torsdag 22 juli 2010

Ett helande

Diskussionerna går - som de flesta antagligen märkt - höga om helanden (och Benny Hinn) just nu. Benny Hinn har jag ingen åsikt om, men jag tänke att det kunde säkert - i någon mån - vara intressant att dela med mig av enda gången jag är helt säker på att någon har blivit helad i samband med att jag har bett för denne.

Det var i min dåvarande husgrupp (cellgrupp, hemgrupp, bönegrupp, ... - kärt barn har många namn!). En kvinna hade ont i benet och ville att vi skulle be för henne i samband med bönestunden på slutet. Inga problem, självklart att vi kunde göra det. Och en bad. Och en till. Och en tredje. Och tillslut hade i stort sett alla bett för henne utom jag - i vanliga fall så kanske en eller två bad för samma ämne - så jag kände mest att jag måste göra det för att jag inte skulle såra hennes känslor. "Alla andra bad, men inte du!"... Inte motvilligt egentligen, men fullständigt oengagerat. Det blev en mycket kort bön. Och hade för min del inte varit mer med det...


...om det inte varit så att jag knappt ens hade hunnit säga "Jesus" innan hon hade blivit helad. Fullständigt. Hennes man pratade om det i flera år efteråt på Alpha-kurser osv om hur jag hade bett för henne och hon hade blivit helad. Pinsamt!


Så vill ni alltså ha mitt bästa tips på hur man ber en helande bön som får effekt så be enbart ur psykologisk-sociala skäl, men var därutöver fullständigt oengagerad.

Inga kommentarer: