onsdag 23 juni 2010

Intimitet

Utifrån kommentarer och diskussion kring mitt "En kort romans?"-inlägg förra veckan, så skulle jag vilja höra vad ni tror om nedanstående teori:

När jag diskuterar längtan efter ett förhållande så skulle jag lika gärna kunna dela upp det i längtan efter en intimitet i tre delar: intimitet till kropp, själ och ande. Om det verkligen upplevs på detta sätt av de som är långvariga sambos, förlovade och gifta tänker jag inte svara på. Det kan jag inte svara på, då jag själv är långvarig singel. Men detta är ändå något av "drömmen om det perfekta förhållandet" så som jag tänker mig det just nu.


Fysisk intimitet


Beröring. Alltifrån hålla handen och massage till kramar och "sitta nära". Den där naturliga närheten och beröringen som finns mellan de tu och som säger "vi hör ihop". Den goda beröringen som bjuder in partnern in i den personliga-privata sfären. Att inte hålla "behörigt avstånd", utan tvärt om vara trygg och tacksam med någon så nära inpå.


Psykisk (eller själslig) intimitet


Tillit. Förtrolighet. Den speciella, djupa vänskap som uppstår i ett förhållande. Den speciella vänskap som kan växa fram mellan två goda vänner och få kärlek att spira. Att våga öppna sig och tala om allt, och vara förvissad om den andres förtroende tillbaka. En längtan efter denna själsliga närhet kan oftast vara minst lika stark som längtan efter den fysiska närheten i ett förhållande!


Andlig intimitet


Att be tillsammans. Med varandra, för varandra. Att dela tron tillsammans. Som en kompis konstaterade: det absolut svåraste i ett förhållande - även om båda är kristna! Men något av det mest fantastiska man kan dela med en annan människa när det fungerar.

2 kommentarer:

Teija sa...

Det där är nog allas dröm, ett förhållande som funkar i alla delar, men eftersom vi faktiskt är syndiga människor finns inga perfekta förhållanden, tyvärr. Det jag har saknat i mina två långa förhållanden är den andliga biten, att be tillsammans. Om jag, mot förmodan, skulle inleda ett nytt förhållande skulle det vara med en bedjande man. 'The family that prays together stays together', sägs det och jag tror det ligger en sanning i det.

Annorzzz sa...

Förhållande är svårt. Inte blir det lättare av att man ska leva ihop med en kvinna. Polygamister (kyrkliga - alltså man skiljer sig från dem man tröttnat på - eller muslimer), homosexuella och buddhister (endast en manlig munk kan nå Nirvana) har det lättare. Kanske man borde konvertera och gå den lätta vägen; istället för den rätta?

Men om man bestämt sig så ger Gud på något outgrundligt vis; en nåd att älska även om det inte blir perfekt. Ingen är ju perfekt, även om man själv är grymt nära... :-)