fredag 25 juni 2010

Det talas om församlingsplantering...

Det talas om församlingsplantering. Både i "min" EFS-församling här i Östersund och på nätet, framförallt på Stefan Swärds blogg (läs bland annat detta inlägget i frågan). Eller 'talades' kanske är mer korrekt. För samtalet var mer livligt i månadsskiftet maj-juni. Nu verkar frågan ha tagit sommarlov. Åtminstone temporärt gett vika för kronprinsessbröllops- diskussionerna.

Varför så mycket tal om församlingsplantering? Är det så mycket bättre att ständigt grunda nya församlingar än att fokusera på att få gamla församlingar att växa genom mission? Svaret tror jag ligger i det som vår NFU-handledare i Lyckebokyrkan sa en gång (fast det sades apropå en annan fråga):


"Ett träds frukt är inte ett äpple eller ett päron
utan ett nytt träd,
en troende människas frukt är inte en större personlig tro
utan en ny troende människa,
en ledares frukt är inte en grupp att leda
utan en ny ledare,
en församlings frukt är inte en troende människa
utan en ny församling"

Om en församlings frukt är en ny församling så är evangelisation och mission (i syfte att nå församlingstillväxt) inte nog, utan själva församlingsplanteringen i sig blir nödvändig. Men jag tror också församlingsplantering som sådan kan hjälpa människor att ta missionsuppdraget på allvar. När man vet att vi som församling inte kommer "orka" om vi inte blir flera. För hur kul är det att "misslyckas" och gå tillbaka till den gamla församlingen och säga "nej, det blev inget" och låtsas att allt är som det var förr? Tävlingsinstinkten växs när man vågar spänna bågen och ge sig i kast med att plantera nytt.

Samtidigt kan jag se en fara i att plantera nytt. Om själva nyplanteringen blir ett mål i sig. Ännu ett måste för redan utslitna församlingsmedlemmar. Eller om det blir så att de som ger sig iväg blir någon form av "elitkristna" som vi andra måste skämmas inför. Skämmas för att vi är "bekvämlighetskristna". Inte för att någon någonsin skulle säga det, utan det mer är en inre upplevelse hos den som blir kvar och som trivs bra när "saker är som de alltid har varit".

För viss har vi massor med församlingar i vårt avlånga land. Församlingar med kyrkor som står tomma. Gudstjänster utan besökare. Bara att kyrkorna ägs av Svenska Kyrkan, och bör därför inte räknas enligt somliga. Skulle vi kunna få liv i dem så skulle det inte behövas "nyplanteras". Strukturen finns redan där, det enda som saknas är engagemanget och människorna!

7 kommentarer:

Hasse G sa...

Korrekt sammanfattat där!

Johan S. sa...

Oj, jag hade visst missat detta inlägg.

Tycker personligen att Swärd har varit fööör insnöad i det här med att starta nya församlingar.

För det är ju lite märkligt att 50 år unga skandinaviska församlingar vars predikningar alltid handlar om mission, evangelisation och församlingsplantering alltid står tomma och så småningom dör ut. Detta medan 1800 år gamla församlingar i södra Europa drar fulla hus och trots att de inte ständigt talar om evangelisation så har de spridit Tron till hela världen, inklusive Sverige.

Johanna G sa...

Hasse:
Ähh, jag har säkerligen missat ett antal viktiga perspektiv på frågan.

Johan:
Du är förlåten :)

Nåja, alla snöar vi väl in på våra egna frågor och det vi står mitt uppe i med jämna mellanrum.

Tja, det kanske är bekvämare att gå i en kyrka som inte "kräver" något av en som kan göra en impopulär i gemenskapskretsen (så som att föra Gud på tal)... :)

Jonas sa...

Jag tror inte på "församlingsplantering" såvida det inte är något ställe där kyrkan inte redan finns. Syftet måste ju vara Kyrkans synliga enhet och då är det inte bra med ytterligare församlingsbildningar, snarare bör eftersträvas att de blir färre och större..men å andra sidan är det inte bara att först bestämma att slå ihop församlingar och sedan fundera på vad man tror på egentligen..

Johanna G sa...

Tja, just det här med församlingsplantering och ha som krav på att "det inte ska finnas någon annan kyrka där innan i så fall" blir ju inte heller konsekvent om man tänker på hur det ser ut inom äldre kyrkor med t.ex. Domkyrkan och Helga Trefaldighet grannar i Uppsala eller (för att knyta an till det Johan skrev ovan) alla kyrkor som trängs i Rom.

Olika kyrkor kan ha sina olika stilar och det kan passa olika människor, men vi borde inte behöva tillhöra olika världsliga organisationer bara för det!

Jonas sa...

Jo fast att Domkyrkan och Helga Trefaldighet tillhör olika församlingar i Uppsala pastorat är ju bara en administrativ uppdelning. Men när en stad växer så kan det ju finnas skäl att ha nya församlingar och kyrkobyggnader..så länge som det sker inom kyrkans ram. För övrigt tycker jag också att det är bra om det kan vara lite olika stilar, bara det är kyrkans tro som förkunnas på bägge ställena.

Johanna G sa...

Bara för att uppdelningen idag är av administrativa skäl så har det inte alltid varit så. Tvärt om så byggdes Helga pga att bönderna och allmogen inte fick vara med i de "rika" och "fina"s Domkyrka...