måndag 28 juli 2008

Bokrecension: Växande församlingar i Sverige

Några korta kommentarer till att börja med:

För det första är "Växande församlingar i Sverige" mer en studiepresentation i form av ett häfte än en bok, men både "studierecension" och "häftesrecension" låter rätt mysko, så jag kallar det "bokrecension" ändå...

För det andra så skulle jag vilja ändra titeln till "Växande FRIKYRKOförsamlingar i Sverige", då det enbart är en studie som rör Frikyrkosverige och inget annat.

För det tredje så är detta material knutet till Naturlig FörsamlingsUtveckling (NFU), vilket man kan läsa mer om här.

Så, till själva recensionsdelen:

Studien gjordes år 2007 och bestod av 15 frikyrkoförsamlingar som 2002-2006 tillsammans hade vuxit med 1262 (formella) medlemmar, varav 235 personer (ca 19 %) kom från helt okristna bakgrunder och ytterligare 265 personer som kom med på dop/bekännelse, som hade haft mer kontakt med kyrkan tidigare. Församlingarna tillhörde 7 olika samfund (SAM, SB, FA, SMK, EFK, Pingst och EFS), varav 3 församlingar var anslutna till två samfund. Tillsammans representerar församlingarna även en stor spridning både geografiskt och storleksmässigt.

Delvis bestod studien av en enkät med 25 frågor som delades ut till 150 nya församlingsmedlemmar (av de 235 nya med ickekyrklig bakgrund), varav 75 svarade, delvis genomfördes telefonsintervjuer med pastor/församlingsföreståndare.

Slutsatsen av studien är att det inte finns någon viss typ av församling, en viss metod, som gör att en församling växer och en annan inte gör det, utan att det mer ligger på "det personliga planet", dvs huruvida man fått nära relationer med folk i församlingen. "Mångfald" är ett ord som ofta återkommer. När de konstaterat detta listar de sedan 9 "särdrag", som ändå står ut lite - även om de gång på gång konstaterar saker som "10 av 15 församlingar kan man säga detta om" och "flera av pastorerna tillhör den kategorin, men mångfalden är stor".

1. Vägskälet - Krismedvetenhet
2. Relevant verksamhet - Gudstjänst, smågrupper och diakoni + Alpha (som fick en egen underrubrik, och just Alpha var väl det enda som verkligen alla 15 församlingarna höll på med!!)
3. Varm, öppen och välkomnande atmosfär - Känslan
4. Vänskap - Personliga relationer
5. Varm andlighet - Gudsmöten som berör
6. Målmedvetenhet och betoning på missionsuppdraget - Teologi och värderingar
7. Betoning på omvändelse - Frälsningserbjudande
8. Öppenhet för nya intryck och förändring - Inspiration utifrån
9. En dynamisk pastor - Leder genom relationsbyggande och förkunnelse

Som alla undersökningar som bygger på statistik så kan man ju ibland ifrågasätta deras tolkningar av resultat eller diskutera hur generaliserbart det är, men de redovisar för svaren på i stort sett alla frågor, och gör sedan några djupstudier över hur resultatet skiljer sig mellan män och kvinnor, mellan yngre och äldre, kyrklig-icke kyrklig bakgrund, med i smågrupp eller ej resp. utbildningsnivå för att minska bias och förhastade slutsatser.

Utöver redovisandet av själva studien presenterar författarna - och det är väl här det blir intressant och användbart för andra församlingar - delvis några egna tankar och delvis ett antal diskussionsfrågor kring var och en av dessa punkter som man kan spegla sin egen församling i. T.ex. visar dessa 15 församlingar "störst framgång" för evangelisation bland 40+, men hur når man yngre/tonåringar idag?

För mig så är undersökningen och slutsatserna väldigt frikyrkliga (vilket ju är vad de undersöker, så det är egentligen inte så konstigt), men det hade varit intressant att se motsvarande siffror och svar från SvK-liga, Katolska och ortodoxa kyrkor. Är det relationer, förnyelse och omvändelse som gäller där också? Visst, jag förstår varför de är exkluderade - inte minst för att de har ett helt annat medlemsbegrepp än frikyrkan - men ändå...

Och, tillsist, för att gå närmare in på en aspekt så kan jag inte låta bli att tänka på tonvikten på relationer - på något sätt känns det som om man reducerar hela kyrkan till en golfklubb eller vilken annan social sammanslutning som helst! Visst tycker även jag att relationer mellan människor är oerhört viktigt för mig och min tro, men kyrkan måste ju vara något mer än det som erbjuds i mötet mellan människor! Att gå till kyrkan får inte bli en ursäkt för att fika och umgås med folk på ett lättsamt sätt...

4 kommentarer:

pontusl sa...

Kyrkan är mer än en social klubb, men det betyder inte att det sociala är oviktigt. Många, däribland jag själv, har kommit till tro mycket tack vare starka kristna förebilder i min omgivning.

Ibland klandrar vi frikyrkoförsamlingar för att de har ett starkt fokus på sociala aktiviteter och diverse åtaganen. Samtidigt kan jag många gånger känna att det är precis vad jag saknar i SvK. Det går alldeles utmärkt att dyka upp i mässan varje söndag under ett helt år utan att någon frågar vem du är, och då är det ju något som är skevt. Mycket av omsorgen, inklusive den andliga, visar sig i små och enkla möten mellan människor.

Johanna G sa...

Jag håller fullständigt med dig om att det sociala är viktigt.

Det jag kan reagera på ibland är att det känns som om nästan ta överhanden över det andliga. Att det andliga/kristna liksom blir ett "bihang" till det sociala. Typ som jag kan tänka mig att folk börjar spela golf för att de blir kompis med golfare eller går till puben och dricker öl bara för att träffas och prata. Om du förstår vad jag menar...?

Jonas sa...

Jag kom nyss från Hjo, denna vackra småstadsidyll (där det tyvärr skedde en tragedi häromveckan som förmörkar bilden tillfälligt), med den berömda ungdomskören och ett aktivt kyrkligt liv med hög mässfrekvens och rätt mycket folk får man säga ändå - i Hjo kyrka, mindre i byarna. Där har man också många sociala aktiviteter, till exempel är det 70-90 personer varje gång på de populära bussturerna till någon kyrka i stiftet.

Den heliga mässan och gudtjänsterna är verkligen centrum i det kyrkliga livet, tillsammans med de andra kyrkliga handlingarna, sen är sociala aktiviteter ett plus. Det viktiga är att dessa aktiviteter har någon typ av kristen anknytning, som till exempel dessa bussresor har.

Jonas Melin sa...

Jag tycker inte alls att författarna reducerar församlingen till en social gemenskap. Bland de viktiga punkterna som presenteras finns det ju flera som betonar andligheten och relationen till Gud. Att församlingen har en relationell sida som är oerhört viktig är uppenbart i NT. "Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek" (Joh 13:35). "Om någon säger: 'Jag älskar Gud' men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett" (1 Joh 4:20), och många fler texter om att älska varandra.
Det finns en stor fara i att ställa det sociala och det andliga mot varandra. Det är en helhet. Man visar inte sin kärlek till Gud bara genom att gå i kyrkan, sjönga lovsång, läsa Bibeln eller delta i bönerna. Kärleken till Gud visar sig i relationerna till varandra i gemenskapen. Man ger sina liv för varandra (1 Joh 3:16-18), och i tjänst för de utsatta om finns runtomkring (Matt 25:34-40). Därför är relationsaspekten så oerhört viktig och en del av Församlingens DNA. Det har jag skrivit om här: http://barnabasbloggen.blogspot.com/2008/02/frsamlingens-dna.html