare innan jag kunde ta in att han sa exakt det han sa - och kunde tolka ryggmärgsreflexens signalerade) så kom tankeverksamheten igång igen: "Klart han inte menade så!" Han menade säkert bara att nattvarden/eukaristin är viktigare - det räknas ju som ett sakrament, medan predikan inte är det. Åtminstone har jag aldrig hört talas om "predikans sakrament".
Eller är detta bara min tolkning av uttalandet (jag är expert på att hitta på ursäkter för andra människors "konstiga" beteenden och uttalanden)? Mitt sätt att försöka förstå och kunna greppa en främmande världsbild? För var det verkligen så han menade (måste erkänna att jag, pinsamt nog, i min chock över uttalandet alldeles glömde bort att fråga hur han menade): Är predikan överhuvudtaget "inte speciellt viktig" enligt katoliker eller bara "inte speciellt viktig i jämförelse med nattvarden".
För min del - och nu kommer väl min protestantiska/frikyrkliga sida fram här - så har jag lite svårt att köpa idén med en bokstavlig tolkning av "inte viktig alls" fullt ut. En gudstjänst utan nattvard har jag inget problem att tänka mig (kan beror på att jag har varit på VÄLDIGT många sådana då vi bara har nattvard en gång per månad hemma i frikyrkan), men en gudstjänst utan predikan!? Det är ingen gudstjänst, det är en andakt (med eller utan nattvard)!
Det som avgör om det är en bra gudstjänst eller inte är (i min värld, åtminstone till 95 %) synonymt med om det är en bra predikan eller inte! Resten är ju mer eller mindre samma sak hela tiden (Bibelläsningen undantaget, men det är ju lätt att läsa in söndagens texter hemma om det bara är det man vill ha ut), även om det finns positiva aspekter med inlärning och repetition och liknande även i gudstjänstsammanhang. Till exempel kan jag få nattvard i vilken kyrka som helst (med vissa undantag som Katolska och Ortodoxa Kyrkan, som har lite specialregler om medlemskap osv), men jag kan inte höra en bra predikan i vilken kyrka som helst. (Förtydligande: Jag kan höra en bra predikan av präst, pastor eller lekman/-kvinna i vilket samfund som helst, men det är långtifrån alla människor (oavsett titel och vigning) som har fått gåvan att kunna predika på ett sätt som tilltalar/utmanar mig, och då de flesta kyrkor oftast har samma predikant söndag efter söndag så är "vilken kyrka som helst" i detta fall helt fristående från samfundstillhörighet).
Inom Svenska Kyrkan har man en tydlig struktur där man delar upp gudstjänsten i tre delar: Inledning, Ordets gudstjänst och Eukaristins gudstjänst. Om man tänker sig att alla delarna tar lika lång tid och att tiden man lägger ner på respektive moment speglar viktigheten i det hela så skulle detta ange att predikan tillsammans med bibelläsningen står för en tredjedel av viktigheten i en gudstjänst och eukaristin och välsignelsen för en annan tredjedel av viktigheten. Alltså skulle detta synsätt säga att de två delarna är lika viktiga.
En annan, mer dramaturgisk*, tolkning av gudstjänsten skulle vara att se de tre delarna som en trestegsraket där nästa del alltid är lite viktigare än den föregående. Att eukaristin är själva höjdpunkten - crescendot/klimax - på gudstjänsten, och att allt innan har pekat ditåt, men att predikan då skulle vara viktigare än inledningen (om man ska prata i matematiska termer, vilket jag gärna gör, så kanske inledningen med detta synsätt kanske skulle vara 1/6, bibelläsningen & predikan 1/3 och eukaristin 1/2 av totala "gudstjänstviktigheten").
Luther (enligt boken "Luther själv" av Birgit Stolt) liknade predikan vid att ge församlingen bröstet (dvs att amma/ge di). Att mata församling och visa moderlig omsorg för den. Det är i predikan all undervisning sker. Därigenom skapas en jordmån och därifrån kanaliseras den andliga växten till församlingens medlemmar. En bra predikan gör att man går ifrån gudstjänsten och känner sig uppbyggd, tröstad, förmanad, osv. Visst kan man självklart få Guds tilltal på tusen andra sätt under gudstjänsten, men ärligt talat - nog är det predikan man minns bäst? Predikan som urskiljer en gudstjänst från de hundratals andra som man har varit på under sitt liv.
Är då predikan att klassas som "mjölken" till spädbarn som Paulus pratar om? Något för nyfrälsta som behöver "gå i skola" för att lära sig grunderna i tron, medan vi som har gått i kyrkan ett tag bör ta ett eget ansvar för att hitta "fast föda" (exempelvis i böcker, fördjupningskurser/reträtter eller diverse aktiviteter) för att kunna växa i tron? I så fall kanske min katolske vän hade rätt ändå, för i det läget blir inte predikan "inte speciellt viktig" för mig personligen alla gånger (även om, man som sagt var, aldrig ska underskatta vikten av repetition).
Nå, nu får det kanske vara nog med lösryckta, lätt förvirrade tankar från mig - vad tror och tänker ni om predikan och dess betydelse?
Ordförklaring:
* = Dramaturgi är något man pratar om när man håller på med teater, film och dylikt, och går i princip ut på att man ska bygga upp själva dramat på ett sätt som gör att det blir mer och mer spännande för att tillslut nå en höjdpunkt - ett klimax - på slutet. För alla som ser på film emellanåt (framför allt deckare/thrillers) borde det principiella upplägget vara välbekant: introduktionsfas med presentation av huvudkaraktärer och dylikt, problemet presenteras, eskalerar allt våldsammare och når tillslut klimax, brytpunkten som snabbt leder över i upplösning och tillsist tonas filmen ut ("så levde de lyckliga i alla sina dagar"). Läs mer på wikipedia om dramaturgi och den dramaturgiska modellen.
12 kommentarer:
Oj, det är en stor fråga detta och din och din väns reaktion sätter väl fingret på en stor skiljelinje. Som jag förstår det så är det just inte viktigt och att trestegsraketen i allra högsta grad är tillämpbar.
Tänker man på t.ex. Taizé så är ju det en Gudstjänst/Mässa som bygger på sång+bibelläsning+tystnad+Eukaristin. Ingen predikan står att finna. Detta är ju egentligen en mycket stabilare form än när allt hänger på hur duktig en predikant är.
Det blir ju också mycket krockar när man skall ha olika sorters Gudstjänst som kanske baseras på sång och sedan skall en predikant på något sätt "göra Gudstjänst" av det och snackar på tok för länge om det som musiken eller vad det nu är redan förmedlat.
Gudstjänst är inte bara en intellektuell verksamhet, hela kroppen bör involveras.
Jag ser teologi och predikan som en viktig del men högmässogudstjänster är ett oskick. Eukaristin är något som verkar oansenligt till en början men som växer och som sedan (åtminstone i min erfarenhet) visar sig vara det som håller när allt annat vacklar.
Predikan är långtifrån lika viktig som Eukaristin. Hur skulle den kunna vara lika viktig? Att redan nu delta i himmelriket är såklart mycket viktigare än att höra en predikan om himmelriket. Därmed inte sagt att predikan är oviktig i en mer absolut mening. Det är föreskrivet i det romerska missalet att predikan måste finnas i varje söndagsmässa och att det är lämpligt att predika även i de dagliga mässorna.
Det är uppbyggligt även för den som har varit kristen länge att lyssna på utmanande predikningar, men Gud själv är en större lärare än predikanten. :)
Allt gott!
Jag håller med dig, Johanna, om att predikan är otroligt viktigt i gudstjänsten, lika viktig som nattvarden, men på ett annat sätt.
Utan predikan och undervisning kommer nattvarden och dopet (de två sakrament som protestanter har) inte få något förklaring/innehåll för människan. Att säga att predikan inte är viktig är samma sak som att säga att det Jesus sade när han gick på jorden inte var viktigt utan bara att han dog på korset och uppstod igen.
Visst, nattvarden är det som förenar alla kristna så att vi blir en kropp, men en gudstjänst där man bara har nattvard och lite sång, men aldrig predikan/undervisning skulle jag aldrig klara mig på i längden. Jag läser och studerar Bibeln mycket på egen hand, men har fortfarande samma behov av att höra Guds Ord förkunnas.
Den absolut störta anledningen till varför vi överhuvudtaget har en kyrka är att nå dem som inte hört budskapet om Jesus kristud som världens frälsar. Därför är det viktigt att man har en predikan som innehåller vad det kristna budskapet handlar om. Om någon tar med sig nya vänner till kyrkan så skall predikan kunna nå människor som ännu inte tagit del av budskapet.
När kyrkan blir en plats bara för den som redan tagit emot Jesus i sina hjärtan, då har kyrkan förlorat sitt egentliga syfte.
Sen så kan man ju ha en vördnad och helighet kring sakramenten för det. Givetvis så skall kyrkan också uppbygga dem som är medlemmar i församlingen.
Jo Högmässan i Sv K har i princip samma uppdelning och samma innehåll som högmässan i katolska kyrkan, låt vara att namnen på delarna kanske inte är exakt desamma. Det är för övrigt fyra delar; en avslutning efter eukaristin.
Jag är ju inte katolik enligt katolska kyrkan under biskopen av Rom men jag håller ju med om att det viktigaste är eukaristin, att få ta del av livets bröd som gör att man aldrig hungrar. Det kan man bara få i kyrkan, men en god predikan man kan tillägna sig hemma, genom internet eller något annat medium. Det går inte med eukaristin.
Men; jag tror ju att det ändå är nyttigt att gå till kyrkan ändå, bortsett från eukaristin.
Johanna G: självfallet är predikan viktig, för mig som katolik. Någon satte fingret på vad det innebär, predikan, för mig i alla fall. Det är den föda på vilken jag ska nära mig under en hel vecka - tills nästa söndag.
Självfallet är också Eukaristin otroligt viktig. Men för oss som katoliker är det dock inte heller ett måste. Det viktigaste är faktiskt att komma och gå på en giltig gudstjänst(Mässa) på lördagen och/eller söndagen (för att den skall vara giltig så måste det vara en Mässa/gudstjänst i en katolsk kyrka (se http://katolskakyrkan.se )). Om man ju har begått en svår synd eller befinner sig i ett visst tillstånd så får man inte ta emot Eukaristin - om man ändå gör det så har man begått en dödssynd.
Men som skrivet, det som "ger" mig mest är predikan, det fungerar verkligen som andlig föda, som vägledning. Biktens/försoningens sakrament tilltalar mig personligen och gör mig ren och ger mig hjälp i hur jag bättre kan följa Jesus Kristus. I Eukaristin tar jag emot Jesus Kristus, i form av oblaten. De kompletterar varandra.
Jag håller med om det mesta som sagts av tidigare talare. Människan skall ju inte leva av bröd (hostia) allena utan av vart ord som utgår ur Guds mun (Evangeliet). Fast det kanske kan syfta på Ordet (Sonen) också förstås...
Men utläggningen av evangelieläsningen tycker inte heller jag är nödvändig varje mässa, utan det räcker med högmässor och festdagar. Det blir ändå fler predikningar än i protestantiska kyrkor som oftast bara har gudstjänster på söndagar.
Men det är eukaristin som gör gudstjänsten till en mässa. I mässan förvandlas inte bara brödet och vinet till Frälsarens kropp och blod, utan hela korsoffret blir konkret närvarandegjort.
Om den första kristna församlingen med Paulus i spetsen enbart sysslat med eukaristin till förmån för predikan, då hade inte kristendomen varit där den är idag.
Den hade dött ut. Predikan av Guds ord är en förustättning för att kyrkan skall fortleva och växa.
Och det är ju något som genomsyrar hela apostlagärnmingarna,då Guds ord spreds genom starka predikningar från Petrus,Paulus,Stefanos. Det står på många ställen hur anden kommer leda människor att tala. HUr anden uppfyller människor och hjlälper dem att sprida Guds ord.
Ojoj, här har det blivit väldigt mycket kommentarer! Kul!
Först och främst:
Ett stort tack till alla som har delat med sig av sina tankar!
Då jag inte sitter med facit till vad som är rätt och fel, så nöjer jag mig med att kommentera några av synpunkterna som jag personligen tycker har varit extra intressanta. Jag hoppas att ingen känner sig förbisedd eller som om just din kommentar skulle vara oviktig bara för att jag inte svarar på varje argument och åsikt som ni har pressenterat. Okej? Till sak:
Excelsis:
Tack för påminnelsen om hur det är i Taizé!
Hilaron:
Att redan nu delta i himmelriket är såklart mycket viktigare än att höra en predikan om himmelriket.
- Klockrent formulerat! Som någon sa på bibelskolan: Det är viktigare att tala med Gud än om Gud. Båda tåls att tänka på länge...
Ako:
Sant, olika saker är viktigt på olika sätt. Och ack så rätt du har i att utan förklaring (i form av predikan o.dy.) skulle alla sakrament reduceras till magiska handlingar.
Sleepaz:
Hur menar du nu? Det är inte min upplevelse att folk kommer till kyrkan bara för att vi råkar ha en kyrkbyggnad att samlas i.
Sen är jag inte säker på att jag håller med dig ändå - visst är det viktigt att presentera budskapet för utomstående, men det är även viktigt att kyrkan erbjuder utmaning och möjlighet för att utvecklas i tron åt den enskilde kristne och inte bara vänder sig utåt mot ickefrälsta. Behövs en balans mellan både ock. Och kanske olika tillfällen/fora för det? Typ som pingströrelsen förr i tiden (förlåt om detta bara är fördommar, men jag tycker det är hyfsat illustrativt, så...) ofta hade delvis söndagsförmiddgagsmöte för de redan frälsta, delvis hade väckelsemöte på kvällarna för att nå ickefrälsta...
I övrigt en viktig poäng i det du skriver i ditt andra inlägg: utan predikan ingen mission, men jag skulle också vilja säga utan eukaristi ingen församling. "Liksom brödet vi bryter är ett enda, så är vi - fastän många - en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd."
Jonas:
En god predikan blir aldrig lika bra via internet som live i en gudstjänst!
Minutz3:
Kul att du tar upp detta med att likna predikan vid mat. Hade en SvK-lig kompis som gjorde exakt samma liknelse! Ska nog kopiera hennes tolkning - den blev rätt avancerad tillslut - i ett eget inlägg. Håll utkik!
Johan:
En klassiker :)
Men jag var så inne på att du i sista stycket skulle avsluta med "I mässan förvandlas inte bara brödet och vinet till Frälsarens kropp och blod, utan hela församlingen förvandlas och heliggörs till Kristi Kropp här på jorden"... Nå, det kanske handlar under avdelningen för "fria associationer".
Johanna jag håller med om att det är bäst att höra predikan i kyrkan, men om man till exempel är sjuk någon gång kan man ju lyssna hemma istället för att inte lyssna alls. Men nattvarden kan man ju inte få om inte någon präst kommer hem eller någon annan som har med sig det konsekrerade brödet och vinet.
Anonym:
Välkommen hit!
Kul att du håller med mig :)
Men när menar du då att det är motiverat prästen eller någon annan kommer hem med nattvarden åt en? När man missar en högmässa pga man ligger nedbäddad i förkylning? När man har missat två? Tre? Eller bara vid allvarligare sjukdommar?
Och har du någon koll på hur vanligt det är att det faktiskt händer att prästen eller någon annan åker hem med nattvard till folk idag?
"Efter två sekunders hjärnstillestånd (innan jag kopplade vad han sa - eller snarare innan jag kunde ta in att han sa exakt det han sa - och kunde tolka ryggmärgsreflexens signalerade) så kom tankeverksamheten igång igen: "Klart han inte menade så!" Han menade säkert bara att nattvarden/eukaristin är viktigare - det räknas ju som ett sakrament, medan predikan inte är det. Åtminstone har jag aldrig hört talas om "predikans sakrament".
Eller är detta bara min tolkning av uttalandet (jag är expert på att hitta på ursäkter för andra människors "konstiga" beteenden och uttalanden)? Mitt sätt att försöka förstå och kunna greppa en främmande världsbild? För var det verkligen så han menade (måste erkänna att jag, pinsamt nog, i min chock över uttalandet alldeles glömde bort att fråga hur han menade): Är predikan överhuvudtaget "inte speciellt viktig" enligt katoliker eller bara "inte speciellt viktig i jämförelse med nattvarden"."
Hihi, jeg ville bare säga att jag känner igjen mig! :-)
Skicka en kommentar