lördag 4 oktober 2008

Gör en god gärning för samhället

För länge, länge sedan, alldeles i början av min "bloggkarriär", skrev jag ett inlägg om "Förtappningscentralen", ett (i kristna sammanhang) tvetydigt smeknamn för blodcentralen.

Nu i veckan som har varit har UNT (Upsala Nya Tidning) haft en artikel om "En ny metod för att ge blod på Akademiska". GeBlod.nu, Sveriges blodgivarcentralers gemensamma hemsida, skriver något utförligare om den nya automatiska metoden här.

Det som är bra med den nya metoden är att man kan ge samma mängd röda blodkroppar på hälften så många blodgivningar, eftersom många blodgivare inte hinner komma oftare än två gånger per år ändå (normalt är det tillåtet att ge blod tre gånger per år om man är kvinna eller fyra gånger per år om man är man). Nu ska jag inte anklaga dessa som bara ger två gånger per år eftersom jag själv bara får ge var åttonde månad (mitt Hb låt precis över gränsen för det tillåtna för blodgivning första gången jag gav blod), och detta faktum är inget jag sörjer. SÅÅÅ roligt är det inte att få en jättestor nål instucken i armen...

Nu ska jag inte skrämma iväg er - att ge blod tycker jag själv är ett alldeles ypperligt sätt att göra en god gärning för samhället. Så alla scouter (och ev. övriga) över 18 år som har ledsnat på att leda gamla tanter över gatan - kanske är detta något för er? Och även om ni inte klarar alla tre kraven för att ge på det nya sättet så är fortfarande det fortfarande välbehövligt med blodgivare som kan ge på det "gamla vanliga sättet".

På GeBlod.nu berättas även om att man äntligen kan bli "gästblodgivare", dvs ge blod på en annan blodcentral än den där du är registrerad och att blodcentralerna kan hämta uppgifter från en annan central om du flyttar permanent. En stor framgång!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Själv får jag inte ge blod överhuvudtaget eftersom jag föddes i ett land/område där det tidvis har funnits en del malaria. Trist tycker jag. :(

Johanna G sa...

Får du inte ge alls bara för det? Trodde malaria var relativt enkelt att blodet mot malaria, så att man kunde säga att det var säkert. Dessutom brukar man ju veta om man har haft malaria (eller "varannandagsfrossa" som är det gamla svenska namnet från den tiden då malaria var vanlig även i Sverige).