fredag 17 oktober 2008

Frid

På söndag, den 19 oktober, ska jag hem till frikyrkan och vara så kallad "gudstjänstledare" eller "mötesledare". Temat för gudstjänsten är "Frid" (som en del av vår gudstjänstserie utifrån Andens frukter, så som de står uppräknade i Galaterbrevet 5:22-23), och jag är ombedd att i inledningen säga något kort om hur jag upplever frid. Ge något slags "minivittnesbörd".

Vad kan jag säga om frid? Ska jag prata om frid generellt eller om något speciellt tillfälle då jag kände frid?

För mig är frid en känsla bortom ord - hur ska jag kunna prat om det? Det är en känsla som inte behöver några ord och inte heller har några ord...

Jag skulle kanske kunna säga att frid för mig är att sjunka ner i en bok och glömma omvärlden. Att frid är känslan som uppstår precis innan man tar de mest fantastiska naturbilderna - eller att frid är den känslan som får mig att sänka kameran och bara vara närvarande och njuta av ögonblicket istället för att ständigt jaga bra bilder! Att frid är en långsam skogspromenad när solen lyser som vackrast och ljusspelet bland träd och buskar tar andan ur en. Att frid är den ordlösa bönens hemvist och källa. En andakt med stillsam sång och musik. Att frid är att sitta stilla, sysslolös och bara njuta av en vacker solnedgång. Att komma hem efter en stressig dag i skolan och sitta ner vid köksbordet - eller i favoritfåtöljen - och läsa tidningen i långsamt tempo innan man tar itu med matlagning och läxor eller vad det nu kan vara som pockar på tid och uppmärksamhet. Att frid är att titta på en ensam ljuslåga från ett ensamt litet stearinljus i ett mörkt rum.

Allt detta - och mycket mer - kan rymma värdefulla stunder då friden sänker sig i sinnet och kroppen kommer till vila. Men det är nog också lika viktigt att påpeka att frid inte är något som kommer "på beställning" bara för att jag gör någon av dessa saker.

Fast kanske säger det mer om mina upplevelser av frid om jag säger vad jag inte anser är frid?

Till exempel anser jag inte att det är fridfullt att sitta vid datorn eller titta på TV. Det kan kanske vara avkopplande ja - och rymma en mängd känslor som glädje, skratt, allvar, sorg - men jag skulle inte kalla det fridfullt. Ännu tydligare blir det kanske om jag säger att jag inte anser det fridfullt att umgås med andra människor. I mötet med andra människor ryms väl i princip alla känslor utom just friden? Friden är för nära ihopkopplad med tystnaden för att kunna höra hemma i sociala sammanhang

Endast vid ett mycket fåtal tillfällen har jag upplevt frid tillsammans med andra människor. Ett exempel när jag har suttit vid en nedbrunnen lägereld - en stor hög med glödande kol som avger en stillsam värme - efter en hektisk dag på ett scoutläger. När man sitter tysta tillsammans, känner hur pulsen går ner, var och en i sina egna tankar över dagen som har varit eller något annat i livet. Utan krav, utan ord. Bara är.

7 kommentarer:

Jonas Melin sa...

Hej Johanna! Jag önskar dig lycka till med att säga något klokt om frid. Det slår mig att du tolkar frid som en känsla. När Paulus skriver om att Andens frukt är frid, så ska man nog inte uppfatta det så snävt. Frid och fred hänger ju ihop (och i många språk är det ett och samma ord, eng: peace, hebr: shalom). Frid/fred betyder helade relationer, lösta konflikter, att mötas och reda ut problemen och skapa frid/fred både med Gud och med varandra. Det kanske du kan säga något om också.

Johanna G sa...

Ett stort 'Tack!' för dina kloka tankar! Det hade jag alldeles glömt bort fram tills nu.

Ja, i mångt och mycket anser jag frid vara en känsla. Och även om jag vet detta med frid/fred, så är det ändå inte så jag upplever det i min vardag, så jag tror att jag ska hålla mig till hur jag upplever frid, även om det inte är en heltäckande förklaring teologiskt (och språkligt) sett.

För lyckligtvis är det inte jag som ska hålla själva predikan, så förhoppningsvis tar pastorn upp den aspekten där.

AKO sa...

Vad bra att du fick lite bredare input på ordet frid från Jonas! Det låter i alla fall som ett roligt uppdrag som jag tror att du klarar med glans. Ska fundera över om jag kan bidra med något mer konstruktivt till ditt inlägg senare.

Jag har lämnat en utmaning till dig på min blogg förresten.

http://krumbukter.blogspot.com/2008/10/wild-utmaning.html

Anonym sa...

Lycka till Johanna!
Du lägger väl upp en youtube-video med resultatet så att vi får ta del av det också? :-)

Johanna G sa...

Tackar!
Fast det är försent, söndagen har redan passerat utan någon videoinspelning (tack och lov!).

AKO sa...

Jag har lagt till din blogg i min blogglista och hoppas att det är okej för dig. :)

Johanna G sa...

AKO:
Okej? Det är en ära!! Tackar!

(Jag lovar: Förr eller senare ska jag väl fixa en blogglista till min blogg också...)