tisdag 22 april 2008

Bokrecension: Jakten på det försvunna skrattet

Jag vann en bok, "Ur mörkret" av Mackan Andersson för ett tag sedan, när han hade utlottning på sin blogg. Passade då dessutom på att köpa hans andra bok "Jakten på det försvunna skrattet". Kanske är jag otacksam (på något konstigt höger och vänster, eller är det bara jag som har en underlig "känslologik" ibland??), men istället för att läsa boken jag vann har jag nu läst ut den andra boken som jag köpte extra.

"Jakten på det försvunna skrattet" (läser titeln tre gånger extra - varför har jag alltid kallat den "Jakten på det FÖRLORADE skrattet" i mitt stackars lilla huvud??) är en tunn och lättläst bok, där det absolut roligaste är mellanspelen. Vred mig nästan av skratt när jag läste om "strängmusikantskämtet". Jag borde kanske testa på att gå till frälsningsarmén nångång och se om det stämmer... :P

Vad jag dock kommer bära med mig längst - iaf på ett lite mer seriöst plan - är sista meningen på s. 22: "Den bakomliggande teologiska tesen [till påskskrattet, min anmärkning, den som inte förstår detta bör snarast läsa boken och komma till insikt] var att när Fadern uppväcker Sonen från de döda, är detta ett spratt gentemot djävulen". Mycket har sagts och skrivits om uppståndelsen, men jag har aldrig tidigare sett det som ett spratt! Och för den delen - nog visste jag att Gud hade humor, men att Han hade mage att spela någon (även om det i detta fallet råkar röra sig om djävulen själv) ett spratt utan att skämmas för det, det trodde jag nog inte riktigt om Honom. Fast nu när jag läst det, så tycker jag det är helt klockrent formulerat i sammanhanget! Bravo Mackan!! Och att uppväcka Jesus är ju ett ganska "snällt" spratt så att säga. Iaf enligt mig, men vad Djävulen tycker om detta tror jag att jag låter bli att ha åsikt om...


Nu känns det som om jag även borde skapa mig en 1-5 skala och ge boken "3,5 i betyg" med någon talande förklaring, men... Men jag tror jag motstår den (inbillade) pressen. Och nej, 3,5 är INTE ett betyg på boken!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vem är du Johanna från Uppsala som uttalar sig så vanvördigt om Herren Gud och Jesus Kristus... jag tycker det står på din hemsida här strax intill att du är ortodox protestant mystiker och katolik oh samtidigt ekumen... tror du verkligen inte att Gud vill att vi ska tror tro heligt å principfast och dyrt på honom eller henne--för du tror väl inte att Gud fader är en gubbe som sitter på en stol i himlen och ser ned på dej som skrattar åt djävulen ... och alla hans spratt som låter Jesus leka Uppståndelse... nej du får skärpa dej Johanna och läsa läsa esoterisk metafysisk god litteratur och inte seriebibeln längre..... bygg upp dej själv genom att tjäna tjäna dina medmänniskor... tvätta deras golv, skura deras disk och gör rent i deras matskåp och ge gärna mackan höga poäng för hans bok hans båda böcker som är också är översatta till engelska.... läs på lite bättre innan du rescenserar

Johanna G sa...

Välkommen till bloggen!

"Vem är du..."?? Vet inte riktigt vad jag ska svara på den frågan. Läs alla inlägg märkta "Om mig" så kanske du får någon typ av svar, annars så gäller "en enkel kristen som hamnat i diverse olika kristna sammanhang under några års tid och som försöker ta mig fram genom livet och växa i tron på Jesus Kristus, även om vägen ofta är krokig och benen ganska skakiga, men jag hoppas att jag inte hamnar i diket alltför ofta". Seriebibeln har jag dock aldrig läst.

Men vad detta ger mig för rätt att "uttala mig vanvördigt"?! Är inte riktigt säker på att jag förstår vad du menar här... Om du tänker på det jag citerar från Mackans bok ang. påskskrattet (alltså synen på Uppståndelsen som "Gud spelar Djävulen ett spratt") så är det i sin tur en tradition från tidigt 1500-tal som Mackan lyfter fram. Mer om det står som sagt var i boken på citerad sida. Men å andra sidan eftersom du skriver att jag borde ge Mackan höga poäng så antar jag att du har läst boken och syftar på något annat. Precisera gärna :)

Jaså? Och vad räknas som god "esoterisk metafysik"?