När jag har rört mig bland olika kyrkor och/eller läst böcker av författare från olika kyrkor så har jag långsamt(?) bildat mig uppfattningen om att olika kyrkor har sin egen "typbön", dvs kyrkans mest karaktäriserande bön. (OBS! Inlägget är högst subjektivt och helt befriat från teologiska djup.)
Svenska Missionskyrkan:
Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder,
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går
- du förbliver Fader vår.
Amen.
Kommentar: Vanligtvis brukar jag klumpa ihop hela frikyrkligheten till "Gud som haver"-kyrkor, men ärligt talat är det faktiskt mer "mys-pys-kyrkorna" som jag tänker på. T.ex. borde kanske Pingsts/Livets Ords/EFKs typbön vara tungotalet (eller kanske vägran att be skrivna böner, men är det en "typbön" i sig??)?
Svenska Kyrkan:
Vår Fader
Du som är i himlen
Låt ditt namn bli helgat
Låt ditt rike komma
Låt din vilja ske
På jorden så som i himlen
Ge oss idag det bröd vi behöver
Och förlåt oss våra skulder
Liksom vi har förlåtit dem
Som står i skuld till oss
Utsätt oss inte för prövning
Utan rädda oss från det onda
Ditt är riket, Din är makten
Och äran i evighet
Amen
Kommentar: Ja, jag vet att Herrens bön används av många fler och kanske till och med mycket mer av andra än just SvK, men för mig står den ändå mycket för SvKs mentalitet. (Eller så är det bara att de har brist på andra utmärkande böner!)
Katolska Kyrkan:
Var hälsad Maria, full av nåd
Herren är med dig
Välsignad är du bland kvinnor
Och välsignad är din livsfrukt, Jesus
Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare
Nu och i vår dödsstund
Amen
Kommentar: Behöver jag ens kommentera varför jag placerar denna urkatolska bön hos dKK? (Fast allra helst ska den väl enligt somliga vara på latin, eller...?)
Ortodoxa Kyrkan:
Herre Jesus Kristus, Guds Son
Förbarma dig över mig, syndare
Amen
Kommentar: "Jesusbönen" har kanske snarare presenterats för mig som ortodoxa kyrkans typbön, än att det är jag som har klassat den som det, som i övriga fall.
Nå, håller ni med mig? Ligger det något i det jag skriver? Eller är jag helt ute och cyklar?! Fritt fram för kommentarer och andra förslag!
13 kommentarer:
Jag tycker alltid det känns lite tveksamt varje gång "Gud som haver" används som liturgisk bön. Kanske värst är när man gör dubbelvarianten om börjar "Fader vår" som, "..Du förbliver Fader vår som är i himmelen .."
Jag har nog bett GSH varje kväll som barn. Vad har den bönen för ursprung?
Som tillägg till Jesusbönen kan nämnas "Gud kom till min räddning, Herre skynda till min hjälp." Som Johannes Cassianus (?) håller fram som en bön som går att be i alla lägen.
Gud som haver kan passa i familjegudstjänst eller liknande, men annars håller jag med om att den inte är någon liturgisk bön.
Haha, den kombinationen måste jag ha missat! En annan förvirringsfaktor är "nyingebönen" (Käre Far i himlen, tack att du finns till. Lär mig leva riktigt, göra det du vill. Lär oss här på jorden tycka om varann'. Låt oss få en framtid, skyddad av din hand. Amen) kontra "tack för syndernas förlåtelsebönen" (vet inte om den har något smidigare namn, alltså: "Käre Far i himlen, vi tackar dig för syndernas förlåtelse. Amen"). Snurrigt värre blir det i vilket fall som helst!
Menar du att "Gud kom till min räddning" är ett komplement till kategorin "ortodox typbön" eller menar du bara att båda bönerna går att be i stort sett i alla situationer?
"Gud kom" tillhör väl typen böner som kan bönemumlas, eller andas vilket låter lite bättre.
Något som jag hoppas bara förekommer i Svk är fosterländska böner för landet och konungen, där nationalromantik och kristendom blandas hej vilt.
Excelsis,
Då skulle du kanske bli litet misstänksamma mot en del ortodoxa böner där man fortfarande ber för den ortodoxe kristne romerske kejsaren och om att Gud skall beskydda staden (= Konstantinopel), trots att det inte funnits någon ortodox romersk kejsare sedan Konstantin XI stupade vid försvaret av Konstantinopel mot Mehmet II, och Konstantinopel har varit ockuperat av turkarna ända sedan 1453. Så går det när man inte är så pigg på att revidera gudstjänsthandböckerna (västkyrkan brukar ju ha omfattande liturgi reformer vart 500:e år, medan lutheranerna brukar utkomma med en ny psalmbok varje århundrade). ;-)
Även de ryska kyrkslaviska handböckerna var något underhållande under Sovjettiden, eftersom den kommunistiska regimén hindrade ryska kyrkans möjligheter att revidera sina handböcker varpå litaniorna såsom de var trycka i böckerna i det närmaste liknade adelskalendern där man enligt handboken skulle be för tsarfamiljen och alla storfurstar trots att kommunisterna mördat eller landsförvisat de flesta i samband med revolutionen...
David: Ja, visst är det härligt...
Jag ser det som ett problem att kyrkan är samhället snarare än bland dem som är utanför samhället (i Jesu efterföljd). Konsekvensen blir lätt att den som skall stötas ut ur samhällskroppen också stöts ur Kyrkan.
Jo, alla "typbönerna" är väl ganska typiska - utom Herrens bön förstås som väldigt många kristna ber varje dag oavsett samfundstillhörighet.
Jag ber nog alla typbönerna, inklusive nyingebönen. Eftersom Herrens bön ingår i tidegärden så ber jag den betydligt oftare än de andra.
Jag misstänker att även måltidsbönerna följer samfundsmönstren. Vi ber ofta följande måltidsbön: "Mat på bordet idag igen; tack vår Gud som ger oss den. Amen." Jag misstänker att det är en missionskyrkobön(?) eftersom jag är uppvuxen i missionskyrkan.
Johan: Jag har släktingar som bad "fika på bordet idag igen.." till alla måltider..
Betonar man idag igen med en lite suck så få bönens första rad en helt annan innebörd. ;)
Excelsis:
Böner för fosterlandet och kungen är faktiskt ett ganska bibliskt exempel - vi ska be för våra överordnade (fast många svenskar kanske inte skulle just uttrycka sig som "underordnad kungen" i dagsläget, annat var det förr...)! Men jag kan hålla med dig om att fenomenet får en annan klangbotten i 18- & 1900-talsnationalismen, än vad det kanske hade från början. Å tredje sidan så var Sverige inblandat i många krig om var landets gränser skulle dras även innan protestantismens intåg, så i det fallet hjälper det inte ens om alla är katoliker och "på samma sida från början till slut".
David:
Det måste varit minst sagt komiskt - iaf i den mån man vågade reflektera över saken...
Johan:
Bäst du skyndar på att omskola dig i så fall! Har du några typexempel på katolska bordsböner?
excelsis (igen):
Sannerligen! Fast varför "fika" (istället för "mat", om det var mat som serverades)? Om du har koll?
Johanna: vill bara poängtera att jag aldrig skulle be "Fader Vår" på det där sättet som du skrev. En god katolsk (och tillika Opus Dei-medlem) upplyste mig om att man inte ska be om att inte få prövningar - ty prövningar är av godo - istället skall vi be om att icke inledas i frestelse, ty detta är sannerligen av ondo. Så stod det också i Svenska kyrkans Bibel från 1917, vilken hitills är min favoritöversättning.
Angående Gud som haver barnen kär är det väl en aftonbön för barn som inte är specifik för Missionskyrkan. Sen lärde jag mig..."Gud förbliver Fader vår i slutet.
Minutz3:
Jag dividerade länge med mig själv om jag skulle använda mig av den gamla eller nya översättningen av Herrens bön, men valde tillslut den nya för att det är den som används av de flesta SvK-liga församlingar idag (tror jag, jag kan ju inte påstå att jag har något statistiskt underlag för detta påstående).
I övrigt har jag hört att 1917 ska vara en riktigt dålig översättning, sett till (redan på den tiden) omodernt språkbruk och trohet mot orginaltexter. Men fungerar den bra för dig så tycker jag du ska hålla dig till den. Det är ju inte som om 2000 eller Folkbibeln eller någon annan svensk variant är utom kritik de heller...
Jonas:
Intressant. Är det så den slutar? Eller tror du att det är en variation?
Jag har aldrig bett som barn, men vi bad den däremot ganska ofta med tonårsgänget i kyrkan på den tiden jag var ny där. Och för mig utstrålar den mycket av missionskyrkans mentalitet.
Jag har aldrig påstått att bönerna bara förekommer i en enda kyrka. Bara det att jag kallar Fader vår för SvK-lig borde väl illustrera detta!
Det är väl ett ämne för en C-uppsats, Gud som haver-bönens etymologi kanske..
Skicka en kommentar