I onsdags fick en utmaning (eller var det en uppmaning?) av Charlotte-Therese.
Carlottes blogg, A Catholic Renewal, är en klart intressant blogg som tar upp mycket av intern katolsk diskussion som sällan når ut till oss ickekatoliker på annat sätt. Det känns liksom skönt att veta att alla katoliker inte har stöpts i exakt samma form, utan att det även inom dKK finns utrymme för diskussion och olika åsikter. Och även om jag vet att somliga tycker illa om henne ("tycka illa om" är kanske ett väl kraftigt uttryck?) och ifrågasätter varför hon fortsätter vara katolik, så tror jag definitivt att både dKK som helhet och enskilda katoliker vinner på att människor som hon finns och vågar ifrågasätta och kritisera och vara lite allmänt obekväma helt enkelt. Så att säga: om jag någonsin skulle vilja bli katolik så skulle jag definitivt vilja ha människor som henne vid min sida som kan peka på saker som jag hellre tar ställning till före jag går med i dKK än att upptäcka efteråt!
Tillbaka till utmaningen. Följande regler gäller:
“imperativ (lat. (modus) imperativus ‘befallande (modusform)’, av impero ‘befalla’, ‘föreskriva’), modus som anger uppmaning, förbud, vädjan, råd etc. I satser med imperativ är subjektet (som syftar på lyssnaren) ofta underförstått: Skynda dig! Skynda er! I svenskan är imperativformen identisk med verbets presensstam: hoppa!, vänd!, se!, skriv!, spring! Så nu lyder ni: stoppa in er själva i ett nötskal och blogga om vad ni skulle ge för fem olika order till omgivningen om ni kunde. Ju mer egoism, desto bättre!”
1. Ge mig choklad! Nu!! Kakor, bullar och glass fungerar också.
2. Köp ekologiskt!! Krav-, Bra miljöval-, Svanen-, EU-blomman-märkning, osv. Hela listan med alla olika miljömärkningar finns här. Rättvisemärkt är ännu bättre. Och att köpa saker märkta med "Astma- och allergiförbundets märke" är schysst.
3. Säg efter mig "Johanna G vet bäst. Johanna G är bäst. Johanna G har alltid rätt"! Självklart med undantag för alla gånger jag har fel.
4. Cykla mera! Och använd reflexväst!! Självklart är promenader ett jämnställt alternativ. Tåg och buss fungerar också fint. Lämna bilen hemma så ofta du bara kan, och är det oundvikligt att åka bil - samåk!
5. Tro på Gud (och tro på mig)! Det sista må vara en återupprepning av punkt 3, men skulle man vara egoistisk så platsar det väl ännu en gång...
Jaha, skulle man tillsist också utmana någon? Låt mig tänka efter en liten stund... *tänker*
Äsch, alla som har brytt sig om att läsa hela detta inlägg och har en egen blogg kan känna sig utmanade :P
11 kommentarer:
Johanna,
Tack för det....
Funderar du nånsin på att bli katolik så är du välkommen att fråga om allt du vill veta om katolska kyrkan... Och även annars förstås. :-)
En del av det du skrev sen påminde mig lite om Tistous svar på utmaningen/uppmaningen... ;-)
Vore förresten kul att ses nån gång IRL snart - alla bloggare som känner sig manade.
Charlotte
Charlotte Therese är absolut bra på att skriva och att hon är verbal och i många sätt påläst vet de flesta som läser hennes blogg om.
Men hur man för den sakens skull kan tycka att den är intressant, ur katolskt perspektiv, är för mig en gåta. Ur katolskt perspektiv är det bara beklagligt när saker som går direkt emot vad Kyrkan lär, propageras för i hennes namn. Om det får utomstående att tro att Kyrkan inte skulle vara färdig med sådana frågor är det sorgligt, och tyvärr verkar det ibland ge den effekten, dvs skapa en massa onödig splittring.
Däremot kan jag förstå om protestanter, som inte betonar läroämbetet och att detta ofelbart kan fastslå saker, finner hennes blogg intressant. Som sagt; bloggaren ifråga är säkert mycket påläst och har en väluppdaterad blogg.
Men för många katoliker (dvs sådana som accepterar vad Kyrkan faktiskt lär ut även om det inte högtidligt proklamerats som dogmer) är det nog lika (o)intressant som för en brinner för fotboll allena att läsa en blogg om handboll, hur välskirven den än må vara.
Är man nyfiken på katolsk tro rekommenderar jag vad beträffar bloggar alldeles särksilt http://katolsk-tro.blogspot.com
Johanna G vet bäst. Johanna G är bäst. Johanna G har alltid rätt!
Charlotte:
Jag tar det som ett löfte :)
Sant, och eftersom vi bor i samma stad så börjar det snart bli pinsamt att vi inte har setts. Jag skickar ett mail till dig om det.
Kristina:
Den bloggen läser jag med lika stort intresse som CTs blogg. Tycker jag har väldigt många av mer renläriga katolikers bloggar också i min blogglista, så jag ser det bara som välbalanserat att ha en eller ett par utstickare med att jämföra ifrån.
Excelsis:
:D:D:D
CT:
Glömde: Det stod ju egoistiskt, så då fick jag väl göra mitt bästa för att låta så egoistisk som möjligt. I verkliga livet är jag nog rätt dålig på att ge omgivningen order. Fast punkt 2 & 4 kan jag nog säga på allvar.
Punkt 1 och 3 säger jag kanske förvisso ganska ofta, men mest bara på skämt.
Punkt 5 är ju å andra sidan väldigt seriös, åtminstone första halvan. Eller så ska man betona att det är ett citat av Jesus Kristus själv, och därför syftar "tro på mig"-biten inte på mig som person utan på honom. Och den punkten är väl den jag propagerar för minst sällan, men kanske menar mest... *krångligt det här*
Förresten, har du någon åsikt huruvida du vill bli kallad "CT" eller "Charlotte"? Eller går båda lika bra?
Johanna,
Eftersom jag snart är på G så att säga, så blir det en kort kommentar...
De som tror att de har patent på kyrkans lära får väl tro det.
Men kyrkan kommer att fortsätta förändras, så som den alltid har gjort - och jag kommer att fortsätta skriva om det - vare sig förändringarna är positiva eller negativa - förmodligen uppfattar olika individer det olika.
Och löftet står fast... ;-)
Jag föredrar att kallas för Charlotte eller Charlotte Thérèse. Brukar inte förkorta andras namn om de inte själva gör det. Så bråttom har jag inte när jag svarar.
Charlotte
Charlotte:
Smart! Det är ju en ganska smidig regel. *känner mig ganska korkad för att jag inte tänkte på det själv* Hoppas du inte har tagit illa upp av att jag kallat dig CT.
Människor som tror sig ha patent på sanningen och kyrkan och frälsningen och allt-vad-det-nu-kan-heta kommer det alltid finnas. Bästa sättet att hantera dem tror jag likväl är "behandla dem på det sättet du själv vill bli behandlad". Dvs lyssna på dem med respekt, bemöt deras argument som seriösa och genomtänkta (oavsett vad man själv tycker om dem), osv. Kom i värsta fall överrens om att ni inte är överrens och låt det stanna vid det (dvs låt inte skilda åsikter övergå i personliga vendettor eller annat okristerligt).
Kyrkan på gräsrotsnivå kommer nog alltid förändras och vara mer som en jäsande bulldeg än en fyrkantig statisk legobit. Men det är väl delvis därför som de historiska kyrkorna betonar läroämbetet och hirarkin så starkt?
Det är - iaf så som jag har uppfattat det - deras uppgift att vara "bakbunke", dvs styra upp jäsandet så att inga verkligt heretiska läror kommer in i kyrkan... Och oavsett om man ligger högst upp i bunken (där man kan jäsa helt fritt), i mitten (jäsa fritt i den mån man orkar trycka upp degen ovanför) eller tryckt mot kanten (endast kan jäsa genom att skjuta iväg degen åt sidan-uppåt) så kommer man alltid att påverka väldigt många andra med sitt jäsande!!
(Om nu den liknelsen var begriplig?)
Till skillnad från frikyrkor som låter alla medlemmar i princip tro och tycka vad de vill och ha personliga uppenbarelser om än det ena, än det andra, utan minsta koll - eller möjlighet till att styra upp om det går galet.
Johanna,
Tack för senast får jag väl inleda med eftersom jag nog inte har skrivit här sen dess?! Vi får se till att det blir fler tillfällen...
Det var också intressanta "baktankar" du hade... :-)
Kyrkan som en jäsande bulldeg.
Inte surdeg då...? ;-)
Charlotte
Nej, det tror jag inte. Tackar! Jo, detsamma! Hoppas att du inte blev sjuk av allt vatten du fick över dig.
Surdeg kanske är mer bibliskt, men bullar är godare :D:D:D
Bakliknelsen var ren inspiration. Men den är helt okej. Och egentligen så är det väl roligare att vara en jästcell som ligger mitt i eller vid kanten och delar sig och på så sätt påverkar så mycket större del av resten av bulldegen än det är att bara ligga och "sola sig" (även om nu jäsdegar brukar jäsa under bakduk) högst upp. Eller?
Johanna,
Överlevde som synes... :-)
Ja, bulldeg är godare - men surdeg är nyttigare....
Det är nog mer jobbigt än roligt att ligga en bit ner i degen och jäsa.
Osynlig.
Inte bara under bakduken, men också höljd av den framvällande degen.
Och otacksamt.
Degen vill ju inte gärna jäsa utan förbli "som den alltid har varit"!
;-)
Charlotte
Vem har sagt att livet ska vara enkelt? Och vad är egentligen värt något - det som kanske är jobbigare men (ev) ger bestående förändringar eller det som mest bara syns på ytan men aldrig kommer att bestå?
Skicka en kommentar