torsdag 9 april 2009

Läroämbete med tolkningsföreträde?

Johan Stenberg frågade mig - och alla andra protestanter - i en kommentar till kvinnoprästinlägget:
Tycker ni att Katolska kyrkans magisterium har något som helst objektivt värde?
Jag svarade:
Katolska Kyrkans magisterium har jag inte ägnat många tankesekunder åt. Återkommer när jag har skaffat mig en åsikt i frågan.
Nu vet att det inte är någon av de önskade "födelsedagsämnena" (har ni inte önskat ett ämne än har fortfarande tid att göra det!), men jag tänkte att det kunde vara schysst att svara på den ändå, nu när jag ändå låter er önska ämne och jag har hunnit tänka efter lite (om än säkerligen inte ens i närheten av att ha hunnit tänka färdigt).

Men för att göra frågan (eller kanske snarare svaret?) lite mer begriplig(t) så tänkte jag sätta in det i ett sammanhang: Vad - eller vem - har auktoritet och/eller tolkningsföreträde över den kristna tron (så som jag uppfattar och lever ut den)?

En grov skiss på hur jag (i teorin) prioriterar:


1) Bibeln (om den nu räknas som en tolkning? Brukar väl snarast vara tolkningen AV Bibeln som är problematisk... Nåja, det måste väl räknas som auktoritet inom kristen tro, så låt gå!
)

2) Den tidiga (eller den odelade) Kyrkan, med den Niceanska trosbekännelsen som främsta dokument (men även kyrko- och ökenfäder m.fl.
)

3) De medeltida katolska och de ortodoxa traditionerna (fram till reformationen)


4) De protestaniska lärorna och traditionerna
och katolska/ortodoxa traditioner av samma ålder

5) Nutida tolkningar och läror, oavsett tradition

Dvs, ju längre tid från Kristus och apostlarna, desto lägre prioritet.

Sen är jag också mycket väl medveten om att jag är barn av min tid, så som sagt var - det där en prioritetsordning i teorin, men inte alltid i praktiken. Att veta vad som är riktigt gammal tradition är inte heller helt lätt alla gånger (
då det uppenbarligen finns fall/frågor det kan diskuteras om huruvida det är "den segrande som skriver historien" eller om det bara varit mindre [aka heretiska] grupper som haft motsatt åsikt, inte minst blir detta uppenbart i diskussionerna kring huruvida fornkyrkan hade kvinnliga präster och diakoner).

Å andra sidan kan tyngden
i rangordningen tippas över, till exempel när flera av de lägre prioriterade är överens mot en av de äldre traditionerna. Ett annat exempel är när alla protestantiska kyrkor är överens mot de katolska och ortodoxa traditionerna, vilket ger en skenbart tyngre röst då de har fler företrädare som säger samma sak, även om det totala antalet protestanter egentligen är färre...

Den Katolska Kyrkans läroämbete hamnar här under punkt fem. Jag vet att det har funnits betydligt längre än så, men ska jag nu kategorisera så hamnar det likväl där. På sätt och vis skulle jag kunna säga att det borde - i teorin - hamna som punkt 5a och låta de moderna, protestantiska lärorna klassas som 5b, då Katolska Kyrkan är bättre på att ta hänsyn till traditionen - om än bara sin egen smala definition av den - än vad framförallt frikyrkorna är.


Så, är detta att klassa som "objektivt värde"? Mitt ärliga svar blir nog ett rungande "Nja". De är barn av sin tid och sin tradition, precis som alla vi andra, även om de (kanske) försöker anstränga sig mer för att vara objektiva än vad somliga andra gör...


Men å andra sidan, allt detta leder ju egentligen tillbaka till grundfrågan - för vem är jag, 2000 år efter Jesus, att avgöra vad som är äkta traditioner som jag alltså bör böja mig för och så vidare?! Allt blir tillslut bara ett enda stort cirkelresonemang där jag har tillsatt mig själv som allsmäktig teolog och lärodomare. Tror bestämt jag måste gå tillbaka och tänka mer på det här, innan jag snurrar in mig alldeles!

8 kommentarer:

Zoltan sa...

Man kanske kan fråga sig vad man kan kräva av dem man vill sätta sin tilltro till?

Kanske att de har studerat ämnet ingående, mycket mer ingående än man själv har möjlighet att göra?

Det är så läroämbetet arbetar, vilket förklarar varför förändring sker såååå långsamt. Det tar ju ibland generationer innan ett svar kommer.

Jag tror det är därför som katoliker vågar tro mer på vår egen kyrka, än på diverse och otaliga självutnämnda religiösa rockstjärnor.

En annan aspekt: är tolkning av Skriften en demokratifråga där någon slags majoritet har rätt? (Det var majoriteten som skränade "korsfäst honom")

Bästa sorten sa...

Bästa sorten önskar en Härlig & Glad Påsk!

Johanna G sa...

Zoltan:
Men hade det inte blivit någon korsfästelse så hade de heller inte blivit någon påskdag...

Men visst, jag förstår din poäng.

Bästa sorten:
Detsamma!

Johan Stenberg sa...

Tack för denna post Johanna!

"Den Katolska Kyrkans läroämbete hamnar här under punkt fem."

What? Det går ju inte ihop med tex punkt 3. Kyrkans läroverk fanns ju långt före den s.k. reformationen.

Vidare undrar jag hur logiskt det är att vara protestant när KK/OK hamnar som 5a medan Pk bara hamnar som 5b? Är det någon poäng i att vara med i det som man tror minst på? :-)

Johanna G sa...

Johan:
Varsegod! Förlåt att det blev lite förvirrad, men som sagt var så har jag inte tänkt färdigt än. Kanske kommer en uppdatering om/när jag kommer till nya insikter :)

Jo, de läror de hittade på innan reformationen hamnar såklart under punkt 3, men hittar de på något nytt så hamnar det under punkt 5.

Tja, svensk/protestantisk tradition? :P

Johanna G sa...

Johan:
Välkommen tillbaka till bloggosfären för den delen!

Jonas sa...

Begreppet protestantisk kyrka värjer jag mig ifrån. Protestantisk kyrka var inget begrepp för Luther, som ville reformera den ena heliga katolska och apostoliska kyrkan, och inte heller för Laurentius Petri. För min del är därför en tradition som inte är allmänkatolsk ingen kristen tradition.

Sv Ps 61 vers 5 Lemmarna är många, kroppen är en, Jesu Kristi kyrka, lemmarna är många kroppen är en, vi är ett med honom.

Denna kyrkouppfattning har både lutheraner och katoliker även om man lägger något annorlunda innebörd i det. Men uppenbarligen har inte Stefan Swärd en sådan kyrkouppfattning (angående debatten kring Saron-församlingen).

Johanna G sa...

Jonas:Jo, du har påpekat det förr. Likväl använder jag mig av det för folk förstår vad man menar - ett samlat begrepp för alla frikyrkor samt de lutherska och anglikanska kyrkorna till skillnad från de katolska och ortodoxa kyrkorna.

För övrigt har få samfund och rörelser förunnats förmånen att definiera sin egen samfundsbeteckning. T.ex. har även även metodist och (ana)baptist varit skällsord från början, men används idag med stolthet som identitetsbärare för dessa frikyrkor.