Ibland kan jag nästan bli tokig på mig själv!! Att komma dragandes med fullkomligt absurda idéer såhär. Och denna - den är väl (åtminstone enligt somliga) i det närmaste heretisk...
Min senaste knäppa idé är nämligen att jag önskar mig ett femte evangelium att utöka Bibeln med. Alltså ett genuint evangelium som är 2000 år, inget modernt påhitt! Jag menar - jag kan berättelserna ur de andra redan (kanske inte direkt ordagrant, men själva poängen känns det allt som oftast som om jag har klart för mig redan när jag börjar läsa ett stycke).
Fast å andra sidan, för att citera senaste Signum (uttalandet är helt ryckt ur sitt sammanhang och inte ordagrant): "Jag trodde jag kunder min 'Fader vår', men ack så fel jag hade". Hum, trösterikt. Kanske - förhoppningsvis - är det bara jag som är för otålig i min bibelläsning och tror mig kunna mina evangelier. Får väl hoppas att jag tar grundligt miste jag med...
20 kommentarer:
Hmm, och vem skulle "kanonisera" detta femte evangelium? ;-)
Men jag känner faktiskt igen mig lite i din beskrivning. "Varför läsa om Matteus för 511:e gången när man redan kan honom utantill".
Jag och J funderar på att försöka starta någon kreativ bibelstudiegrupp här i Uppsala så småningom; möjligtvis med inriktning på att praktisera det man läser. Kanske blir det mindre slentrian i läsandet då...
Det blir det nog garanterat! Det värsta är väl att det riskerar att leda till ett antal obehagliga överraskningar också! Försök t.ex. att praktisera "ta ditt kors och följ mig" och anse detta vara slentrian...
Mmm!!!
Lite off topic, men det har alltid förbryllat mig att Jesus säger detta före korsfästelsen. Det måste ha varit fullständigt obegripligt för lärjungarna.
Anyhow, varken Jesus eller apostlarna levde ju särskilt slentrianmässigt så det borde per definition vara svårt att leva i slentrian om man försöker gå i deras fotspår...
Jo, det är sant. Fast å andra sidan så kanske det bara styrker antagandet om att vi tolkar Jesu ord allvarligare/på ett annat sätt än vad han menade dem...
Men om du är trött på evangelierna, läs något annat så länge. Ex. GT. då har du att gör att par år. Sedan kommer du vara ganska sugen på evangelierna... Eller?
Eller som du säger, praktisera...
Hej Johanna! Kul att hitta din snygga och tänkvärda blogg. Absurda idéer kan vara bra just som idéer. Och heretiskt blir det väl först om du kommer dragandes med ett nytt evangelium och ger det samma status som de fyra. Men bortsett från det tror jag du har en poäng i att vi behöver närma oss bibeltexten som att den är ny för oss och lyssna/läsa utan all förkunskap och bagage i ryggsäcken. Det är kanske nästan omöjligt, men att läsa på ett nytt språk, lyssna på texten (Hela Bibeln finns på mp3), byta översättning, läsa högt för sig själv, dramatisera texten m.m. kan vara sätt att få det gamla att kännas (relativt) nytt.
Sen är det ju också helt avgörande att praktisera och bli "Ordets görare"
Johan, lärjungarna visste säkert att korsfästelse var en vanlig Romerskt avrättningsmetod. Så även om de inte visste att Jesus skulle korsfästas så fattade de nog att det handlade om att ge sitt liv för honom. Det var nog inte fullständigt obegripligt för dem.
Titta gärna in på min blogg förresten! Du känner nog igen dig.
Excelsis:
Vad tror du att jag har gjort? Allra bäst gillar jag de små profeterna, för de blir så sällan citerade, trots att de är mycker mer kondenserade i sitt budskap än vad t.ex. Jesaja är.
Fast ärligt talat har jag varit rätt dålig bibelläsare överhuvudtaget det senaste året (1,5 år tom?), så det var faktiskt rätt kul att börja läsa evangelierna igen nyss när jag fick ändan ur vagnen och tog tag i bibelläsandet. Eller om jag uttrycker mig - det var roligt att läsa evangelierna för första gången på kanske fem år - så kanske det ger mer en heltäckande bild av min relation till evangelierna. Inte så att jag tycker illa om dem, men på något sätt har jag mer läst evangelierna för sakens skull än för att jag verkligen tycker att det har varit givande läsning.
Och alltså, säg att jag totalt har läst bibeln till och från sedan millenieskiftet - hur ska jag då stå ut i resterande 50-60 år som jag (statistiskt sett) har kvar att leva?! *fasar för framtiden*
Jonas Melin:
Välkommen!
Tack för de vänliga orden.
Haha, sant så sant! Tja, då är det väl bara att pröva sig fram eller vad?
Johanna: Ja, där ser man.. Du kan ju alltid låta bli att läsa.. Det är ju inget tvång. Kanske ägna din tid åt korsord och bridge när du väl närmar dig de 70.. :)
Excelsis:
Hur gör man för att inte läsa?!
Ja, jag vet inte.. Jag har nog aldrig haft det problemet att jag inte kunnat låta bli att läsa om jag inte känt för det. Det låter lite märkligt i mina öron...
Jag kan ärligt säga att jag skulle vilja läsa mer, jag har en enorm bokhylla (inte enorm enorm, mer min känsla) med mängder av böcker jag känner att jag skulle vilja ha läst, men det är så lätt att sitta och slökolla sitcoms eller surfa.
Jag antar att det är något i stil med att du behöver nya utmaningar, ny tankar idéer eller så? Stämmer det så finns det ju en stor värld av filosofi att ge sig in i, vilken även kan berika det teologiska.
För mig är ett dylikt resonemang så långt ifrån där jag står. Jag fascineras av allt möjligt omkring mig, nyfikenheten är en stark drivkraft. Jag är inte det minsta orolig att jag inte skall ha saker att läsa hela mitt liv, eller att bibeln kommer att tala till mig även när jag är 80.. Troligtvis kommer den säga mig helt andra saker, men då är jag ju också en helt annan person.
Min erfarenhet är att bibeln är intressant och givande när man är inne i en trösterik (i ignatiansk mening) period, alltså när Gud känns nära, och skittråkig och förutsägbar, stum och död och trött, när Gud känns långt borta. Framförallt blir det konstlat och märkligt när man skall producera känsla och insikt i samband med dessa perioder (om man skall hålla tal eller så.)
Men nu gissar jag om hur det är för dig... ;)
Om jag säger som så: Min bokhylla är min stolthet och mitt kännetecken. Det är den sista jag packar när jag flyttar och det första jag packar upp. "Home is were I put my books"...
Seriöst så är jag en väldigt tänkande och filosoferande person, så om jag inte regelbundet får några nya "vedträn" till min "brasa" (eller som man säger på engelseka food for thoughts) så kommer det tillslut bli väldigt navelskådande känns det som. Jag antar att jag är ganska rastlös till sinnes av mig. Och som sagt var så är just läsandet en STOR passion i mitt liv! :)
Men som sagt så har det baksidan att jag ständigt vill läsa nya berättelser och upptäcka nya saker, inte långsamt tugga och upptäcka tidigare dolda djup i texter som jag redan är bekant med...
Helgonbiografier :)
Alla,
Jag gillar att upptäcka nya dimensioner i bibeltexterna...
Och det där med kreativ bibelstudiegrupp var lite tanken med bibelbloggen (i min blogg varje fredag - det är inte försent att hoppa in...).
Där blir det inte slentrian eftersom andra ser saker i texten som man själv kanske inte har sett - fast man har läst den oräkneliga gånger.
Har för övrigt också önskat mig - om inte ett femte evangelium - så att man ska gräva djupt i öknen och hitta fler texter som skrevs vid samma tid som NT - och som visar än mer på hur kyrkan såg ut då, inte minst den roll kvinnor hade - och som kanske ger oss fler guldkorn ur Jesu mun.
Det är ju inte helt omöjligt....
Charlotte
Pontus:
Kanske det ;) Jag får fundera närmare på det när "De apostoliska fäderna" börjar ta slut.
Charlotte:
Den aspekten med bibelbloggen har jag inte tänkt på innan. Smart! *känner mig ganska korkad som inte kom på det själv*
Titta förresten gärna in på http://filosofiasandrablogg.blogspot.com/, hon skriver också en form av bibelblogg, om än utifrån de protestantiska texterna till varje söndag.
Det där ökengrävandet känner jag mig däremot lite skeptisk till. Tror du verkligen inte man skulle ha bevarat alla texter som ansågs som nyttiga/renläriga? Men visst - det vore ju klart häftigt om man hittade något. Du får väl helt enkelt köpa en spade och åka ner och gräva - det måste väl kallas kreativ bibelstudiegrupp (förutsatt att det blir en grupp och inte en enmansexpedition) om något!?
Johanna,
Jag var den andra vinnaren av "De apostoliska fäderna". Tyckte mycket om den, speciellt de tidiga breven. Att jag glömde tipsa om det!
Hermas uppenbarelse tilltalade mig dock inte nämnvärt, men å andra sidan är jag inte så förtjust i Johannes uppenbarelse heller...
Annars kan jag rekommendera en läsning av evangelierna där du kollar upp varenda lite not. Lär ta sin lilla stund, men å andra sidan sätter det säkerligen ett helt annat ljus på läsningen.
Själv nöter jag Paulus. Igen. :)
PS.
Jag länkade till dig på min blogg förresten. Hoppas det är OK!/DS
Jo, jag förstod det. Så många Pontusar tycker jag inte att det finns och att då springa på två stycken med samma namn på samma typer av bloggar verkar osannolikt.
Va?! Har du redan läst ut den!? Oj, och jag som tyckte att jag har kommit långt - har ju läst flera kapitel om dagen de flesta dagarna sedan jag fick den - men ändå så är jag bara i slutet av (första) Clementsbrevet.
Haha, gillar du inte Johannes Uppenbarelse? Det var faktiskt den första bibelbok jag läste. Är förvånad över att jag inte blev avskräckt för all framtid. Å andra sidan kanske jag har blivit "vaccinerad" av att ha läst massor med fantasy i mina dagar, och fantasy har ju en tendens att vara ganska apokalyptiska emellanåt.
Tack för ännu ett bra tips! Med ett sådant här inlägg emellanåt så kommer jag nog lyckas ta mig igenom Bibeln ett par vändor till innan jag ledsnar fullständigt *skratt* Fast jag måste erkänna att jag är djupt imponerad över folk som läser igenom hela Bibeln på ett halvår och fortsätter i den takten hela livet igenom!! *önskar jag kunder vara en sådan människa*
Självklart får du lägga till och tipsa hur mycket du vill! :)
Får jag din bloggadress så kan jag tipsa tillbaka.
Jo, den tog slut ganska snabbt. Om jag inte räknar in Bibeln brukar jag försöka att endast läsa en eller två böcker åt gången, så de tar oftast slut efter en vecka eller två :)
Vet inte vad det är med Uppenbarelseboken som inte tilltalar mig. Just nu håller jag på att läsa igenom alla Bibelns böcker ordentligt, utan att bara fastna i det jag uppskattar, och Johannes är faktiskt förlagd sist av allt. Vi får se, jag kanske ändrar uppfattning till sist ändå :)
Du bör hitta min blogg genom att klicka på namnet. Vet inte om det är så mycket läsvärt för utomstående iofs. Mycket är personligt, hafsigt skrivet och internt för min umgängeskrets.
Guds rika välsignelse!
Pontus:
Jo, nu fungerar det. Förrut så var det dock ingen länk. Konstigt...
Jo, läser man en enda bok intensivt så blir det ju så. Fast jag försöker "spara" och "läsa långsamt" när jag har andliga böcker i handen. Eftertänksamt. Inte plöja igenom dem som vilken annan bok som helst som mest går ut på att ha läst ut den så att jag kan börja med nästa.
Det är lugnt. För min del får du ogilla Uppenbarelseboken hur mycket du vill. Den är ju erkänt ganska knepig. En roligt knorr (enligt mig) på det hela är ju att den blev antagen till kanon enbart med vilkor om att 1000-årsriket inte skulle tolkas bokstavligt...
Det finns en nyskriven svensk kommentar till Uppenbarelseboken. Tröst och Trots av Leif Carlsson, utgiven på Libris 2007 i serien Nya Testamentets Budskap (NTB). Den är mycket läsvärd och ger god hjälp att förstå Uppenbarelsebokens budskap.
Nu har jag läst ut Kyrkofromhet av Bo Giertz, och därmed tre av de fyra klassiker av biskop Giertz som varje kristen i Sverige bör läsa (i princip obligatoriskt!): Stengrunden, Kristi Kyrka lästa och endast Tron allena återstår. Någon på denna blogg som har läst alla böcker?
Skicka en kommentar