onsdag 10 december 2008

Litteraturkanon och klassisk bildning

David Heith-Stade listade för några dagar sen ett antal böcker som han ansåg vara en "god början till bildning (paideia) i ordets klassiska bemärkelse". Av de 32 böckerna han listar har jag läst 3 (plus påbörjat en fjärde, men påbörjade böcker kanske inte är så mycket att skryta med?). Slutsats: Det måste vara illa ställt med min klassiska bildning!

Teija avslöjade i kommentarerna till boknördstestet att hon hade läst igenom alla böcker på barn- och ungdomsavdelningen på biblioteket i Storfors. Jag har inte ens kommit på tanken att man kan göra så, utan har mest lånat och läst fantasyböcker varvat med historiska kärleksromaner när jag lånat böcker från biblioteket. Slutsats: Det måste vara illa ställt med min breda allmänbildning!

Enkla Z bad läsarna att tipsa om "vilken bok tycker just du man bör ha läst här i livet", varpå hon fick massor med klassiska och religiösa tips (plus Nalle Puh och Mumintrollen!). Böcker jag inte ens kommit i närheten av, än mindre funderat på att läsa. Slutsats: Min religiösa bildning är inte så mycket att hänga i julgran den heller.

Summa summarum: Jag måste se till att fixa till det här snarast möjligt! Dags att läsa mer böcker och plugga/blogga mindre? Eller...?

6 kommentarer:

Teija sa...

Kurslitteratur räknas väl? Om du pluggar läser du ju massor med böcker. Jag hade turen att under min utbildning få läsa en hel del skönlitteratur (har bl.a. läst några poäng engelsk och amerikansk litteratur i Örebro, SYV-utbildningen i Sthlm innehöll också skönlitteratur).

Vem förresten ska avgöra vad man 'bör' läsa? Det tycker jag mann ska göra själv. Man ska läsa sånt som man tycker om. Jag har påbörjat massor med böcker som jag sedan slagit igen och aldrig öppnat igen (Dickens och Salman Rushdie, t.ex.).

Z sa...

Själv är jag ganska så ointresserad av skönlitteratur överhuvudtaget (romaner och noveller) Jag har knappt läst någon i mitt liv, men eftersom jag är tjej så antar folk automatiskt att man är det så jag har fått en del romaner i present genom åren, har gett de flesta till mamma, som blivit väldigt glad, speciellt för dem som är på engelska, vilket hon vill öva sig i.

Nä,
filosofi, humor, vetenskap, bön, kontemplation och lyrik är min melodi, vad gäller litteratur :)
Och tidningsartiklar.

Jag tycker det är lika bra att läsa som romaner.

Johanna G sa...

Teija:
Nja, jag är rent generellt ganska dålig på att läsa kurslitteratur, och vi har då inte någon sådan lyx att vi får poäng för att läsa skönlitteratur...

Poängen - som jag förstår det - med en "litteraturkanon" är ju just att någon tänker bestämma vad som är så pass allmänbildande att alla bör läsa dem, och därmed säga att just de böckerna utgör en grund för att skapa gemensamma referensramar till oss svenskar.

Idag finns ju ändå en outtalad lista på böcker och författare som man bör läsa, så kallade "klassiker", så kanske är det ändå bättre om någon (med någorlunda öppet sinne) ändå gör en konkret lista, istället för att det ska finnas en outtalad förväntan att man - iaf om man vill vara äkta "boknörd" - ska läsa allt som kan kallas klassiker.

Enkla Z:
Haha! Själv upplever jag att folk nästan aldrig vågar köpa böcker till mig, för att de antingen inte tror sig veta vad jag läser för typ av böcker alt. är osäker på om jag redan har boken eller inte.

Förresten, om du läser mycket lyrik och poesi, kanske du berätta för mig hur man bäst läser en diktbok? Jag menar: Ska man bara läsa en dikt åt gången - då tar ju även en kort bok en hel evighet att ta sig igenom - eller ska man läsa många dikter i rad, med risk att man inte "tar till sig" dikterna i samma utsträckning?

Z sa...

Johanna:
En dikt åt gången, är mitt tips. Förresten är läsning av dikter ett bra sätt att lära sig ett nytt språk: Lite text åt gången att smälta.

Johanna G sa...

Men diktare kan använda sig av väldigt många lustiga ord och konstiga meningsbyggnader (iaf om dikterna ska rimma), så själv skulle jag tycka att det känns som ett lätt sätt att lära sig massor med fel...

Anonym sa...

Jag ogillar din uppfattning om vad en 'kanon' är. En kanon är en ledtråd, en måttstock, och en fingervisning, men den upphäver inte din fria vilja! Eftersom vi trots allt delar på en gemensam mänsklig natur och är delaktiga av en allmänmänsklig erfarenhet, medan vårt liv också är mycket kort (80 år eller så), så är tradition och kanon goda stöttepelare och ledtrådar genom den mänskliga tillvaron. Vi får helt enkelt inse att vi inte har tid och möjlighet att begå alla misstag själva och lära oss av dem, därför kan det vara bra att begrunda tradition och kanon som låter oss ta del av allmänmänsklig erfarenhet genom tiderna för att genom detta deltagande av kanon och tradition kunna på ett så gott och sannfärdigt sätt som möjligt leva vårt livsdagar utan att ödsla tid på meningslösa misstag eller på att uppfinna hjulet på nytt... Likväl har vi en fri vilja som låter oss även ödsla tid på strunt, istället för att vara litet effektiva och lära oss även av andras erfarenhet för att spara tid.