söndag 18 oktober 2009

Levande idoler

Ur 2 Mos 20:1-6

Detta är vad Gud sade:

Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud.

Bildstod och avbild? Förr hette det "Idol", ett ord som är mer än aktuellt än i dag. Jag tycker att det är mycket märkligt att de tog bort det ordet i den nya översättningen. Men kanske har det skett en förskjutning i betydelse för "idol" från bildstod/avbild till person som grundtexten inte avser, eller...?

Hur som helst.

Att vara imponerad av kyrkofäder och helgon blir allt mer accepterat i en allt större del av svensk kristenhet, även om det fortfarande finns ett gäng som gärna propagerar för att det är på - och över - gränsen till idoleri/avguderi. Från den frikyrkliga-protestantiska-sfären finns det en tradition med motsvarighet i att idolisera präster, pastorer och bokförfattare (särskilt amerikanska pastorer om jag ska vara elak).

Men hur många av er skulle ärligt talat kunna gå fram till en levande människa - till en vän eller någon annan i er närhet - i verkliga livet och säga "Du är min förebild till hur jag vill gestalta mitt kristna liv. Du är min idol."?

Jag skulle i alla fall aldrig göra det (Skulle du kunna tänka dig göra det? Grattis! Antagligen så kommer du då inte ha några problem att få hjälp med vägledning i det andliga livet). Ändå så har jag en handfull människor som skulle kunna falla in under förebild/idol-kategorin.

För mig så är det viktigt att det är just levande människor av kött och blod som jag har till förebilder. För visst håller ni med mig om jag säger att jag tycker det är stor skillnad på att ha en levande person i min närhet kontra en person jag enbart lär känna genom böcker och skrifter som förebild?! Skrift blir automatiskt ensidigt och fullt av förenklingar av personligheten, medan en människa jag möter ansikte mot ansikte och lever bredvid får jag en annorlunda helhetsbild av. Nu säger jag inte att jag vill ta efter en medkristens dåliga sidor och hennes tvivel, men genom att se även dessa sidor så får de goda sidorna en helt annan klangbotten och djup. Jag får en helt annan förståelse för människan. Jag får möta en människa fullt ut. Ett möte till kropp, själ och ande!

Att tala om en präst, pastor eller annan kyrklig ledare som förebild går väl an känns det som. Likaså om man står i någon slags formell andlig väglednings-relation till någon. Och då behöver inte "formell" betyda mer än en uttalad överenskommelse mellan de två inblandade personer. Men att säga det till någon av mina vänner som är lekmän precis som jag? Nej, nej! Ni kan ju tänka er själva att avbryta ett samtal om vad man ska göra i helgen (eller dylikt) med "Och jo förresten, du är min idol utifrån hur du lever ditt kristna liv". Det känns liksom inte naturligt för mig. Inte för fem öre! Men för att vara ärlig, inte ens under ett djupt samtal om just andlighet och förebilder skulle det kännas självklart att ta "du är min idol"-diskussionen med personen i fråga.

Ska jag spekulera i varför så är den enda tanken jag kan komma på något så själviskt som om att det är en börda jag själv aldrig skulle vilja bära. För utifall att någon skulle säga det till mig så skulle det nämligen bli en börda. Jag skulle känna mig ansvarig för den personen. "Ta mig till förebild" skriver Paulus, men personligen känner jag mig långtifrån den självsäkerheten som kristen.

Nu är jag väl medveten om att bara för att någon inte säger något högt så är det förvisso inte mindre sant. Men helt klart gör det situationen mer avspänd. Och mer avspänd innebär mer naturlig. Och mer naturlig innebär mer lättsam - och mer allvarlig! Och detta är det ju som jag uppskattar och idoliserar hos personen. Skulle mina ord däremot få människan att bli överspänd, ständigt på vakt mot sig själv för att "leva upp till" "positionen" som förebild så skulle jag ju förlora min förebild. För överspänd andlighet ser jag absolut inte som något att idolisera!!

Sen finns det ju formella och informella handledarskap inom kyrkan, ofta kallat andlig vägledning eller mentorskap. Detta tycker jag är mycket positivt! Jag menar inget annat. Men jag tror att det krävs en stor andlig och personlig mognad hos en person för att kunna ta sig an att vara förebild och vägledare på det sättet.

Men kanske är även spänningen mellan att inte känna sig värdig - att inte vara färdig - att vara förebild just en av kriterierna som gör personen lämplig. Den färdiga människan skulle jag vara väldigt misstänksam mot, då kristendomen är att vara på Vägen. Och för att vara förebild så räcker det med att ligga ett steg eller två före inom något område och sedan tillsammans bygga på pusslet som visar på vägen mot Gud!

8 kommentarer:

omorphia sa...

De sista styckena skulle nästan kunna vara en enkel beskrivning över östkyrkans starets-verksamhet :)

Kraxpelax sa...

Andligt lästips:

http://kraxpelax-bhagavadgita.blogspot.com/

- Peter Ingestad, Solna

Johanna G sa...

Omorphia:
Jaså? Tja, det finns nog fler kyrkor som har motsvarande verksamhet som det skulle kunna passa in på.

Kraxpelax:
Välkommen hit!
Får kolla in länken. Din blogg?

Tomas sa...

Jättebra att du tar upp idoler och vad som ligger i idoltänkande. Läser just nu Jean-Luc Marion som menar att kristendomen är full av idolatri fortfarande, att vi ännu inte växt ur den hedniska religiositeten. Här har du en länk till boken:

http://books.google.com/books?id=FcUIg8jOXqUC&printsec=frontcover&dq=jean-luc+marion&ei=15nhSsbGHZ6WyATQuMGoDA&hl=sv#v=onepage&q=&f=false

se särskilt avsnittet The Idol and the Icon.

Att inte göra en idol av Jesus - det är en utmaning. Kanske helt nödvändigt.

mvh
Tomas
http://tomasbroder88.blogsome.com/

Johanna G sa...

Tomas:
Välkommen hit!

Att inte göra en idol av Jesus? Nu hänger jag inte riktigt med här? Eller förklaras det bättre i boken du länkar till? Har inte haft tid att titta i den än.

minutz3 sa...

Jag håller med dig i ganska mycket av det du skriver, framförallt det att man inte säger att man håller de som en idol. Det skulle dels vara emot Jantelagen (som jag håller kär och anser är god) men också känns det som att det skulle distansera mig från personen, kanske sätta denne på en piedestal och därför inte bli en nära vän till denne utan en "följare" av denne.. :-P

Sedan har vi ju helgonen också som man kan se till, hur de levde. Även om de inte lever längre har de ju varit människor precis som vi på ett annat sätt än Jesus.

För övrigt tror jag det är viktigt att hitta en god andlig vägledare, som står på en fast grund.

disa sa...

太極峽谷,磐石營地,九族文化村,風櫃斗,雅築沙里仙溫泉,蛇窯蟬說,合歡山,嘉南八卦窯,糯米石橋,震災紀念公園,芙蓉瀑布,水鳥保護區,牛耳藝術渡假村,敷榮堂,登瀛書院,木屐蘭溪谷,木生昆蟲館,泰雅渡假村,惠蓀林場,水沙連古道,台一生態教育休閒農場,清境農場,生態農場,豐年靈芝菇,錦吉昆蟲館
奧萬大,埔里酒廠,埔里鯉魚潭,中台禪寺,台灣地理中心碑,九族文化村,玉山國家公園,合歡山,日月潭,田尾公路花園,新百果山,鹿港龍山寺,台灣民俗村,鹿港天后宮,溪頭森林,廬山溫泉,草嶺風景區,劍湖山世界,北港朝天宮,三條崙海水浴場,夏威夷,池南森林遊樂區,鯉魚潭,太魯閣,秀姑巒溪,長春祠,大佛風景區,東勢林場,古奇峰,五指山風景區,海水浴場,六福村,秀姑巒溪,石梯坪,磯崎灣,掃叭石柱,七星潭,小叮噹科學園區,大聖渡假,三義木雕博物館,谷關風景區,武陵農場,大坑風景區,亞哥花園,崎頂海水浴場

disa sa...

AV,無碼,a片免費看,自拍貼圖,伊莉,微風論壇,成人聊天室,成人電影,成人文學,成人貼圖區,成人網站,一葉情貼圖片區,色情漫畫,言情小說,情色論壇,臺灣情色網,色情影片,色情,成人影城,080視訊聊天室,a片,A漫,h漫,麗的色遊戲,同志色教館,AV女優,SEX,咆哮小老鼠,85cc免費影片,正妹牆,ut聊天室,豆豆聊天室,聊天室,情色小說,aio,成人,微風成人,做愛,成人貼圖,18成人,嘟嘟成人網,aio交友愛情館,情色文學,色情小說,色情網站,情色,A片下載,嘟嘟情人色網,成人影片,成人圖片,成人文章,成人小說,成人漫畫,視訊聊天室,性愛,a片,AV女優,聊天室,情色