torsdag 26 juni 2008

Utmana varandra! Ödmjukhet

"Utmana varandra!" är en ny rubrik i denna blogg. Jag får se om/hur ofta den återkommer, men jag har några idéer på lager än så länge, så några till inlägg blir det nog.

*****

Nu när det drar ihop sig till sommar på riktigt så tycker jag det är dags med några härliga utmaningar! Och vad passar då bättre än ödmjukhet - denna kristna kardinal(?)-dygd som är så svår att leva efter/upp till.

Utmaningen lyder: "Ta frivilligt sista platsen". T.ex.
- sätt dig längst bort från värden/-innan på festen. Låt någon annan få tillfälle att prata med honom/henne (du kan ju "i värsta fall" ta igen det en annan gång. Det kan dock bli lite pinsamt om du kommer först och sätter dig i andra änden av rummet. Prata då frimodigt på med värden/-innan och backa undan först när det kommer fler gäster).
- ställ dig sist i busskön.
- lämna din sittplats på bussen/tåget/spårvagnen/tunnelbanan/osv åt en annan, och stå istället resten av resan.
- sätt dig längst bak i kyrkan (eller det kanske är ett större tecken på ödmjukhet att sätta sig längst fram? Ingen verkar ju vilja sitta där av någon konstig anledning. Vill de inte verka för intresserade, eller...? *hum, låter som ett intressant bloggämne*)
- ställ dig i längsta kön på affären, kanske har någon annan mer bråttom än du?
- osv. Var även kreativ och hitta egna tillfällen att välja "den sista platsen". Tipsa gärna om bra (eller dåliga) idéer bland kommentarerna.

Gör detta minst en gång om dagen i en vecka. Redovisa sedan INTE hur det har gått, utan tänk på att vara ödmjuk även här - har du lyckats en halv gång under sju dagar så kanske du är bättre än någon som misslyckats helt och hållet!!

Misslyckas du första veckan? Ta ödmjukt på dig utmaningen igen och jobba hårt på att göra världen till en ödmjukare plats - med början hos dig!

Lyckas du första veckan? Grattis! Fortsätt övningen nästa vecka och veckan därefter osv tills detta blir en naturlig del av dig själv (dvs något du gör utan att tänka på det). När du har nått så långt så får du passa dig för högmodet - tänk om världen faktiskt har blivit en ödmjukar plats på grund av dig, hur hanterar man detta ödmjukt?!

2 kommentarer:

Jacob Hjort sa...

Utmaning antagen! ;)

Johanna G sa...

Hum, ibland ställer jag till det för mig - nu blir jag ju jättenyfiken på hur du lyckas och så har jag ju satt upp regeln att man inte får säga hur det gick *trummar med fingrarna på tangentbordet i ren frustration*