Etniska svenskar - finns dem?!

Ibland - och i de mest skiftande sammanhang - stöter jag på termen "etnisk svensk" till skillnad från "nysvenskar" eller "invandrare/-de svenskar". Detta har fått mig att fundera lite på frågan: "När blir man etnisk svensk?"

Låt mig bara försöka tydliggöra några saker från början:
- För det första så tolkar jag i fortsättningen begreppet "etnisk" som synonymt med "genetisk" - och när jag avviker från den definitionen så påpekar jag det. Okej?
- För det andra så låter jag begreppet "(gen)etisk svensk" tills vidare stå för en tänkt "ursvensk genpol". För problematisering av detta - se nedan.
- För det tredje så använder jag mig av definitionen att den som är svensk eller inte är helt beroende på om personen har svenskt medborgarskap eller inte, för att undvika tvetydigheter. Självklart är jag dock medveten om att det finns nyanser och gråskalor även kring detta i "verkliga livet".
- För det fjärde så vill jag bara betyga att jag inte anser att man är mindre svensk bara för att man råkar vara nysvensk/invandrad svensk. Man kanske är svensk på ett nytt sätt, men nog är man svensk!
- Tillsist vill jag även lägga ut en varning om att inlägget kanske kan låta rasistiskt även om det överhuvudtaget inte är menat så. Tvärt om så tycker jag det är väldigt positivt med "invandrargener" till vår inavlade svenska genpol!

Vem är etniskt svensk?
1) Att invandraren som flyttar till Sverige och får svenskt medborgarskap inte är etnisk svensk borde vi alla kunna enas om. Detta borde inte vara speciellt kontroversiellt i något land.
2) Barnet som föds som svensk medborgare till två invandrade föräldrar - är det etniskt svenskt? Genetiskt är det ju lätt att placera barnet som finskt, bosniskt eller thailändskt, men samtidigt så borde det inte vara möjligt att vara svensk utan att vara svensk genetiskt sett också i betydelsen att vi är våra gener minst lika mycket som våra traditioner och vanor! Eller snarare så är vi ju mer våra gener än våra vanor och traditioner, eftersom det är generna som används för att identifiera personer (juridiskt sett), inte huruvida personen har vissa bestämda vanor för sig eller inte. Och är jag som person svensk så måste ju även mina gener vara svenska per definition, oavsett om jag kanske inte är "ursvensk". Se mer kring denna problematisering nedan.
3) "Halvblod" (ursäkta uttrycket) till en genetiskt svensk och en genetiskt ickesvensk förälder? Är han/hon etniskt sett både svensk och ickesvensk? Det går ju förvisso att hantera i en generation eller två. Men hur många generationer fortsätter man att även vara genetiskt ickesvensk om alla andra i ens släkt är genetiska svenskar? Efter två generationer när man är 1/4 utlänning? Efter tre då man är 1/8 ickesvensk? Eller fyra (1/16), fem (1/32), sex (1/64), ...?? Det blir ju löjligt efter ett tag! Spår kommer ju alltid finnas kvar, men kom igen! Redan 1/64 är mindre än en hel kromosom (människan har 46 kromosomer totalt), och även om man aldrig ärver hela kromosomer rakt av, så...
4) Gäller sedan unika regler för den som är barn till två halvblodssvenskar? Om t.ex. en svensk-finsk och en svensk-thailändsk skulle få barn så skulle ju barnet bara vara 1/2 svenskt precis som sina båda föräldrar, men samtidigt bara 1/4 finskt och 1/4 thailändskt, vilket gör att andelen svensk är mycket större i jämförelse och därför kan ses som "dominant". Fast samtidigt så är det ologiskt att detta gör detta barnet mer svenskt än sina båda föräldrar, som ju är svenska i lika hög grad som barnet. Och än värre blir det ju i nästa generation om detta barn träffar någon som är 1/2 svensk, 1/4 jugoslav och 1/4 same - då blir ju deras barn fortfarande bara 1/2 svenskt genetiskt, men får bara 1/8 av övriga genpoler... Detta blir ju tillslut lika löjligt som i fallet ovan!
5) Tillsist för att sätta emot kriteriet etnisk = genetisk svensk ovan så känner åtminstone jag att den (åtminstone till viss del) "kulturellt anpassade" invandrarsvensken är mer svensk än den som envist håller på sina "invandrarvanor". Men framförallt har ens vänner alltid en tendens att vara mer svenska - oavsett traditioner, vanor, hudfärg, religion och ursprung - än folk man ser "på bussen".

Problematisering kring begreppet "ursvensk genpol":
Ett barn som föds på amerikanskt territorium (i Sverige tillämpas förvisso lite andra regler, men då USA:s linje utgör en tydligare kontrast så får det stå som exempel) blir automatiskt amerikansk medborgare. Gör detta barnet till "genetisk amerikan"? Rent logiskt kan jag tycka att det i konsekvensens namn faktiskt är det, eftersom annars så skulle bara "halva personen" vara amerikan. Eller vad säger jag? Kan vi vara något annat än våra gener?? Genetisk identifiering är ju det ultimata beviset att du är du och ingen annan! Alltså borde det följaktligen innebära att om du är amerikan så är även dina gener fullt ut amerikanska, om än kanske inte "uramerikanska" (vilket rimligtvis skulle vara det samma som indianska).

Vad är då den "normalamerikanska genpolen"? Matematiskt/statistiskt lagd som jag är så skulle jag säga att det helt enkelt är snittet - medelvärdet och en standardfördelning kring detta - av allas gener. Vilket förvisso skulle innebära att ingen är helt normalamerikansk, utan bara mer eller mindre genomsnittlig. Ett annat sätt att se på samma sak är om man delar upp olika gener i undergrupper: säg t.ex. att alla olika typer av gener som utgör minst 1 % av befolkningen får vara en egen undergrupp (för att tala i nationalistiska termer: irländsk, rysk, svensk, mexikansk, "afrikansk", uramerikansk, osv) till den stora amerikanska genfloran. Den som sedan är "blandad" får väl helt enkelt tillhöra flera undergrupper tills dess att alla undergrupper är så mixade i framtiden att det inte längre är vettigt att dela in det utan att alla helt enkelt bär på en normalamerikansk genpol.

I Sverige har vi kanske inte haft lika mycket invandring som USA, men nog har det kommit tyska handelsmän under Hansatiden, valloner till bruksmiljöer, anglikanska industriarbetare i början av industrialiseringen, flyktingar under andra världskriget från Finland, Baltikum, Norge/Danmark, Tyskland, m.fl länder, och så har det fortsatt in i våra dagar med allt fler invandrare från stora delar av världen. Så att tala om en "ursvensk genpol" är ju kanske inte direkt sanningsenligt, eftersom vi alla är invandrare bara vi letar tillräckligt långt tillbaka bland våra förfäder. Dessutom skulle antagligen den "ursvenska" genpolen se olika ut på Västkusten jämfört med hur den skulle se ut på Gotland eller i Mälardalen, för att inte tala om skillnaden mellan Skåne och Norrland!

Slutsats:
Så för att svara på rubriken till inlägget: både ja och nej. Och en sak kan vara värt att påpeka - i skolan (för kanske tio år sedan - och jag tror inte det har minskat efter det) fick jag lära mig att mer än hälften av alla svenskar har åtminstone en invandrad släkting (i rakt nedstigande led) om man så bara tittar på förälder- och mor-/farföräldergenerationerna!