Om du som jag gillar att läsa böcker om kristen tro kanske du har stött på uttrycket att "missa himlen med 30 cm" (fast ibland säger man en halvmeter istället för 30 cm). Med det menar man att tron väldigt lätt "stannar" i hjärnan utan att ta sig ner i hjärtat. Kanske är detta framförallt en frikyrklig kritik (även om jag har hört liknelsen användas även av andra) av de äldre kyrkornas fokus på teologi, läror och dogmer - att säga och tänka rätt saker - och då underförstått att tron blir en levande verklighet för den enskilde.För mig råder det ingen motsättning mellan hjärta och hjärna, mellan känsla och förnuft i trons värld. Tvärt om tror jag att de berikar varandra. Visst kan man tro med bara "hjärta" eller bara "hjärna", men det blir en ganska stympad tro.
Fast det jag börjar inse allt mer är att tron är något mer än enbart summan av känsla + förnuft. Att enbart tala om känsla och förnuft som enda uttryckssättet för tron blir en väldigt endimensionell beskrivning av tron. Tron är något helt eget. Tron liksom sträcker sig ut i en egen dimension och bildar en "triangel" med hjärtat och hjärnan i de två andra "hörnen".
Att lokalisera tron till något ytterligare organ i kroppen vore dock en dålig beskrivning. Nej, hellre låta tron peka "ut från" kroppen, in i den "himmelska dimensionen". In i himmelriket!
3 kommentarer:
Den som tycker att man inte har en levande tro bara för att man tror på Kyrkans dogmer har sannerligen fel. Att tro handlar inte om känslor utan om att hålla något för att vara sant. En tro som baseras på känslor är en tro som vajar som ett rö för vinden. Känslor kommer och går, som bekant. Ibland 'känner man sig' from och ibland inte. Visst är känslor inblandade men de är inget att förlita sig på. Jag tror ryggmärgen kanske är ett bra 'ställe' för tron...
Bra idé! Ska man placera tron någonstans så låter ryggmärgen som ett mycket bra förslag! Tack!
Sen så står dock hjärtat inte enbart för flyktiga känslor (även om det kanske lät så på mitt inlägg). Hjärtat har mycket med mitt innersta att göra. Det är från hjärtat som viljan utgår. Inte den där flyktiga intellektuella viljan, utan vår djupaste vilja. Vad är det Jesus säger ang. vad som är rent och orent när fariseerna klagar på att Jesu lärjungar äter utan att tvätta händerna först?
"Det vi äter gör inte en människa oren. Det går in genom munnen och kommer ut på avträdet. Nej, det som gör en människa oren är det som kommer ur munnen, det som kommer från hjärtat. Det gör människan oren" (fritt citerat).
Känslorna kan vi inte rå för, utan det är vår vilja och våra handlingar som föds i hjärtat som gör oss orena.
Skicka en kommentar