Ibland slås jag av tanken att jag, i min iver att söka bredden i den kristna tron, missar djupet. Att jag försiktigt trevar efter att lära känna längden i tron, snarare än att sträva efter att nå höjden!Min tro blir likt en lång plogfåra över en åker. Den gräver en bit nedanför ytan, men sen kommer plogen inte djupare oavsett hur långt traktorn drar framåt. Det positiva å andra sidan är ju genom att plöja åkern fram och tillbaka är att det är ett mycket effektivt sätt att dra upp ogräs och förbereda marken för den goda såddens tillväxt.
*****
Begreppsdefinitioner:
Bredden - Den ekumeniska bredden. Den vidsträckthet som finns inom kristendomens traditioner och skilda sätt att inkarnera det kristna livet.
Djupet - Rotsystemet i den kristna tron. Det mödosamma grävandet efter kärnan i tron.
Längden - Hur långt kan jag sträcka mig ut från de traditionella svaren och sätten att leva ut kristen tro men ändå vara fast förankrad i den kristna myllan? Hur långt kan jag sträcka mig mot andra religioner, filosofier eller livsgrunder utan att gå över gränsen?
Höjden - Himmelen. Att "nå upp" till Gud.
7 kommentarer:
Jo, det där är onekligen de verkliga knäckfrågorna i Trons värld.
Du och jag, som är medlemmar i svenska kyrkan, behöver ju egentligen inte gå utanför vårt eget samfund,för att ha problem med dem.
Som jag ser det så måste vi alla söka grunden i främst Guds Rena Ord, fur att citera Luther.Därefter Traditionerna och framförallt be den Helige Anden om vägledning, när vi gör detta.
Därefter kan vi diskutera med andra.Det är viktigt att känna till vad övriga kristna samfund anser om frågor det är strid om inom vår egen kyrka, om inte annat,när man ger upp kampen i vissa frågor. Du behöver man veta vilket samfund man skall vända sig till.
Detsamma gäller de som konverterar till andra religioner.
Har vi inte tryggheten i vissheten om var våra rötter är grundade, kan vi heller inte ha några fruktbara diskussioner vare sig med andra kristna eller de av annan religion.
Däremot kan det vara intressant med filosofiska eller metadiskussioner om religioners ursprung och huruvida alla vägar leder till Skaparen. MEN det har inte med vår TRO att göra
Vissa plantor måste sås rätt så djupt för att växa... Om man bara plöjer ytan och sår ytligt kan solen sveda plantorna och de kan dö. Fördjupning är nödvändigt för den andliga växten. Men ytan är ett bra ställe att börja gräva på!
Vi kanske har olika kallelser?
En del plöjer, några sår, andra vattnar och vårdar växterna, rensar ogräs...
En del måste för att utföra sitt uppdrag (sin kallelse) ta sig så långt det går vertikalt i båda riktningarna - och andra måste göra detsamma horisontellt. Återigen andra måste omfatta både längdbredden och höjddjupet för att knyta ihop de till synes skilda och oförenliga riktningarna.
Kan det kanske vara så?
@ Charlotte Therese
Jag håller med dig. Alla har vi våra olika uppgifter.
Vissa av oss går ut i världen, andra ägnar sig åt reflektion och studier, somliga gör allt detta om än inte på en gång.
För såningsmannen är det bra om marken är plöjd, men oftast är den det inte.
En gammal läsarsång faller mig i minnet.
"Gå, gå, såningsman gå, ut att den ädla säden så....
Som det står skrivet i evangelierna, somt föll i god jord, somt på hälleberget.
Men allt detta förutsätter egna djupa rötter.
Ni skriver klokt alla tre. Och självklart är det viktigt att inte spela ut de olika kallelserna och uppgifterna mot varandra. Ändå så känner jag lite "Och så gick jag i den fällan igen. Inbillade mig att jag fördjupade mig i den kristna tron, men det jag egentligen gjorde var att fortsätta plöja på ytan. Bara på ett annat ställe än förut"...
@ Johanna G.
Du plöjer inte alls på ytan, definitivt inte!
Det du skrivit här och mycket annat du skrivit på denna din blogg går på djupet.
Att vi andra sedan reflekterar över dina tankar och kommer med våra bidrag som väckts av dina unika synpunkter är ju bara en effekt av din skicklighet som såningsman.
Anneli:
Tack! :)
Eller så är jag bara skicklig på att luras. Lurar både mig själv och er... :P
Skicka en kommentar