måndag 20 september 2010

Olika strukturer och praktiker i kristenheten

Tänkte ta ett uppföljningsinlägg från inlägget i förrgår, nu på temat "Vad är universellt kristet?". Eller snarare kanske - hur olika strukturer och synsätt kan man ha men ändå tillhöra samma kristna gemenskap? För om jag definierade katolskt som viljan till gemenskap i Kristi Kropp och med en gemensam syn på Gud så som den uttrycks i trosbekännelsen, det vill säga fokus på "en gemensam kärna", hur olika kan vi vara i "periferin" utan att krocka med varandra.

J. Lundström ("Stigen") publicerade en
enkät om "Varianter av ("Jesus"-)praktiker" för ett tag sedan som illustrerar detta ganska bra:

Dopet:

1. För nyfödda/dom troendes barn.

X. För bekännande/troende.

2. För Jesus-följare/omvända.

Måltiden:

1. Eucharisti/äta Kristi kropp o dricka hans blod.

X. Nattvard/symbolhandling.

2. Full måltid/Jesusmiddag.

Beslutsfattandet:

1. Ledarna bestämmer.

X. Demokrati.

2. Konsensus.

Sammankomster:

1. Högkyrklig liturgi.

X. Innerlighet och engagemang.

2. Alla talar och bidrar.

Bikt:

1. Bikt-stol o prästavlösning.

X. Behövs inte, det är en jag och Gud-grej.

2. Bikt-partner/i gemenskapen.

Försoningssamtal/församlingsfostran:

1. Viktigt ibland.

X. Extrem-åtgärd (på sin höjd).

2. Livsnödvändigt.

Gudstjänstplats:

1. Avskild kyrkolokal.

X. Där det är smidigast.

2. Primärt i hem.

Ni behöver inte besvara enkäten (om ni inte vill). Jag publicerar den mest som en illustration över hur olika det faktiskt ser ut mellan olika församlingar och inriktningar. Och ja, jag är medveten om att flera av dessa praktiker räknas som sakrament inom olika kyrkor så kanske är det ändå inte så perifera frågor trots allt. Men jag kommer inte riktigt på något bättre uttryck - och ärligt talat så ingår det inte någon "sakramentslista" som man måste bekänna i trosbekännelsen!

Kan vi då acceptera att kristna har lite olika uppfattningar i mer (eller mindre) perifera frågor? Fungerar det rent praktiskt i en församling? Eller kan två församlingar inom samma kyrka ha olika uppfattning? Vad säger ni?

*****

Läs mer:

Dagen: Olika strukturer inget problem för de första kristna
Jaktlunds marginalanteckningar: Är det så god ekumenik byggs?

20 kommentarer:

Zoltan sa...

Roligt att se en så kompakt och tydlig lista.

Mina funderingar:

"Fungerar det rent praktiskt i en församling?"

En församling är per definition en samling av människor runt en gemensam tanke/idé/tro. Om det inte finns något gemensamt sammanhållande, så faller församlingen sönder i nya delar, och nya delar igen, igen, igen...

Detta problem uppstår varje dag, överallt. Därför är det så viktigt att alla bemödar sig om att försöka begripa och återerövra den grund församlingen en gång byggdes kring. Om man sedan ändå inte begriper, ja då har man ett problem och man kan fråga sig var problemet finns: hos ursprunget, eller hos den "nytänkande"?

"Eller kan två församlingar inom samma kyrka ha olika uppfattning?"

Olika uppfattningar kan man absolut ha om trons uttryck, men inte om dess syfte och mening. Vår motståndare vill inget hellre än att splittra oss. Herden lämnar ju skocken för att finna ett enda förlorat får - det är tillsammans vi står starka och fasta, för varandra och för världen.

Annorzzz sa...

Johanna

Det enda vi kan vara överens om är att kristna i Sverige inte är överens...

Är det ekumenik eller "kata holicos"? Är det som i Joh 17; 1 Kor 1:10ff eller Ef 4? Kan jag skapa en dogmatik av det jag tycker om i kristen tro? Är kristendomen et dogmatiskt smörgåsbord, där jag kan plocka russinen ur kakan?

I så fall är det ute med oss!

Kan rekommendera Armstrongs 150 skäl (i 6 avsnitt) under http://avemarisstella.blogspot.com/2010/08/150-skal-att-vara-katolik-del-i.html och 6 avsnitt vidare. Protestantisk "längtan efter enhet" verkar vara präglad av egot. Jag vill att detta är viktigt, eller att kristendomen ska handla om detta (t.ex. samkönade äktenskap eller lovsånger eller bibelfundamentalism eller rättvisepatos eller miljöfrågor) och då får andra anpassa sig...

Johanna G sa...

Zoltan:
Mmm, jag gillade den också. Det var därför jag "lånade" den.

I Svenska Kyrkan finns det en oerhörd bredd med allt från lågkyrklig till högkyrkligt, från karismatiskt till universitetsteologi, och i någon mån går det ju alldeles utmärkt för allt detta att samsas inom samma kyrka. Samtidigt finns det en viss sanning i att en del "tillåts" enbart så länge ingen klagar (till domkapitlet?).

Alltså, så länge alla i en församling vill ha det på ett visst sätt är det helt ok att den församlingen gör på det viset och en annan församling gör på det vis de har kommit överrens om. Men råder då verklig enhet eller är det bara en schimär, organisatorisk enhet...? Jag vet inte.

Annorzzz:
Jupp. Så oense vi kan bli. :)

Som Zoltan påpekar är det viktigt att skilja på olika praktiker och olika dogmer. Ni katoliker har era olika "ordnar" och "spiritualiteter" medan vi protestanter har - tyvärr - splittrat upp oss i olika kyrkor med olika stilar.

Men jag vidhåller att ekumeniken är den enda vägen att uppnå det sant "katolska" i kyrkan. Och tills vi är ense kommer jag fortsätta att läsa och berika mig från det bästa ur hela Kyrkans vidd! Må sen författaren ha etiketten katolik, ortodox, pingstvän eller något annat!

Ja, jag läste den serien. Den gjorde inget djupare intryck. Har hört alla argument innan.

Hur menar du dock att den "protestantisk längtan efter enhet är präglad av egot"?

Zoltan sa...

Johanna,

Så kommer man då till den klassiska frågan: vad innebär "enhet"?

Den som fixar ett entydigt svar lär få Nobels fredspris...

Jag ber att Anden leder oss till frid, att Kristus förenar alla sina barn i den kärlek som världen vill se oss visa.

Annorzzz sa...

Johanna

Missuppfatta mig inte fel... :-)

Jag kan läsa och ta intryck av massa olika spiritualiteter... (mina ortodoxa och högkyrkliga hyllor dignar).

Den "protestantisk längtan efter enhet är präglad av egot", på det sättet att man har så lite av underordning. Jag läser och tolkar som jag vill och känner jag en "kick" av lovsångsspiritualitet, så är det bra med lite ekumenik här. I nästa vecka får jag en kick av kloster och då är jag där. Jag, jag och jag och så Gud.

Gud har dock givit EN uppenbarelse, med EN tro och EN kult. Den kan mångfaldigas i uttryck och nyanser men grunden är EN enhet i FLERA mångfalder (Tre-en-ighet).

Du tror väl inte att den himmelska Kyrkan kommer vara ekumenisk och mångfalder av tro? Om det inte är så i himlen, bör ju Han som kom därifrån gjort EN väg och EN Kyrka. Om vi ska leka himmel (i liturgin), måste det finnas något att återspegla. Splittringens demon kan knappast ha himelskt ursprung. Egoismens bibeltolkning (vilket Sola Scriptura blivit) är kommen nerifrån. Sinatras; "I did it my way" är en sång från avgrunden och en sång om vägen dit. De 33 000 nykyrkliga grundarna ville säkert väl, men ofta är det "myway" och inte "the High Way". Ekumenik kan ibland tyvärr bli en egoistisk djungel. Lite postmodernt, hippt och gränslöst, alltså jag gillar allt och binder mig inte specifikt (alltså tidstypiskt)!

Vet dock inte om det blev klarare, vad jag menar. Kyrie eleison!

Johanna G sa...

Zoltan:
Ja du, jag vet inte. "Så som i himlen, så ock på jorden"?

Jag vet att det vore en bra början om vi slutade kalla varandra för "heretiker" och "antikrist" och annat smått och gott i den stilen. Jag vet att den bästa idé jag kan komma på för att uppnå enhet är att komma samman, tala med varandra, lära känna varandras likheter och skillnader, och att be tillsammans. Att sätta upp mål och sträva ditåt - ökad förståelse och enhet, syskonkärlek och medmänsklighet, inomvärldsligt och andligt, organisatoriskt och dogmatiskt.

Att ständigt sträva efter att åtminstone ta små steg i rätt riktning, men även att låta processen ta tid. Och att låta tiden och processen i sig kanske påverka och visa på vad vi först kanske trodde var det enda sättet att göra något kanske inte är enda sättet.

T.ex. att missionarna, metodisterna och baptisterna går samman i en kyrka borde glädja alla kristna - det är ett steg mot enhet. Att pingst, EFK och alliansmissionen samordnar sina utbildningar borde glädja alla kristna - det är ett annat steg mot enhet! Att Bjärka-Säby visar på en kombination av ekumenik, karismatik och kontemplativt liv borde glädja alla kristna - det visar på att vi inte behöver spela ut olika praktiker mot varandra utan att vi kan glädjas åt och berikas av varandra! Och så vidare...

Dessa exempel är steg på vägen mot större enhet, inte slutmålet i sig. Men de behövs som mellansteg på väg mot målet. Och Jesus är Vägen lika mycket som målet...

Johanna G sa...

Annorzzz:
Missuppfattningar är väl alltid fel? :P

Jag tror bestämt himlen kommer bjuda på en oerhörd stor mångfald av människor och "tro". Alla är vi unika. Alla är vi skapade unika för att bidra med vår egen unika personlighet. Det tror jag är Guds plan. Att "leka liturgi" i himlen kommer absolut inte att vara att bli någon "liturgisk robot" som bara kan göra på ett enda sätt.

Tror fortfarande vi ser på detta med ekumenik från två olika håll. Där du ser egoism i mötet med en annan tradition så ser jag ödmjukhet. Ödmjukhet för att GUD är STÖRRE än min lilla klick av troende, GUD är STÖRRE än hur jag lovsjunger och ber, GUD är STÖRRE än mig...

Och där du ser egoism i att få en "kick" av lovsång, kloster och/eller diakoni, så ser jag det som ödmjukhet att kunna säga - och lita på - att Gud är lika mycket närvarande i de olika traditionerna oavsett om jag får en "kick" av det eller ej.

Smörgåsbordskristendomen ser jag som ett reellt hot mot sann enhet. För mig andas det nyandlighetens grundidé. Men samtidigt får det inte göra oss rädda för att träffa och berikas av varandra!

Annorzzz sa...

Johanna

ANNORZZZ skrev: "EN kult. Den kan mångfaldigas i uttryck och nyanser men grunden är EN enhet i FLERA mångfalder"

Tror du att himlen är flera tusen olika trosinriktningar?

Jag möter ofta (varje vecka, eler varje dag då min fru är SvK) andra än katoliker. Det ger mig oftast berikning. Men relativismen eller pluralismen är knappast Guds väsen. Så postmodern kan du väl ändå inte mena att Gud är? Eller missförstår jag dig?

Johanna G sa...

Ja, nu verkar vi missförstå varandra.

Jag har hittills enbart diskuterat olika inriktningar och kyrkor inom kristendomen. För att tydliggöra: jag är fullkomligt övertygad att både pingstvänner och katoliker, SvK-liga och missionare, ortdoxa och baptister, och så vidare, kommer att komma till himlen.

Om däremot även buddister, hinduer, muslimer, ateister, osv är inget jag tänker spekulera i. Men jag hoppas på att Guds nåd och kärlek även ska kunna omfamna dem. Och om du räknar detta - att hoppas på Guds nåd även för andra än kristna - som postmodernt, så är jag väl det.

Vet inte om det blev klarare så här...?

Annorzzz sa...

Johanna

Jag menade i o f d inte något om andra religioner. Jag bara menade att Kristus grundade en Kyrka ovch då finns det bara en Kyrka i himlen...

Johanna G sa...

Då förstår jag nog inte alls hur du menar...

Jag tror bestämt att det kommer finnas en mångfald i himlen i lovsång och liturgi. Ska vi ägna en hel evighet åt tillbedjan så hinner vi nog med ett antal olika sätt utan att behöva "konkurera" med varandra. Både ropa helig, helig, helig och falla ner på våra ansikten, både dansa till trummor och sjunga psalmer, både "socialisera" med den Gud som "tältar hos människorna" och ..., och så vidare!

Menar du att något av detta skulle ta ut något annat???

Annorzzz sa...

Självklart finns det en mångfald i himlen (precis som i Kyrkan nu). Men det är en Kyrka. En enad, helig, katolsk och apostolisk Kyrka. Du kan inte ha 2 miljarder pingstvänner för sig med en kongretionalistisk kyrkosyn och symbolisk nattvardssyn i en seprat himmel och en katolsk bredvid med sakramental tillbedjan och röklse o.s.v. Upp talar om ett lamm och EN brud (=en Kyrka, inte ett harem)...

Johanna G sa...

Verkar som om vi fortfarande pratar om varandra.

Självklart ska det inte vara ett "harem" i himlen. Där, om inte förr, kommer vi tvingas välja att försona oss med varandra eller inte vara där alls. Och ja, i himlen tror jag att vi alla får vara beredda att ödmjukt erkänna - bekänna - att vi i vårt begränsade mänskliga förstånd har trott fel i vissa frågor.

Men om man tänker på vissa frågor som är kyrkosplittrande så tror jag de löser sig ganska automatiskt genom att inte längre vara aktuella. Tänker t.ex. på frågor som dopet och påven.

Annorzzz sa...

Din relativistiska agnostiska ådra är för mig lite störande. :-)

Att ingen har hela sanningen här på jorden, stämmer säkert.

Att det i himlen blir någon slags hybrid; känns ganska skumt; alltså lite sanningar från olika ställen och att bara Gud hade rätt och alla kyrkor hade fel...

Om Gud grundat EN Kyrka som inte ens helvetets portar skall bli övermäktig, bör Kyrkan ha sanning i sig. Eller har allt bara förfalligt? Kan vi inte veta om det är barndop eller vuxendop eller om Kristus är i eukaristin; o s v

Frågor som plågat mig, och jag plågar gärna dig vidare på svar. Är det kristna livet en agnostisk (vi kan inte veta) ökenvandring?

Johanna G sa...

"Postmodernistisk, pluralistisk, relativistisk och agnostisk"? Ojdå! Hum... Jaja, får väl se det som en komplimang jämfört med att bli kallad "protestantisk, heretisk och sekteristisk". :P

Det är väl den katolska linjen att läran uppenbaras och utvecklas successivt? I detta finns det ett "vi har inte hela förståelsen än". Att då i ödmjukhet kunna säga inför någon annan kyrka "kanske har de förstått något som vi har missat hittills" ser jag inte som så relativistiskt utan mer realistiskt. Men så delar jag ju inte heller riktigt din uppfattning om katolska kyrkans absoluta särställning framför alla andra kyrkor. Vilket du kanske har märkt vid det här laget :P

Vet du vilken kyrka i Sverige som döper flest vuxna? Svenska Kyrkan. Framförallt i samband med konfirmationen. Att vara för barndop är inte att vara mot vuxendop.

Vad gäller nattvarden så är jag övertygad om att den kan rymma flera olika dimensioner. Och att dessa inte behöver ta ut varandra utan kan komplettera och lyfta upp varandra. Nattvarden är ett mysterium, ett möte med Levande Gud. Det är inget vi behöver gräva och teoretisera så mycket kring. Inte för att det tar bort något från nattvarden förvisso, utan för att det inte heller tillför något utöver det viktigaste.

Gud skapade en mänsklighet. Gud slöt ett förbund med ett folk - det minst av alla folk! Gud uppenbarade sig och inkarnerades hos detta folk. Jesus uppmanade lärjungarna att gå ut och predika de glada nyheterna och döpa människor i hela världen. Gud "skapade" inte Katolska Kyrkan så som hon är idag. Och precis som ni kan se att katoliker och ortodoxa är "två lungor" som kyrkan andas med så kan jag se den bilden vidare - alla kyrkor är Guds! Ortodoxa har massor med nationalkyrkor på samma sätt som lutherska och anglikanska kyrkan. Ortodoxa och katolska har olika dopsätt - nedsänkning eller begjutning - precis som olika frikyrkor. Katolska och Ortodoxa har olika antal dogmer precis som katolska och protestantiska. Och så vidare, och så vidare, och så vidare...

Johanna G sa...

Och vad gäller att "det i himlen blir någon slags hybrid" så förstår jag inte hur du kan tänka att jag menar så.

Jag läste en artikel(?) om karmelitnunnor i Afrika som spelade trumma under bönen. Klart att man i Afrika måste spela trumma!! Gör det detta till en "hybrid"? Nej, det är ett exempel på vad som kallas "inkultration". Att jag på samma sätt ser lovsången i himlen som en mångfald av trummor, trumpeter, cymbaler, harpor, gitarrer, orglar, och så vidare, är inte heller "hybrider" utan Gudsrikets mångfald!

Annorzzz sa...

Johanna

Jag tror vi pratar förbi varandra. Jag tror som jag skrev på mångfald, alltså många riter, många uttryck, mängder av spiritualiteter. Och jag berikas av andras tro och livsåskådning (och kommer så förmodligen göra i evigheten).

Men jag tror på en uppenbarad kult (eukaristin), en tro och en Kyrka; grundlagd av vår Herre. A och icke-A kan då inte vara sant samtidigt. Symbolisk nattvarssyn och katolsk dito; kan inte båda vara rätt (eller upplysa varandra). Dito med "Johannesdopet/baptism" vs katolsk dopsyn; osv osv

Antingen är Kyrkans anspråk sanna; alltså att det finns uppenbarad, traderad uppenbarelse i den enade, heliga, katolska och apostoliska Kyrkan eller så kan man sätta ihop en egen troslära (som Mormoner eller Pingstvänner) och Kyrkan har fel i det mesta. Ja, jag kan inte förstå konsekvensen i att tro på det jag tycker om eller i att tro på det jag förstår utifrån NT. Jag kan respektera åsikten, men jag förstår den inte... :-)

Jonas sa...

Jag måste säga att enkäten är väldigt svår att svara på..J. Lundström måste vara frikyrklig och frågorna är utifrån det perspektivet?! När det gäller dopet har jag svårt att se skillnaden mellan x och 2, måltiden: undrar jag vad som åsyftas med full måltid/Jesusmiddag..när det gäller sammakomster tycker jag att en bra högkyrklig liturgi ofta har innerlighet och stort engagemang och många bidrar (även om alla inte talar, se bara på S:t Ansgars).

Jag tycker att det viktigaste är att kyrkan har en klar linje i dessa centrala frågor sen kan enskilda kristna ha lite olika uppfattningar. Synen på sakramenten tycker jag dock är så viktiga att de inte går att kompromissa med; till exempel så måste man ju erkänna ett dop som barn som giltigt även om praxisen är att inte döpa barn (och därmed inte "döpa om" någon).

Johanna G sa...

Annorzzz:
Misstänker att vi pratar förbi varandra gång på gång för att du förutsätter att jag "sätt[er] ihop en egen troslära och [tror att] Kyrkan har fel i det mesta". Tvärt om tror jag nog att Katolska kyrkan kan ha rätt om mycket.

Vad jag har förstått så är det även inom den katolska världen oerhört viktigt att använda sitt förnuft och sitt samvete. Att jag har en protestantiskt/frikyrklig utgångspunkt kan jag inte förneka, men det är inte heller något jag medvetet valt. Jag försöker vara så öppen jag kan och lyssna in allas argument så rättvist jag kan, men tills jag får en uppebarelse eller ser mig oemotstånligt motbevisad så gör jag mitt bäst för att följa mitt samvete och mitt förnuft. Även om det innebär att jag motsäger Katolska kyrkan!

Johanna G sa...

Jonas:
Om du går in på länken så ser du vad han skriver om sig själv. Men visst, för enkelhetens skull kan vi säkert kalla honom frikyrklig.

Läser du vidare bland kommentarerna så ser du att du inte är ensam om att inte se någon skillnad på x och 2 på dop-frågan. En full måltid är väl ganska givet dock? Man äter en hel måltid tillsammans likt Jesus åt sedermåltiden tillsammans med sina lärjungar. Den judiska sedermåltiden är så mycket mer än en minimal bit ojäst bröd och någon droppe vin som vi kristna har "reducerat" den till...