För mig har studietiden varit en underbar tid. Även om jag genomgick en period av mobbing så har skolan som sådan alltid varit något jag uppskattat. Att få lära mig nya saker! Till saken hör säkerligen att jag har haft det oförskämt lätt för mig många gånger. När mina klasskamrater och kursare har tragglat, kämpat och förtvivlat efter skoltid för att hinna med och lyckas förstå så har jag själv förstått allt som oftast direkt från genomgång/föreläsning och snarast saknat utmaningar under skoltiden. Visst har jag även varit lat och inte gjort läxorna därför, men lärt mig saker, det har jag gjort.
Med det sagt om mig - låt oss diskutera varför man ska studera?
Regeringen (förra regeringen?) har satt som mål att 50 % av alla svenskar ska ha en högskoleexamen. För mig - trots lång universitetsutbildning - är detta ett väldigt märkligt självändamål. Visst kan jag förstå att för att diskutera högskolebudget att man behöver en siffra på hur många som studerar, men att sätta det som ett mål i sig?!
Låt mig börja i andra ändan. Låt mig istället tala om varför jag är skeptisk till att alla ska plugga. För det första ser jag två risker med att att alla ska plugga:
- Det går lätt "inflation" i studier. Som någon uttryckte det absurda en gång för länge sedan "Snart behövs det väl en universitetsexamen bara för att städa fabriksgolv". Självklart ska det inte göra dig "bättre" än någon annan att studera, men det måste löna sig både privat- (att dra på sig studieskulder) och samhällsekonomiskt (att en viss andel av befolkningen är "overksam"). Får man efter avslutade studier ändå samma arbete som man kunde fått som outbildad så är det en ekonomisk förlust (oavsett hur personligt utvecklande det kanske har varit).
- Vetandet skapar luftslott. En teori som bygger på en annan teori som bygger på en tredje teori in i det oändliga. Vi riskerar att förlora tilltro på oss själva och de erfarenheter som livet ger oss. Har du ingen examen eller legitimation, kan du inte rabbla dina filosofer eller matematiska formler, så är din åsikt inget värd. Gammalt sunt bondförnuft och reell livserfarenhet blir något av en andra klassens vetande. Då "vet" man ju ingenting egentligen...
Alla lever vi i symbios med varandra. "No man is an island". Alla behövs vi, och alla behöver vi bidra med varsin pusselbit för att bygga hela pusslet. När nu Gud gav somliga människor hantverksskicklighetens gåva, ska då vi människor hindra dem från att utöva denna gåva och istället tvinga in dem till att bli dåliga kopior av oss själva?
Studiemiljöer skapar lätt en märklig bubbla. Man tror lätt man är så bevandrad och insiktsfull. Man inbillar sig så lätt att man VET en massa. Man passerar så lätt gränsen för att man tror sig vara förmer än den som stannade kvar i hemstaden eller byn på landet. Högmodet slår så lätt och så förföriskt sina klor i studenten. Men vad vet man som student egentligen om livet? Om yrkesliv, att söka jobb, vardag och familjeliv? Studielivet är en väldig skyddad miljö. Likt ett växthus för människor och idéer. Men likt ett växthus blir det också en väldigt instängd miljö tillslut. En miljö som inte har så mycket med livet utanför glasväggarna att göra.
Varför har jag då valt att skuldsätta mig bara för "det höga nöjet" att slita med tentor, pm och labrapporter? Därför att det är Guds kallelse till mig. Därför att jag har en passion för det jag läser. En passion för att lära mig mer. En passion för mitt framtida yrke. Därför att om jag inte gör det så brinner det en eld i mitt bröst som tvingar mig att välja mellan att söka vidare efter kunskapen eller förlora mig själv. Förlora mitt hjärta och min själ.
Därför ska man plugga, inte annars!
*****
Se även:
http://lagerlof.blogg.se/2009/march/varfor-ska-man-studera.html
http://bastasorten.blogspot.com/2009/04/citat-av-basta-sorten_11.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar