I brist på hopp om ett femte kanoniserat evangelium har jag, alltsedan jag introducerades av Peter Halldorf för snart fem år sedan, kastat mig över kyrkofäderna och kyrkohistorien, och då framförallt texter från "den odelade kyrkans tid", men jag läser alltmer även texter och berättelser från medeltiden och modernare katoliker och ortodoxa. Som en svamp suger jag åt mig det mesta jag kommer över. Vad säger legenderna och historien? Vad bygger dem på? Vad är sanning och vad är just legend? Vad talar för och vad talar emot? Hur förkroppsligade apostlarna evangeliet? Varför finns legender om att Thomas var i Indien och Jakob i Spanien, men inget bevarat i Bibeln av deras missionsresor? Vad hände efter apostlagärningarna och breven? Och hur har kristendomen inkarnerats och levts ut genom historien och i olika kulturer? Vad är det som har lett fram till att det ser ut som det gör idag?
Att, som tyvärr många frikyrkor och protestanter gör, förkasta allt innan det egna samfundets grundande - eller åtminstone allt innan Luther - och tro att just man själv är Guds gåva till mänskligheten, den som återupprättar hela kristenheten och återinför "apostlarnas rena tro", är att göra sig själv den största björntjänst. Det är att göra kyrkan lika rotlös och förvirrad som samhället ("världen") är. Det är att kapa rötterna på ett träd, flytta det till en plats som passar mig bättre och tro att man ska få en stor trädkrona att sitta i skuggan av från trädet ändå.
Ärligt talat tror jag att det är just denna tradition och detta rotsystem som tilltalar mig mest med de historiska kyrkorna. Det, och den bevarade enheten samt att de rymmer en vidd som väldigt ofta saknas i frikyrkan, där varje samfund endast har en väldigt smal nisch som de håller sig inom...
Tyvärr ser jag väl en risk i att även tröttna på dessa om jag får hålla på att läsa tillräckligt länge. Man hinner liksom läsa väldigt mycket på 60-65 år (utifrån: medellivslängd för kvinnor i Sverige är drygt 85 år, minus att jag är ca 25 år nu, plus att jag redan har läst i några år)! Okej, det säkert kommer finnas massor med texter och berättelser som jag inte kommer bry mig om att läsa. Jag antar att den här typen av texter skrivs snabbare än vad en normal person hinner och kan läsa, nu när ämnet ändå är relativt populärt. Kommer jag då också ledsna på den Katolska Kyrkan och de Ortodoxa? Kommer jag bli en "äkta" protestant igen och stå och säga "Tänk själv!" och "Bibeln säger..." som svar på alla frågor och påstående angående Kyrkan, de kristna och allt annat?
Vad har kyrkohistoria med efterföljelse att göra?!
(Jag hade tänkt att detta inlägg skulle innehålla två blogglänkar, men den ena verkar vara nedlagd - vilket är synd, för det var en mycket intressant, ny blogg - och det andra inlägget hittar jag inte just nu *suck* Nåja, ni kan ju få adressen till det första inlägget utifall att bloggen bara är tillfälligt nere: http://tubbowashere.blogspot.com/2008/06/manius-acilius-glabrio-utnmndes-till.html).
Uppdatering:
Det verkar som om Tubbo har skaffat sig en ny blogg, Tubbo is here.., visserligen ligger inte det länkade inlägget där, men det kanske kommer om jag fråga snällt?? Eller vad tror ni?
Uppdatering 2:
Korrekt adress till det tidigare länkade inlägget är (dvs glöm den förra adressen): http://alecco.wordpress.com/2008/07/06/historiens-vingslag-ifall-historien-var-en-blames-dvs/
Uppdatering 3:
Tillslut har jag hittat även det andra inlägget som jag hade tänkt att länka till, men som var "försvunnet" (dvs, jag hade glömt att stjärnmärka det) när jag skrev inlägget ovan. Så håll till godo: http://omorphia.wordpress.com/2008/06/16/plinius-bekraftar-en-tradition/
7 kommentarer:
Det finns säkert en hel del kvar att upptäcka i olika gamla kloster osv. Irenaeus "Bevis för den apostoliska förkunnelsen" hittades ju först 1907. Undrar just hur mycket resurser som läggs ner på att återfinna gamla förlorade urkristna skrifter? Inte alltför mycket skulle jag tro.
Det är dessutom lite irriterande att flera svenska översättningar är slut från förlag. Inatt skulle jag beställa Johannes Cassianus "Det rena hjärtat", men naturligtvis var den slutsåld".
Men om allt ändå någon gång blir läst så finns ju fortfarande mässan och den egna efterföljelsen kvar att jobba på! :-) Tillbedjan blir aldrig överflödig, även om böckerna kan bli tråkiga. Och trots allt så fanns ju det kristna livet redan före evangelierna och kyrkofädernas skrifter var skrivna.
Det hade jag ingen aning om. Borde inte klostren ha koll på sin egen litteratur!?
Du får samla ihop några (eller snarare många antar jag) hågade och skicka mail till förlaget varje gång du upptäcker något sådant och säga åt dem att de skulle få massor med kunder om de gjorde nytryck av boken. :)
Jo, jag vet. Och bara för att man läser något i en bok och tycker det verkar smart så är det ju inte samma sak som att man omedelbart börjar praktisera det i sitt eget liv.
Det är bara så att jag tycks vara mer eller mindre "beroende" av att läsa böcker för att hålla igång glöden i min tro. Händer det inget nytt på ett tag så ledsnar jag. "Det här kan jag, det här har jag gjort förr" :(
Sedan börjar man ju glömma i 40-årsåldern, då får du möjlighet att läsa alltihop en gång till! ;)
Jag skulle säga att kyrkohistoria är meningsfullt i första hand som inspiration och vägvisare i det egna andliga livet..
Självklart. Inspiration och vägledning. Vad skulle kyrkohistoria annars vara? Men det är ju med redan från början i GT och evangelierna också.
"Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn." (Joh 20:30-31). Inspiration och vägledning.
Som en somhar passerat 40 med råge kan jag meddela den goda nyhteten att man inte alls glömmer. Det handlar om att hålla hjärnan igång, så du har mycker härlig läsning framför dig Johanna. När det gäller kyrkohistoria har jag gett några tips på Barnabasbloggen. Särskilt böckerna The Pilgrim Church och Radical Faith tror jag du skulle tycka om eftersom de berättar historien från början (Apostlagärningarna) till nu ur ett annorlunda perspektiv. Du kan kolla här: http://barnabasbloggen.blogspot.com/2008/06/inspireras-och-utmanas-av-anabaptismen.html
"The Pilgrim Church" låter ju som en väldigt lockande titel på en bok! Pilgrimsskap + kyrkohistora = två av mina favoritämnen i ett!! Kan det bli så mycket bättre?! Den ska jag definivit titta närmare på. Tack för tipset!
För intresserade så finns det nu länkar till båda inläggen (de som jag inte hittade när jag skrev den ursprungliga bloggposten) uppdaterat längst ner i blogposten. Trevlig läsning!
Skicka en kommentar