tisdag 14 oktober 2008

Bikt + bot = bättring??

Sitter och läser lite bloggar (istället för att plugga), bland annat skriver Minutz3s blogg ett inlägg om bikten. Igen! Fråga mig inte hur många inlägg han har skrivit om bikten och "botens sakrament" (okej, ni kan fråga: jag får det till sex stycken när jag räknar, fem som är taggade "bikt" plus en som är taggat "biktning", var visst inte så många som jag trodde - även om jag tycker det känns som om det är ett ofta återkommande ämne i den bloggen).

Att jag som protestant inte riktigt förstår mig på detta med bikt har säkerligen sin naturliga förklaring i bristande erfarenhet. Men en sak jag verkligen inte begriper mig på är detta att om "Bikt+bot=bättring" stämmer så borde det innebära att katoliker är världens snällaste och godaste människor. Nu menar jag inte att katoliker skulle vara sämre människor (eller "värre kålsupare") än oss andra, men jag ser inget som indikerar motsatsen heller.

Bikt
Bikten är - som bekant - i stort sett helt avskaffad inom protestantismen, om inte i teorin så i praktiken. Formellt finns ju bikten kvar och en biktordning finns med Svenska Kyrkans handböcker (eller vad det nu kallas).

Sen är min känsla att det så smått börjar komma tillbaka till Svenska Kyrkan och komma in i både frikyrkan - som traditionellt förvisso har haft offentlig bekännelse i samband med gudstjänst och församlingsmöten, men det är ju inte exakt samma sak som enskild bikt. Men som sagt var, det är min känsla, det kan ju bara vara så att jag börjat röra mig i andra sammanhang än vad jag gjorde förrut.

Bot
Bikten följs av botgöringen. Och är det något man är än mer allergisk mot i frikyrkan än Katolska Kyrkan och bikt, så är det botövningar och askes. För att vara övertydlig: botgöringen får (99 av 100) protestanter att se rött: "Man kan ALDRIG köpa sig förlåtelse! Man kan ALDRIG förtjäna förlåtelsen!! Det är ENBART Guds NÅD!!" osv.

För oavsett hur positivt och trevligt somliga ibland kan tycka det är med den katolska traditionen (eller ska jag skriva det med stora begynnelsebokstäver - "den Katolska Traditionen"?) så tycks det i grund och botten finnas en konsensus bland alla protestanter över att Luther enda önskan var att göra sig av med avlatshandeln - detta "missbruk" med boten - och fick reformationen "på köpet", och därigenom så både rättfärdigas reformationen och underkänns boten för (all?) framtid.

Bättring
Poängen med bikt och botgöring är ju att det ska följas av bättring, inte att man ska rena samvetet (för syns skull?) och sedan gå ut och göra om allt igen. Men när protestanter skäller på den Katolska Kyrkan för att de upprätthåller bikt- och botgöringstraditionen, så undrar jag vad de har istället: Eldiga predikningar som får folk att omvända sig? Förlitar sig på folks samvete ska få dem att ständigt omvända sig? Eller...?

Både Helgelseförbundet och till viss del Metodistkyrkan kanske man kan säga har gjort detta med bättring - helgelse - lite till sin grej. Eller "gjorde" kanske är mer aktuellt i och med att Helgelseförbundet inte finns längre och Metodistkyrkan är så små i Sverige att de sällan hörs eller märks så mycket av i den kristna debatten som förs i tidningar och på nätet.

Nej, jag saknar ofta konkret undervisning i frikyrkan och Svenska Kyrkan om hur bättringen - och helgelsen - ska komma till stånd. Att höra att man ska "omvända sig och bära sitt kors", visst det kanske fungerar för en del personer till en viss del, men å andra sidan tycks det också bli mycket "försöka lyfta sig själv ur dyn". Personligen tycker jag att den katolska varianten på så sätt verkar vara mer effektivt med att få någon som hjälper en och säger "detta måste du jobba med". Tvinga en att ta itu med andra saker än de frågor jag kanske helst jobbar med, något annat än det som kanske "känns rätt för stunden". Långt ifrån optimalt, men samtidigt bättre än inget.

Samtidigt är jag ändå rätt tacksam över att jag slipper ha ett krav på bikt och botgöring. Kanske inte så helgonlikt, men jag tror jag kan vänta med att bli helgon till nästa år(hundrade!). (Hum, undra förresten om bloggning istället för plugg ingår i sådant som borde biktas? Kanske VÄLDIGT tur för mig att jag inte är katolik...)

Mer info:
- om bikt se Populär Historia eller Wikipedia. Läs gärna även Ds vittnesbörd (se kommentarerna till Johans inlägg) om upplevelser av bikten.
- om botens sakrament

Uppdatering:
Minutz3 har svarat på somliga av ovanstående funderingar i sin blogg.

10 kommentarer:

minutz3 sa...

Johanna G: Somliga? :-P
Vilka menar du att du inte fått svar på?

(tog de som jag såg som frågor riktade gentemot den katolska tron)

Johanna G sa...

Minutz3:
Tja, vet inte om det var någon speciell fråga jag tänkte på, känns mest som med bikt-bot-bättring är ett stort mysterium för mig. Men som sagt var, det är väl min bristande erfarenhet mest...

Sleepaz sa...

Dessa rader nedanför från Johannesevangelium ger mig som protestant riktlinjer för min liv. Vi har en hjälpare som finns, den heliga anden. Och att göra bättring enligt min syn på skriften det är att inse sitt behov av Gud. Den helige ande blottar synden i mitt liv, men samtidigt så gör anden att jag förstår min oförmåga att leva ett rättfärdigt liv av egen kraft.
Att göra bättrinng handlar om att ödmjuka sig inför Gud, att släppa stoltheten och be om hjälp till bättring.
Detta är att bära sitt kors.


Joh 16.
"Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. 8 Och när han kommer, skall han [överbevisa världen om synd och rättfärdighet] och dom."


Joh 14:26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt

Anonym sa...

Hej Johanna! Fin blogg,

kolla gärna in en ny sida som kommer innom kort,,,,, Gudsvilja.se

mvh tomas

tubbo sa...

Alltså..

Jag vet inte hur du har fått dig utvecklingen av botens sakrament förklarad..

Men om man ser på kyrkofädernas skrifter så växte botens sakrament fram utifrån ett reelt behov..

Från börkan verkar dopet ha varit förlåtelsens sakrament..

Man fick syndernas förlåtelse och förväntades inte synda mer..

Kyrkan lärde sig snart att människor syndade och svek oavsett.. därför utvecklade de ytterligare ett sakrament.. botens..

Johanna G sa...

Sleepaz:
Jo, jag känner mycket väl till det tänkesättet (är ju protestant själv). Kanske är det jag som är dålig på att lyssna på Anden, men nog känns det enklare att få någon människa som säger rakt ut vad man borde veta ändå...

Tomas:
Välkommen och Tackar! Den sidan ska jag kolla in. Hojta bara till när den ligger uppe.

Tubbo:
Nej, jag har inte alls fått någon förklaring till hur botens sakrament utvecklades innan. Tack!

Jonas sa...

Enligt luthersk tro finns det tre saker som är så tydliga tecken på Guds nåd att de kan kallas sakrament; dopet nattvarden och botens sakrament, beroende på hur man ser på prästämbetet finns de även stöd i de lutherska skrifterna att se prästvigningen som ett sakrament också (läs Kristi Kyrka av den saligt hädangågne biskopen Bo Giertz). I Sv K sker det ett återupptäckande av botens sakrament och allt mer hör man uppmaningen att gå till bot, men då inte som ett krav utan ett erbjudande..och det är ju så man ska se på det - och det är väldigt bra att acceptera det.

Anonym sa...

Hej!

Bikten finns även inom den karismatiska delan av den protestantiska kyrkan:

Ett uttryck jag avskyr:det finns inte flera kyrkor: det finns en: Kristi kropp.

Inom Kristi kropp utanför katolska kyrkan lever bikten

Exempelvis inom OAS, EFS, EFK mfl där man arbetar med det som kallas förbön /bikt.

Dvs bli medveten om sin synd, bekänna den för en pastor/präst/utbildad själavårdare och få tillsagts sig syndernas förlåtelse.

Bikt är enligt dessa en förutsättning för och del av helgelsen.
En förutsättning för att växa och mogna som kristen.

/Mikael

Johanna G sa...

Jonas:
Vad jag har lärt mig så tvekade Luther länge inför bikten, men valde tillslut bort den från "listan" över giltiga sakrament, eftersom Jesus bara instiftade dopet och nattvarden, inte bikten (eller någon av de fyra andra som de Katolska och Ortodoxa kyrkorna erkänner).

Mikael:
Välkommen hit!

Att bikt förekommer inom OAS visste jag (det var lite det jag syftade på när jag skrev: Sen är min känsla att det så smått både börjar komma tillbaka till Svenska Kyrkan och komma in i frikyrkan), men att både EFS och EFK redan använde sig av bikten som ett vanligt/vardagligt inslag i kyrkolivet visste jag inte. Tack för rättelsen!

Vad gäller uttrycket flera/olika kyrkor så är det för mig en realitet, inget jag önskar. För oavsett hur jag vrider och vänder på det så kan jag inte anse att kristenheten är enad fullt ut. Det är ju bara att titta på mödan och försiktigheten som SMK, SB och MK praktiserar inför ett eventuellt samgående - och de är ju ändå ganska lika i teologi och åsikter kring hur kyrklig verksamhet ska bedrivas, och har samarbetat länge!

Försök då tankeexperimentet att ALLA kyrkor ska kunna enas i en enda organisation för att vittna om att vi är ETT i Kristus, EN ENDA Kristi Kropp. Kan du säga "Amen" till det - då har du kommit långt. De flesta får skrämselhicka bara av att höra tanken. Så nej, vi är inte så enade som vi själva gärna vill tro.

Jonas sa...

Nej, botens sakrament är sannerligen ett sakrament enligt Luther och de lutherska bekännelseskrifterna. Det är inte nödvändigt för att vara ett sakrament att Jesus ska ha instiftat det uttryckligen. Enda skillnaden mellan luthersk tro och katolsk tro är att luthersk tro ställer högre på att Guds nåd ska vara synlig i nådemedlet för att det ska få kallas sakrament. En lutheran skulle kunna kalla alla sju sakramenten för sakrament, även om vissa då är mindre tydliga tecken på Guds nåd.

Luther biktade sig väldigt mycket. Angående bekännelseskrifterna citerar jag alls vår salig biskop Giertz ur Kristi Kyrka, sidan 194: Att avlösningen verkligen är ett sakrament står lika uttryckligen att läsa i våra evangeliska bekännelseskrifter. I kapitlet "om sakramentens antal och bruk" (i Augsburgska bekännelsens försvar) ges den evangeliska definitionen på ett sakrament: sakramenten äro gudtjänsthandlingar, som äro av Gud befallda och till vilka han fogat ett löfte om nåd. Sedan heter det "Verkliga sakrament äro alltså dopet, Herrens nattvard och avlösningen, som är botens sakrament" Längre fram påpekas att, även handpåläggningen i den rätt fattade prästvigningen kan kallas sakrament utifrån samma grundsyn. Vår evangeliska kyrka räknar alltså tre eller fyra sakrament, inte två eller tre som man kan föreställa sig. Slut citat.

I övrigt vill jag ju påpeka att OASrörelsen är en väckelserörelse inom Svenska kyrkan där de flesta präster är mer eller mindre högkyrkliga vilket påverkar sakramentssynen även om man har i huvudsak karismatiska uttryck. Även EFS tillhör Svenska kyrkan så att bikt förekommer där är ju helt naturligt. Däremot ska man inte blanda ihop förbön och bikt det är två helt olika saker.