Det har dykt upp två intressanta blogginlägg om detta med böcker de senaste dagarna, delvis ett inlägg hos Mackan Andersson och delvis ett hos Ulf Ekman.
Ulf gör en intressant analys om att se sig själv enbart utifrån vad man läser, och jag känner mycket väl igen mig i det han skriver om att läsa flera böcker på samma gång. Har t.ex. allt från "Ranma 1/2" (manga) till "Brott och Straff" av Dostojevskij, från "Snö" av Orhan Pamuk till "Hädanefter blir vägen väglös" av Peter Halldorf. Från "Dr Murkes gesammeltes Schweigen" av Heinrich Böll till "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" av Selma Lagerlöf. Från Bibeln och "Humoreller" till "I rosens namn" av Ecco. Och så vidare! Fast av någon anledning börjar jag misstänka att jag mer läser dessa "fina" böcker för att verka bildad, än för att jag verkligen tycker att dom är bra. Fast om det säger mycket eller lite om mig kanske det går att fundera på ett tag... (Någon som vågar sig på en annan analys?)
Då skriver Mackan istället om en bokgenre som verkligen engagerar mig - fantasy! Det spelar ingen roll vad varken litteraturvetare eller fanatiska kristna anser om fantasy, jag kan inte låta bli att älska fantasyböckerna. De tilltalar mig på ett sätt som jag aldrig upplevt att någon annan genre gjort. Tilltalar hela min fantasi, mitt innersta väsen. Det är gott och ont, magi och gudar, kamp och lidande. Det är humor, politisk satir och resor. Uppbrott och självuppoffring. Det är en värld att försvinna bort till när jag inte orkar plugga längre. Ibland en värld att vara tacksam för att att den inte finns och att jag faktiskt får leva ett helt normalt liv! Det är målande, färgsprakande och livfulla beskrivningar, mustiga och smakrika som erbjuder en att följa med och se - inga torra analyser här inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar