onsdag 31 december 2008

Nystart året runt

Sista december. Årets sista dag. Visst är det alltid något mellankoliskt med nyår? Tycker du inte det? Så mycket handlar om att se tillbaka och summera. Har året som gått varit ett bra år? Ett år du kommer se tillbaka på med glädje och saknad? Eller har det varit fyllt av sorger och motgångar som du mest bara är glad att lämna bakom dig?

Eller struntar du i allt sådant just nu för att du mest bara känner panik över nyårsfesten just nu?

Måhända är det kanske pressen på att ge ett nyårslöfte och börja ett helt nytt liv imorgon värre? Ett heligare liv? Hinna motionera mer och definitivt hinna umgås mer med släkten? Och prioritera studierna? Har du stort behov av en nystart, en nytändning för att komma tillbaka i rätta spår och rätt balans med livet igen? Och detta utan att förstå hur du ska få ekvationen att gå ihop nästa år heller? Ta det i så fall lugnt. Släpp paniken. Ta ett djupt andetag. Njut av festen ikväll, det finns många andra kyrkliga och världsliga tillfällen till nystarter som kanske passar bättre i så fall. Välj kanske en sak att fokusera på om du ska avge ett nyårslöfte och låt resten bero tillsvidare. Än har inte sista tåget gått...

Den 1 januari introducerade som nyårsdag i och med den Julianska kalendern och har firats som nyårsdag i Sverige sedan 1529 e.Kr. Rent rent kyrkomässigt känns det för mig personligen som om att firandet av Jesu omskärelse och namngivningsdag (tillika åttonde och sista dagen i juloktaven; Katolska Kyrkan lär dock ha ersatt Jesu omskärelse och namngivningsfest i och med andra Vatikankonciliet, och firar istället Maria, Herrens Moder - "Theotokos" - idag, som motsvaras av den söndag som Svenska Kyrkan firar fjärde advent) är en ganska udda nyårsdag.

Vad är det som gör detta med Jesu omskärelse så otroligt avgörande att det har kommit att bli den stora nyårshelgen även inom den kristna sfären? För ärligt talat så är det vi som har tvingat på resten av världen detta datum att fira nyår, och det romerska imperiet dog ut långt innan dess! Och jag menar, både den östliga och västliga kyrkan har andra datum för sina liturgiska nyår, så varför har ändå den gamla Julianska nyårsdagen bestått som sekulärt nyår genom hela medeltidens kristna era?

Nåja. Det lönar sig väl inte att bli upprörd över det, även om jag hade föredragit att sprida ut de stora helgerna lite mer över året. Det finns ju som sagt var andra nyårsdagar och lämpliga tillfällen (både sekulära och kristna som firas här i Sverige; andra religioner och kulturer har ytterligare datum att fylla på med ifall man tycker att dessa inte räcker) att fira ifall man inte vill vänta ett helt år mellan varje nystart i livet:
- 14 januari (nyårsdagen enligt Julianska kalendern, gäller tom 2100 e.Kr.)
- Askonsdagen
- 25 mars (Jungfru Marie bebådelse)
- Långfredagen
- Påskdagen
- Pingsdagen
- Läsårsstarten (lämpligheten minskar dock om man inte går i skolan eller på annat sätt lätt anknyter till skolåret)
- 1 september (den Ortodoxa Kyrkans liturgiska nyår)
- 1 advent (den västliga kyrkans liturgiska nyår).


*****

Och i och med detta inlägg avslutas detta bloggår för mig. Vi syns på andra sidan midnatt ("om Herren dröjer och vi får leva")! Så tills dess:


Från mig till alla mina läsare:
Ett riktigt Gott Nytt År!!

2 kommentarer:

Charlotte Therese sa...

Gott nytt år - och tack för senast (nyss)!

;-)

Johanna G sa...

Gott nytt år själv - och tack för igår! Alltid trevligt att träffa dig. :)

Hoppas du överlevde den tidiga starten på dagen...