Svensk adventspsalm från 1900-talet
Text & musik: Carl Bertil Agnestig
1. Adventstid kom till mitt ensamma hus;
jag sätter i staken ett sparat ljus.
Något skall ske bortom frostig advent;
jag väntar en gåva, som Herren sänt.
2. Den gåvan är av ett helt annat slag
än gåvor vi ger till varann´ var dag.
Öppna din tillstängda dörr i ditt hus.
Så lyser i mörkret ett litet ljus.
4 kommentarer:
Julen handlar mycket om att vi ska få gåvor, men vilken gåva ska vi ge till Barnet som föds? Det brukar ju vara det nyfödda barnet som får gåvor... Jag tror Han vill ha våra hjärtan.
Jovisst, men den största gåvan - Gåvan med stort G - är ju just detta att Barnet kommer till oss, för mig känns det mycket större än allt vi kan ge Honom!
Visst är Guds gåvor alltid större än det vi kan ge Honom, men Han vill att vi ska bidra med det vi kan. Vi kan ge Honom vår kärlek och vår ånger över våra synder. Då kan Hans kärlek flöda in i oss och förvandla oss. Han väntar på att vi ska svara och det inte bara en gång utan varje dag för Hans nåd är ny varje dag.
Jag får en känsla av att vi egentligen säger ungefär samma sak fast på olika sätt - den största gåvan vi någonsin kan ge Gud är att ta emot Gåvan Han ger oss! Och att ta emot den Gåvan är att överlåta vårt ALLT, hela vårt jag - våra goda sidor likväl som våra dåliga ("vår kärlek och vår ånger över våra synder") - och låta oss förvandlas till Guds avbilder ("ikoner") och Kristi sanna bröder och systrar.
Skicka en kommentar