lördag 27 december 2008

Måste jag verkligen tycka om alla människor?!

Måste jag som kristen tycka om alla människor? På riktigt menar jag, sådär djupt innerst inne, ni vet?

"Vända andra kinden till" och "be för dem som förföljer er" är väl faktiskt ingen uppmaning till att jag faktiskt måste tycka om någon. Snarare tycks ju Jesus säga åt oss att inte anklaga vår nästa, utan "se först till bjälken i mitt eget öga", men att acceptera någons tillkortakommanden och att inte processera när någon är orättvis är ju inte att "tycka om" honom eller henne? Eller...?

Skulle jag inte kunna få komma överens med en person att vi håller oss ur vägen för varandra och på så sätt orsaka minst friktion oss emellan, och därmed minimera irritation och "oomtyckande"? Minskar ömsesidiga hatkänslor? Eller anses det bara vara ett sätt att försöka smita undan "tycka om"-biten? Skulle man inte kunna se på det istället som ett sätt att tillräckligt med plats - genom att hålla tillräckligt stort avstånd - och att detta möjliggör för oss båda att kunna tycka om varandra bättre?

Måste vi reducera alla dygder till snällhet? Kan vi inte bara få vara oss själva - kantiga, socialt osmidiga människor - ibland?!

8 kommentarer:

Sleepaz sa...

Jag bloggade om något liknande för ett tag sen..
Kanske kan du finna något där.

http://sleepaz.blogspot.com/2008/11/lska-sin-nsta-ssom-sig-sjlv.html

tubbo sa...

Man kan inte tycka om alla människor.. men kanske måste vi försöka..

Att vara snäll och god behöver inte betyda det samma som att vara undfallande och lismande..

Jag tror inte vi kan vara några andra än vi är.. kantiga och socialt osmidiga människor..

Jesus var heller en flinande idiot..

tubbo sa...

oj.. det ska naturligtvis stå:

"Jesus var heller inte en flinanade idiot.."

Teija sa...

Att tycka om alla människor är omöjligt, tror jag. Av olika, kända eller okända skäl, tycker vi ibland inte om någon, och det är mänskligt. Men att älska sin nästa är en kristen plikt. Hur går det ihop? Att älska på kristet vis har inget med känslor att göra, det har med handlingar att göra. Man ska bete sig mot sin nästa som om man älskade henne, även om man inte gör det. Kärlek visas i handlingar, inte i känslor. Le mot den du inte gillar i stället för att grimasera. Du kommer att må bättre, och den andra personen också. Inte lätt, men Jesus har aldrig sagt att det ska vara lätt att följa Honom. Man får göra som lilla Thérèse säger: en stor ansträngning!

Anonym sa...

Intressant inlägg! Att älska sin nästa är att älska även dem man inte tycker om. De som inte delar samma åsikter. Till och med de man tycker är rent frånstötande. Och sina förtryckare Det handlar inte om att förneka sina känslor, men om att inte låta dem styra, utan försöka vara medveten om och lyssna och titta efter Guds närvaro i varje människa. Och när det är svårt får man be om hjälp. Och försöka igen. Tänker jag. /Nora

Charlotte Therese sa...

Tror som några redan skrivit att man bör skilja mellan "tycka om" och "älska".

Tror dock inte att man ska låtsas som om man gillar folk genom att krysta fram falska leenden!

Utan det handlar mer om att vilja andra väl.

Kanske man måste hålla ett visst avstånd till en del (åtminstone tillfälligt) för att klara detta.

Kanske bön kan förändra ens känslor för dem man inte gillar - få en att se sidor man faktiskt gillar även hos dem.

Har själv sett hur ogillande kan förändras, försvinna på detta sätt - men det kan ta tid.

Då får man låta det ta tid...

Devoted sa...

Du behöver väl absolut inte tycka om alla andra människor, bara komma ihåg att de är älskade av Gud och försöka behandla dem därefter.

Två gamla citat som kanske kan vara värda att läsa på nytt:
Matt 25:35-46, där vi bland annat får höra att:
43 jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. 44 Då kommer också de att fråga: Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp? 45 Då skall han svara dem: Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.

...och så en rar gammal psalm förstås, där andra ber om tålamod med oss såna som vi är:

Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mig.
O må jag så i tålamod
och kärlek likna dig.

(wikisource)

Johanna G sa...

Sleepaz:
Oj, glömde jag länka till ditt inlägg? Oops! Tror nämligen att det fanns med lite i bakgrunde när jag började skriva på mitt (för en halv evighet sedan, jag är inte så snabb i vändningarna alla gånger). Tack för att du la in länken!

Tubbo:
Usch och fy för lismande människor! Men å andra sidan har jag aldrig sett lismande som ett uttryck för "tycka om" heller (tack och lov!).

Teija:
Visst, det fungerar ju kanske till en viss del att tänka så. Och de säger ju att man vetenskapligt kan bevisa att man blir "gladare" av att le mycket, även om man inte till att börja med log för att man var glad, precis som motsatsen är sann - ser man sur ut och går runt och känner efter hur urless man är på allt och alla, så är det ju klart att man blir urless och sur bara för sakens skull.

Samtidigt vet jag inte om jag anser att det besvarar frågan. Är "älska din nästa" samma sak som "tyck om din nästa" och kan det - som sagt var - ibland vara bättre att tycka om människor på avstånd istället för att anstränga sig så att man blir blå och bara ännu mer irriterad och arg på människan än man var från början?

Nora:
Varmt välkommen till min blogg!
Och tack för dina tankar. Ja, att be är alltid en väg man bör pröva - och helst inte enbart som sista utväg!

Charlotte:
Mmm, med mycket tålamod och mycket bön kan man försätta berg, även i sitt eget inre!

Devoted:
Välkommen till min blogg! Och tack för dina kommentarer!

Och när man misslyckas så får man be Herren om förlåtelse och försöka igen :)