lördag 8 november 2008

Bokrecension: Jonathan Strange & Mr Norrell

"Jonathan Strange & Mr Norrell" är den brittiska författarinnans, Susanna Clarkes, debutroman. I Sverige ges boken ut av Norstedts Förlag och är 772 sidor (den inbundna upplagan = 69 kapitel) lång.

Den upplaga jag har, har ett något utmärkande utseende då inte bara pärmarna är helsvarta (med vit text), utan även "snittet" (är inte helt säker på att det kallas så, men jämför Biblar som säljs med "guldsnitt" så förstår ni kanske vad jag menar) på sidorna är svarta, så att boken ser ut som en helsvart tegelsten. Boken finns även i andra utseende, t.ex. har pocketupplagan röda pärmar och helt vanliga, vita sidor utan snittfärgning.

Bokens handling utspelas mellan hösten 1806 och 1817 och är förlagd största del till Londons finare kretsar, men även den engelska landsbyggden, kriget i Spanien och Napoleonkriget, samt Venedig och Alvriket utgör en dyster, grå bakgrund genom hela berättelsen.

Mr Norrell, en enstöring bosatt i ett avlägset hus, utmanar de teoretiska magikerna i Hertfew, York, på magisk duell, och därmed återupprättar därmed den praktiska engelska magin efter flera århundradens glömska. Härifrån virvlar sedan berättelsen iväg till London, dit Mr Norrell förs - eller ja, övertalas att fara dit - och blir bekant med folk i medelklassen och regeringen, uppväcker en död kvinna och vinner två bekanta - som uppenbarligen mest är ute efter att utnyttja hans berömmelse till att vinna större ryktbarhet för sig själv.

Jonathan Strange å andra sidan är en yngre herre av ryktbar familj som har svårt att bestämma sig för ett yrke förrän han blir i det närmaste snubblar över magins värld.

Efter ett inledningsvis mycket spänt förhållande - konkurrens, misstänksamhet och rent av fiendskap - mellan mr Norrell och Jonathan Strange, blir Strange tillslut mr Norrells elev och lärling. En lärling - kommer det visa sig - som har helt andra idéer och ideal för vad magin ska användas till, vad som är möjligt och tillrådigt - och vem man bör ha som det stora föredömet i den engelska magins historia.

Andra viktiga figurer i historien inkluderar en svart betjänt som blir utnämnd till kung av en alv, alven i fråga, den unga damen som uppväcks från de döda (av samma alv!), mr Norrells (ovan omnämnda) "vänner", Jonathan Strange hustru, mr Norrells tjänare, Korpfursten, en teoretisk magiker och en gatumagiker (eller illusionist/scharltör som vi kanske snarare skulle säga) samt några ministrar och den engelske kungen i egen hög person!

Boken marknadsförs som en kombination av JRR Tolkiens fantasi, mytologi och magi och Jane Austens sociala komedi. Jämförelsen med Jane Austen är sann i den mån det speglar det sociala livet i tidigt 1800-talets London, med fester och baler till höger och vänster, men den saknar den romantiska, livfulla undertonen. Inte heller kan jag spåra speciellt mycket av den fantasy jag älskar i denna bok. Visst är det magi och lite naturbeskrivningar, men då Tolkien målar landskapet med starka färger och levandegör - skapar en värld där gott kämpar mot ont - så svärtas allt ner till en deprimerande gråskala i den här boken, där död, gamla slagfält och människors (och alvers) ondska och småsinthet spelar en mycket stor roll.

Jag "fyndade" boken på en bokrea och tyckte den lät spännande, men tyvärr måste jag erkänna att jag tycker den utlovar mer än vad den håller. "En klar besvikelse" är kanske till att ta i, men nog måste jag erkänna att jag hade hoppats på lite mer känslor och livfullhet och lite mindre deprimerande och grått. Men gillar man den typen av romaner så kanske det kan vara en intressant bok - den är faktiskt en välskriven med en hel del träffande porträtt och personbeskrivningar. Och jag menar: alla behöver ju inte vara lika barnsligt förtjusta i färgstarka, smakrika och mustiga sagor som jag är!

Inga kommentarer: