måndag 17 november 2008

Varför aikido?

AKO undrade i en kommentar till mitt inlägg - med den tvetydiga titeln "Dålig bud(o)ist" - häromdagen varför jag just började träna aikido. Tänkte jag kunde göra ett nytt inlägg om det - och svara en gång för alla - utifall det finns fler som undrar. Hellre ett inlägg än att svara varje enskild person varje gång frågan kommer upp.

*****

Jag började alltså träna aikido i september i år, och ska snart - om mindre än en månad! - gradera till 6 kyu, vilket är den lägsta graden för vuxna.

Att jag började träna beror på att en kompis som tränat aikidio några år som ungdom, ville börja träna igen och frågade om jag ville hänga på. Varpå jag tackade ja och hängde på helt enkelt. "End of story", mer spännande än så är det inte.

Eller, om jag nu ska utveckla lite (nu när jag gjort mig till och gjort ett helt eget inlägg om det): Jag har faktiskt till och från sedan jag gick på gymnasiet funderat på att börjar på karate. Kondition, smidighet, kroppskontroll och självförsvar i ett - vore väl idealiskt? Men jag har aldrig kommit mig för. Det närmaste jag kom att pröva karate var att jag var med och tittade på ett träningspass i gymnasiet när en av mina klasskompisar började träna - vilket också var grundorsaken till att jag själv började tänka på saken - men sen blev hon sjuk och jag vågade inte gå dit själv... (Löjligt, inte sant?)

Det jag vill säga med detta är egentligen bara att när min kompis (hon som fick mig att börja på aikidion, inte min gymnasieklasskamrat) frågade om jag ville hänga på så hade jag redan burit med mig tankar på att pröva på någon typ av kampsport några år, så att den mentala "marken" var redan mer eller mindre färdigberedd. Dvs jag var lättövertalad att åtminstone ge det en seriös chans och testa på.

Nu, när jag har börjat träna aikido istället för karate, har jag dock insett att jag gjorde helt rätt som valde just aikidon framför karaten - jag hade aldrig klarat av att slå och sparka på människor så som de gör (och då anses ju ändå karaten som relativt snäll jämfört med kickboxning och vissa andra mer "extrema" kampsporter där man lär sig slåss. Punkt slut! Allt tal om "självförsvar" i det läget blir bara löjligt). Nej, tacka vet jag den fredliga aikidon där slag och sparkar inte förekommer!

7 kommentarer:

Z sa...

...lite som hapkidon, alltså.

Kommer ihåg att jag var med på några träningar och knappt ens kunde hälsningsfrasen så jag sade fel: "feng shui!"

AKO sa...

Intressant att börja med en ny sport! Jag hade funderingar förut på att testa någon slags kampsport just för att man får en mycket allsidig träning av det, men har hittat mina egna sätt att träna och är nöjd med det.

Förresten! Det är inte så att ni måste ägna er och "skumma" hälsnings- och vördnadsbetygelser inför särskilda "mästare" om ni vill ägna er åt aikido?

Johanna G sa...

Ledsen att svaret har dröjt ett antal dagar, jag varit ganska upptagen...

Z:
Hapkidon? Den varianten av kampsport måste jag ha missat fullständigt.

De japanska fraserna är inte helt lätta, nej...

AKO:
Hade funderingar? Det är aldrig för sent att ändra sig. Vi har några som är betydligt äldre (åtminstone den ena måste säkerligen vara pensionär) som tränar i nybörjargruppen med oss, så det är inte för sent än!

Men har du hittat en stil som du är nöjd med så håll dig till den! Det viktigaste är ju ändå att det blir av att man rör på sig ibland, inte att man följer en viss stil eller metod.

Skumma hälsnings- och vördnadbetygelser inför särskilda mästare??

Tja, det förekommer massvis med bugande konstant under hela träningspasset - innan man kliver in i dojon, innan man kliver upp på mattan, innan man börjar träningen, efter att tränaren har visat en teknik eller gett en instruktion, innan man börjar öva en teknik med en partner, efter man har övat färdigt på tekniken, efter passet, när man går av mattan och när man går ur dojon (och säkerligen några gånger till som jag har missat!!). Men detta var rådande ideal i det gamla samuraj-japan, så det är snarare "ta seden dit man kommer", även om det kanske kan tyckas lite överdrivet ibland.

Z sa...

Z:Hapkidon? Den varianten av kampsport måste jag ha missat fullständigt.

De japanska fraserna är inte helt lätta, nej...


hapkido är en koreansk kampsport som främst fokusear på sk nervpunkter (och på armhävningar, blåmärken efter fall-träning, samt mycket löpning, om du frågar migl....)
Innehåller väldigt få sparkar.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hapkido

Johanna G sa...

Så mycket blåmärken förekommer inte inom aikido (även om jag fick en uppsättning kring handlederna efter lägret http://nallemaja-jg.blogspot.com/2008/11/aikidolger-i-sandviken.html), eftersom direkta slag och sparkar aldrig förekommer. Iställer handlar mycket om just grepp och att vända moståndarens anfallsenergi emot honom/henne själv (och då ta sig ur greppet).

Men som det stod på wiki-länken så tycks det ju finnas ett visst samband iom att grundarna av de båda kampsporterna tränat under samma jujutsimästare...

Stockholm sa...

Jo visst förekommer slag i Aikido, hugg mor huvudet osv.

Johanna G sa...

Stockholm
Välkommen hit!

Menar du att direkta slag förekommer, eller syftar du på "slagmarkeringarna" (atemi)? Förekommer mer direkta slag så måste det vara högre upp i graderna (eller någon annan variant av aikido än den jag tränar), för än så länge har jag bara upplevt att man gör "markeringar". Till skillnad från karate och många andra kampsporter där man verkligen står och slår på varandra.