fredag 12 juni 2009

Kristi blod

Detta inlägg tillägnas Hasse G som önskade ett ekumenikinlägg i samband med att min blogg firade ett års jubileum. Övriga önskeinlägg hittas här, här och här.

Att likna olika kyrkor, olika samfund, vid ett träd där stammen är den odelade kyrkan och de olika grenarna utgör olika (nutida) kyrkor och kyrkofamiljer är en ganska populär (protestantisk?) bild av hela den världsvida Kyrkan.


Detta är ett sätt att markera att a) vi alla hänger ihop i Kristi Kropp här på jorden, även om vi tillsynes är skilda från varandra, samt b) ingen kyrka är bättre än någon annan kyrka för alla är vi blott och bart grenar på samma träd. Kristi träd. "Vi är grenarna, Han [=Jesus] är stammen" osv. (Ursäkta den dåliga bilden, jag hittade ingen bättre, men med lite fantasi hoppas jag att ni kan se att det föreställer ett träd med olika samfundsgrenar).


Som ni alla kan förstå så finns det många svagheter med denna typ av bilder. En svaghet som jag kan tycka är värre än alla andra är att ett träds grenar må ha samma stam, men de kommer aldrig att växa ihop igen. Antingen kommer vi fortsätta växa allt längre ifrån varandra ju längre tiden går eller så kommer vi tvinna in oss i varandra och slåss om samma ljus och näring, men vi kommer aldrig bli en enda stam/gren igen.


Jag vill hellre föreslå en alternativ bild: ett kapillärnät.


För er som inte är helt hemma i blodbanan/-cirkulationen så är kapillärer de blodkärl som ligger längst ut. Från hjärtat går stora blodkärl - artärer - som delar sig i mindre och mindre tills man kommer ut i kapillärerna.

Kapillärerna är genomsläppliga, så att blodkroppar kan vandra ut ur blodbanan till cellerna och på så sätt låta närings- och gasutbyte - ny syrgas mot gammal koldioxid - ske även för celler som inte ligger precis intill ett blodkärl.


Efter gas- och näringsutbyte samlas blodet upp igen i kapillären och kapillärnystandet återförenas i större blodkärl, som i sin tur samlas upp i allt större blodkärl -
vener - tills blodet är tillbaka i hjärtat.

Med kapillärnätsbilden för ögonen blir...


- en samfundssammanslagning ingen prestigeförlust - det blir ett erkännande att samfunden har gjort sitt och nu är på väg tillbaka till hjärtat.


- de människor och samfund som är "utanför" blodkärlssystemet inte nödvändigtvis ett hot, utan faktiskt människor som gör sitt jobb/lever ut sin kallelse. Är vi säkra på att vårt perspektiv alltid är Guds fulla bild av verkligheten?


- människor som går från ett samfund till ett annat varken förrädare mot det egna samfundet eller ett hot mot ekumeniken, utan helt människor som visar på att blodet flödar i på fler ställen än i den egna fållan och att det är fullt möjligt att diffundera emellan olika kapillärer utan att hamna vilse, för förr eller senare kommer vi alla tillbaka till Hjärtat igen.


- hjärtats ekumenik det samma som att föras samman i ett enda blodkärl - det blodkärl som leder till hjärtat!


*****

PS. Nope. Sorry. Detta var inte ett inlägg om nattvarden. Ursäkta om jag lurade er, men jag kunde inte motstå titeln. Hoppas att ni njöt (eller att några tankar väcktes) av det i vilket fall som helst.

PPS. För den som vill läsa mer om blodliknelser rekommenderas Moder Tyra Antonias liknelse om blodkropparna ur Katolskt Magasin 6/2009, återgivet av Teija på Katolsk mamma på nätet.

10 kommentarer:

Dag Selander sa...

Blodkärlsbilden är superb.
God fortsättning i hjärtefrågorna!
//Dag Sr

Jonas sa...

Jag tycker inte alls att trädbilden på något sätt ger en god bild, märkligt också att lutherska kyrkan avviker tidigare än den romersk katolska...ortodoxa och Anglikanska kyrkan är på motsatt håll och nog har pingströrelsen sitt ursprung ur baptismen? Iallafall är det så i Sverige om man läser Lewis resa.

Detta med hjärtat och blodkärlen har flera dimensioner. Katolska kyrkan har en festdag som heter Jesu hjärta och om man tänker sig Jesus som hjärtat så skulle jag vilja placera Katolska kyrkan som stora kroppspulsådern, då Kristi Kyrka subistierar i denna och det är den som har funnits från början och till nu. Och därifrån utgår mer eller mindre stora och mer eller mindre perifera blodkärl..men ändå är de på något sätt förbundna med stora kroppspulsådern och hjärtat.

Dock kan det ju ske att det kan bli stopp i dessa mindre blodkärl, eller att man får amputera en extremitet..men amputera stora kroppspulsådern går inte.

Charlotte Thérèse sa...

Jag reagerade också på bilden där lutheranerna tycks ha funnits före katolska kyrkan... ;-)

Men ska kk ses som aorta så är det tyvärr fara och färde - den kan inte amputeras men väl brista. Det innebär som bekant döden. Och läget är kritiskt.

Alternativet är sannolikt hjärtinfarkt. Om inget snart görs.

Vad väljer ni?

Vad föreslår farmaceuten?

Jonas sa...

Jag som förvisso känner mig katolskt sinnad men står utanför katolska kyrkan har dock svårt att se att läget skulle vara mer kritiskt för den än för Svenska Kyrkan med tanke på Kyrkostyrelsens beslutade skrivelse om äktenskapet - bland annat. Det har varit angina pectoris länge nu, men nu är det risk för en stor blodpropp.

Devoted sa...

Utöver problemet med att katolska kyrkan tycks vara en ny inriktning 1559 så har ju bilden (som alla kartor?) ett projekttionsproblem. Det rimliga vore väl att den tjockaste (största) grenen var stammen?
Som det här trädet är ritat så får den riktning som splittras mest succesivt mer plats eftersom det inte spelar någon roll hur små utbrytargrupperna är. Därav att ortodoxa-katolska kyrkor blir undanträngda i ett nedre hörn av bilden, vilket ju verkar extremt märkligt.
Eftersom splittring föder splittring lär de protestantiska samfunden snart dominera bilden i sån utträckning att de flesta kristna inte ens ryms. :)

Johanna G sa...

Dag S:
Tackar! Jo, jag gillar den. Kom på den helt själv :)

Jonas, Charlotte & Devoted:
Jag tyckte jag kommenterade att trädbilden jag hittade på nätet var dålig, så exakt hur grenarna går, i vilken ordning och hur tjocka de olika grenarna är inte relevant.

Jonas:
Med den liknelsen blir Katolska Kyrkan enbart en transportsträcka, inget ställe där det livgivande syre- & näringsutbytet sker...

Charlotte:
Vid risk för hjärtinfarkt ges blodförtunnande.

Charlotte & Jonas:
Det är inte i aortan som proppen sätter sig när det är hjärtinfarkt, utan i hjärtats kranskärl, dvs de små blodkärlen som försörjer hjärtmuskeln med syrerikt blod. Och de är alldeles vanliga kapillärer där med. Så alltså kan även stopp i "perifera kyrkor" orsaka hjärtinfarkt...

Jonas sa...

Johanna jag får beklaga mina medicinska tillkortakommanden. Får fundera vidare på hur det ska formuleras.

Johanna G sa...

Det är lugnt. Bilden var ganska bra annars :)

Charlotte Thérèse sa...

Bilden är inte direkt ny, har själv använt den bl.a. i dikter. Men det kunde du ju inte veta... :-)

Och jag menade ett val mellan aortabristning och hjärtinfarkt - inte att det var samma sak. (Som val mellan pest och kolera.)

Men ju mer jag tänker på det - det kanske faktiskt vore bra om aortan brast i detta fall.

Eftersom den har blivit så pompös och egenmäktig. Låter inte blodet strömma fritt i hela kroppen. Förnekar vissa lemmar. Proppar till i onödan.

Idag är det förresten Kristi kropps och blods högtid...

Johanna G sa...

Charlotte:
Aldrig får man vara först med något... Attans!

Blodsmystiken tätnar :)

Fast jag hade fått för mig att Kristi kropp och blods högtid firades söndagen efter pingst, inte två veckor efter pingst. Knäppt. Får se om jag orkar lägga det på minnet till nästa år.