From nog?!

Är du from nog att leda tidenbön?

Så står det på ett anslag nere i entrén i huset där jag bor (vilket i sig förvisso inte är så mycket att förvånas över, då huset ägs av en kyrklig stiftelse och det är mer regel än undantag att det finns diverse reklam om allt från gudstjänster/mässor/lovsångskvällar och aktuella, kristna föredrag till bönegrupper, reträtter och ikonförsäljning).

Efter en personlig förfrågan från tidebönsansvarige i kyrkan har jag från och med idag(!) ansvar för laudes på torsdagmorgon varje vecka. Så alltså antar jag att svaret för mig personligen på frågan är "Ja, jag är from nog". Uppenbarligen tyckte åtminstone tidebönsansvarige det!

Men å andra sidan är det först kl. 07.30, så det är inte så fromt tidigt (dvs gräsligt tidigt)! För "gräsligt tidigt" gör att det - enligt mig - känns mer "fromt". Jag menar att då offrar man ju verkligen något - sömn alternativt social samvaro på kvällen - för att gå dit och det är ju alltid fromt att "offra" något för Guds och bönens skull! Okej, vissa studenter tycker 07.30 är gräsligt tidigt, men skillnad var det till exempel på Bjärka-Säby (som utgör något av min "tidebönsstandard") där de kör laudes kl. 06.00 (och under fastan redan 05.45!!), där kan man snacka om "gräsligt tidigt"...

Behöver man då vara speciellt from - from nog - för att be och leda tidebön? Själv känner jag det snarast som om jag ska kunna skriva under på det så ska jag vända på uttrycket: "Vill du bli frommare - led tidebön!" inte "Är du from nog för att leda tidebön?". För egentligen är ju inte fromhet något yttre beteende, utan en inre hållning av bön. En inre inriktning mot Fadern, Sonen och den Helige Ande, och det är ju något som föds av mycken bön - eller vad säger ni?

*****

För dig som inte är van vid terminologin:

Tidebön är en särskild form av fast bön som bes vid särskilda tider på dygnet. Till stor del bygger tidebönen på växelläsning ur psaltaren och är en kristen fortsättning/variant av den judiska tempelbönen som bads vid bestämda tidpunkter på dagen. Och psaltaren är ju "Jesu bönebok". Traditionellt sett är det framförallt klostren som har hållit liv i tidebönerna - de har haft allt från tre (två?) till sju (åtta?) tideböner per dag - men det används även av "helt vanliga kristna", både katoliker, ortodoxa, svenskkyrkliga och frikyrkliga.

Laudes är latin och betyder "lovsång" (laudate = sjunga lovsång är kanske bekant för Taizéresentärer: Laudate omnes gentes = Sjung lovsång alla länder). I tidebönssammanhang är laudes samma sak som morgonbön. Varje morgon bes Sakarias lovsång (Luk 1:68-79, även kallad "Benediktus" utifrån bönens inledningsord ["välsignad"] på latin).

Bön under dagen är oftast ganska kort (upplever jag det som, oftast för kort till och med, men det beror väl på om man måste ta sig iväg för att be - då vill man ju ha lite "lön för mödan" eller om det finns alldeles hemmavid, eller vad man nu kan tänka sig att klostertermen skulle vara, som ett avbrott i dagens arbete varje dag). Om flera böner bes under dagens lopp kallas de ters (bön vid "tredje timmen", dvs kl. 0900), sext (sjätte timmen, kl. 1200) och non (nionde timmen, kl 1500).

Vesper betyder "kväll" och är aftonbönen (bes ofta vid arbetsdagens slut). Vesper är tillsammans med laudes de största/viktigaste tidebönerna under dygnet (eller hur jag ska uttrycka det). Under vesper ber man alltid Marias lovsång (Luk 1:46-55, "Magnificat").

Kompletorium (ibland stavat "completorium", eller kort och gott kallat "comp/komp") betyder "fullbordan" och bes på kvällen precis innan man ska gå och sova för att "fullborda dagen" (är tanken i alla fall, sen har jag en tendens att vara vaken ganska länge efter det ändå) och är min favorit av tidebönerna. På något sätt känns det väldigt skönt att runda av dagen och tacka Gud inför natten på detta sätt. Under komp bes alltid "Symeons lovsång" (Luk 2:29-32, "Nunc Dimittis", men det uttrycket har jag nog aldrig hört någon använda, medan "Benedictus" och framförallt "Magnificat" används regelbundet).

Utöver dessa "vanliga" tideböner så har vissa kyrkor/kloster vigilia (vaka) och läsningsgudstjänst (tidigare kallad matutinen, dvs "ottesången", men nu under valfri tid under dagen. Har ni läst böcker som utspelas i kloster så brukar detta vara en av de mest populära att ondgöra sig över, eftersom man tvingas upp "mitt i natten" för att be - och gärna ska det samtidigt vara iskalla stengolv!). Tillsist finns det även något som heter prim (vid första timmen, kl. 0600 [eller 0700 - har aldrig riktigt förstått mig på det där, för är 0900 detsamma som tredje timmen så borde väl 0700 vara första timmen, eller??]), men det verkar vara ytterst ovanligt att be prim, så den är kanske lite överkurs att kunna.