torsdag 23 september 2010

Ps 92

En psalm, en sång för sabbatsdagen

Det är gott att tacka Herren
och att lovsjunga ditt namn, du den Högste
att var morgon förkunna din nåd
och var natt din trofasthet
till toner av tiosträngad harpa
till lyrans klang.
Dina gärningar, Herre, ger mig glädje,
jag jublar över vad du har gjort.
Herre, vilken storhet i ditt verk,
vilket djup i dina planer!
Den enfaldige kan inte förstå det,
en dåre fattar inte detta:
om än de gudlösa växer som gräs
och ogärningsmännen blomstrar,
skall de ändå förgöras för alltid.
Men du, Herre, är upphöjd i evighet.
Ja, dina fiender, Herre,
dina fiender skall gå under
och ogärningsmännen skingras.
Du gör mig lik vildoxen med lyfta horn,
du svalkar mig med uppfriskande olja.
Jag får se hur mina fiender går under,
höra hur de onda angriparna förgås.
De rättfärdiga grönskar som palmer,
växer höga som cedrar på Libanon.
De är planterade i Herrens hus
och grönskar på vår Guds förgårdar.
Ännu i hög ålder skjuter de skott,
de är fulla av sav och kraft
och vittnar om att Herren är rättvis,
min klippa - i honom finns ingen orätt.

2 kommentarer:

Teija sa...

Psaltaren, min absoluta favoritbok i GT! Varje gång man läser/ber en psalm är den ny. Verkligen Guds Ord som när min själ och min bön!

Johanna G sa...

Psaltaren är en fantastisk bönebok! Kan verkligen hålla med om det (fast det kanske du har förstått vid det här laget att jag tycker :) ).

Nja, både ock! Ibland kan en psalm jag har läst tusen gånger kännas helt ny och ibland kan en psalm som jag sällan läser kännas välbekant ändå...