Meningslöst!

I somras kom jag vid ett tillfälle att diskutera detta med meningslöshet med en "halvkristen" person. Finns det en mening med allt som sker? En mening med naturkatastrofer, världssvält, krig, våldsbrott, sjukdomar, personliga olyckor och så vidare? Tyvärr blev samtalet bara mycket kort eftersom vi båda skulle med tåget (bokstavligt talat), men i helgen kom tankarna tillbaka till mig igen.

Kan jag som kristen ärligt kalla något meningslöst och samtidigt hävda att Gud har hela världen i sin hand?

För det hävdar jag bestämt att man kan och bör. För mig är tron att allt har en mening inte ett tecken på gudsfruktan eller en djupt from människa, det är ett tecken på ödestro, vilket har helt andra religiösa förtecken än just kristen tro...

"Meningslöst" är förvisso kanske inte ett jättevanligt ord i min vokabulär, men ändå är jag fullkomligt övertygad om att det platsar där. Och detta av den enkla anledningen att Gud skapade allt gott. Gud skapade ett paradis, en lustgård, åt människan att älska och vårda. Och detta är fortfarande Guds plan - ett paradis, ett himmelrike på jorden, inte krig och människors ondska.

I Jobs bok beskrivs hur Åklagaren tillåts fresta och plåga Job. Och detta är ett resonemang som jag är övertygad om att man kan överföra på mellanmänskliga relationer också. Gud önskar inte att vi gör ont mot varandra, men Han tillåter det. Gud vill det inte, men tillåter det eftersom människan har både en fri vilja och kunskap om gott och ont (det första givet av Gud, det andra erhållet genom att äta av den förbjudna frukten - och vore människan en så förnuftig varelse som vi gärna inbillar oss så borde vi väl alltid välja det goda, eller hur...?).

Så därför tänker i alla fall jag att jag med gott samvete kan säga att Gud är både allsmäktig och allvetande och samtidigt påstå att det händer massor med meningslösheter i världen varje dag och sekund! Allt som inte är gott, allt som inte är Guds ursprungstanke, är meningslöst. Punkt slut!

Sen visst, det finns ju gråzoner som till exempel olyckor. Olyckor som skadar, förlamar och dödar människor. Självklart är det inte en del av Guds ursprungsplan, samtidigt som det ändå inte är en medveten ond handling av någon människa. Men nåja, det får väl föras in under "syndafallet fördärvar skapelsen"-förklaringen tillsammans med naturkatastrofer och liknande.

Sist, men inte minst, finns det ju människor som hävdar att det var mening att än det ena, än det andra skulle hända för att jag sedan ska kunna använda det i exempelvis själavård och att det därför skedde för att ge mig ökad förståelse för dessa mina medmänniskor. Jag tycker detta resonemang är fullständigt bakvänt! Det är ju som att säga att syndafallet skedde för att människan skulle ha en förståelse för den människans syndiga natur!! Bara knas och ren rappakalja!

Däremot tror jag att motsatsen ofta är sann - Gud kan föra människor i min väg för att jag har just den erfarenheten jag har, precis som Han för andra människor i din väg för att du har andra unika erfarenheter som jag saknar. Men det är ju att kunna använda det meningslösa till att skapa en mening i efterhand, inte till att göra själva meningslösheten meningsfull.