Paulus pratar om att vi alla är lemmar i Kristi Kropp. Har du någonsin funderat på vilken lem du kan tänkas vara? Eller vilken lem du skulle vilja vara?Jag har funderat lite på det här ibland. Inte dödligt seriöst, men jag tycker ändå tanken är tillräckligt intressant för att leka med. Till exempel har jag kommit fram till att jag är alldeles för "rörlig" för att vara någon ögoncell, hudcell eller skelettbit. Musklerna dras ju ihop och sträcks ut förvisso, men med min mångkyrklighet så känns min variation betydligt större än så. Kanske skulle en nervcell passa mig? Förvisso sitta fast förankrad, men få föra över signaler och impulser från en del av kroppen till en annan. Att vara del i ett större nätverk. Inte urskilja om "den där nervcellsimpulsen kom från en hudcell, det behöver inte jag bry mig om". Men ändå känns inte nervcell precis rätt.
Kvar finns då det organ i kroppen som finns överallt - blodet. Röda och vita blodkroppar samt blodplättar. Blodplättarna stoppar blödningar och läckage. De vita blodkropparna bekämpar infektioner. De röda blodkropparna transporterar syre och koldioxid till och från cellerna. Av dessa tror jag att jag bäst skulle trivas som en röd blodkropp. Få besöka alla andra lemmar - örat och hjärnan likväl som hand och fot - och bidra med friskt syre och näring. Få ta med mig koldioxid och slaggprodukter därifrån. Ständigt få återvända till huvudet, hjärta och lungor. Få tumla runt och leka med mina kompisar i de stora blodkärlen likväl som att kunna göra sig smal och passera de tunnaste yttre blodkärlen.
Nackdelen med röda blodkroppar är att de är en av endast två celltyper i hela kroppen som inte har varken någon cellkärna eller något DNA, dvs inga egna gener. Det innebär att de inte kan producera något nytt eller förändras utifall något förändras i omgivningen. Från början, medan de ännu är omogna och sitter i benmärgen så har de en cellkärna, men när de är färdiga - mogna - så tappar de kärnan. Och är det något jag verkligen vill och hoppas så är det ju att bibehålla min flexibilitet och förmåga att lära mig något nytt. Men men... Men ja, jag skulle nog trots detta trivas med att vara en röd blodkropp.
Så, vad tror du? Vilken lem är du i Kristi Kropp?
6 kommentarer:
Jag skulle vilja vara hjärtat, precis som mitt favorithelgon lilla Thérèse. Kärleken är Kyrkans hjärta och utan det fungerar inte det andra. Jesu heliga Hjärta är Kyrkans hjärta och dit söker jag mig, till Hans barmhärtiga kärlek. Det är vad jag vill sprida: vetskapen att Han älskar oss och att vi får älska Honom tillbaka, oavsett vilka eländiga syndare vi än är. Jag vill älska med Hans kärlek. (Det är långt dit men jag kämpar på, faller och reser mig, faller och reser mig, med Hans Moder och helgonen som stöd.)
Mm, att vara en del av hjärtat är en fin kallelse. Precis som hjärtat pulserar - dras ihop och slappnar av - så tillåts människan falla och resa sig, och förmedlar på så sätt något av kärlekens mysterium. Vi är älskade för den vi är! Tack och lov slipper vi nämligen vara perfekta för att få vara en del av Kristi Kropp!
Ett nackhår kanske. :-)
Johan:
*blir nyfiken* Någon intressant teori bakom...?
Johanna, kolla in det här med tanke på röda blodkroppar:
http://www.reverendfun.com/index.php?date=20090921
Jättekul, tycker jag!
Ja, den var fin! Reverendfun har sina ljusa stunder :)
Skicka en kommentar