Påsken - hur jag ser på den

Utifrån Bittes önskemål om födelsedagsinlägg kommer här en kort utläggning i ämnet "Påsken - hur jag ser på den" (hade jag inte försökt hålla mig kort, utan gått in på varenda detalj och aspekt så hade jag nog inte blivit klar förrän till nästa påsk - tidigast!). Tack och lov så är ju påsken högaktuell året runt, så vad gör det att jag är två veckor "för sent ute" för att pricka in själva högtiden!?

Alltså, vilken är min sanna bild av påsken - godis, liljor, döden eller uppståndelsen?

Trots att jag har varit kyrkligt aktiv i snart 14 år (i alla fall om jag räknar mina första år som SMU-scout som "kyrkligt aktiv", även om jag inte gick på fler gudstjänster än själva scoutinvigningen där i början och sen med ett långsamt intensifierande för att nå nivån "regelbundet varje söndag" för ca sex år sedan) och att påsken är en av de stora kyrkliga högtiderna så har jag haft svårt att få grepp om just påsken.

Julen är lätt. Både i aspekten vad gäller att de flesta advents- och julsånger fortfarande handlar om budskapet att Jesus Kristus är född till jorden, och att det fortfarande är tradition att gå i kyrkan kring första advent och själva juldagarna. Men julen är även lätt att greppa rent logiskt, för om nu Gud är allsmäktig och har skapat jorden osv, så krävs det inte mycket till tro för att tro Gud kan gå runt sina egna regler och låta en jungfru bli havande och föda en son. Och ja, jag vet att långtifrån alla håller med mig på den punkten, men själv har jag aldrig känt några behov av att ifrågasätta just det. Kan inte ens egentligen minnas att jag har haft svårt att acceptera att Jesus är Guds Son - Gud själv! - fullt ut även som nyfödd, som ett skrikande och hjälplöst spädbarn där i Betlehems stall.

Men påsken då? Påsken har jag haft - och har väl i viss mån fortfarande - betydligt större problem med. Påsken är inte logisk. Påsken är svårare att resonera sig fram till. De får säga vad de vill på alphakurser och liknande om att se på Jesu korsfästelse som juridisk dom och straff etc, jag lyckas inte köpa påsken som logisk oavsett. Påsken vänder liksom ut och in på det mesta!!

Delvis kan jag säkert skylla mina problem med att jag många gånger haft svårt att ta mig iväg till kyrkan på gudstjänst kring påsk, utan firat vad man skulle kunna kalla en "sekulär påsk" med störst fokus på godis och maten, och det även efter att jag börjat gå aktivt på gudstjänst under resten av året. Varför? Både ren lathet (när jag varit hemma) och för att jag varit bortrest och inte haft koll på var det har funnits kyrkor att fira i och när de har haft gudstjänster. Pinsamt men sant...

Eller ja, fullt så illa har det inte varit. Bland annat så firade min förra pastor den judiska påskmåltiden och visade hur Jesus använde de begreppen när han instiftade nattvarden och varför Paulus skriver det tillsynes obegripliga "Välsignelsens bägare som vi välsignar". Detta berörde mig djupt, men mycket annat har aldrig lyckats bli levande för mig även när jag har varit på gudstjänst.

De två senaste åren har dock något hänt. Jag flyttade till Ansgar och bestämde mig för att verkligen gå in i påskfirandet här, med allt från palmbladsprocessionen på palmsöndagen via nattvardsfirandet och vakan på skärtorsdagen och begravningsandakten på långfredagen till påsknattens vaka och mässa med tändandet av påskelden. Jag menar - när jag har kyrkan bara en trappa ner så har jag liksom ingen ursäkt för att inte närvara! Och även om jag har misslyckats kapitalt med att hålla fastan, så har detta sätt att levandegöra historien verkligen väckt min tro till liv, på ett sätt rationella argument aldrig har lyckats med.

Ännu består mycket oerhört mycket för mig att upptäcka i samband med påsken, men det känns som om jag är på rätt spår. Jag ser redan fram emot nästa påsk. Att få vara där i det nedsläckta kyrkorummet och höra läsning efter läsning och sen se hur ljuset sprider sig och höra hur kyrkklockorna ringer igen och hur jubelsången stiger till nya höjder! Och kanske lyckas jag med min fasta nästa år, vilket alla säger ökar förståelse för påsken som glädjehögtiden nr 1 efter fastnas ökenvandring...