måndag 15 februari 2010

Kvinnprästfrågan 2

Jag har tidigare varit inne lite på detta med kvinnliga präster och/eller pastorer. Eller ja, egentligen var jag kanske mer inne på kvinnoprästmotståndet än själva kvinnoprästfrågan i det inlägget.

Då jag själv, som jag skrev redan då, har haft flera kvinnliga pastorer som betytt väldigt mycket för min trosutveckling så har jag svårt att förstå argumenten mot den ordningen, även om jag har försökt lyssna och förstå deras argument.

Totalt sett kan jag se tre giltiga argument för eller emot kvinnliga präster:

För:
När Gud från början skapar människan, skapar Han man OCH kvinna till sin avbild. Likaså skriver Paulus att "här är ingen kvinna eller man" om den unga församlingen. Alltså spelar det ingen roll om prästen eller församlingsmedlemmen är man eller kvinna, alla är vi Guds barn i Kristus!

Mot:
I den judiska församlingen var det enbart män av Levi stam och Arons ätt som fick bli präster. Paulus ord om att församlingsföreståndaren ska vara "en enda kvinnas man" och att "kvinnan ska tiga i församlingen".

För:
När Gud nu kallar även kvinnor till att bli präster och pastorer så är Gud uppenbarligen för - vem kan då vara emot?!

Två ogiltiga argument förekommer tyvärr ofta i debatten, vilket (förhoppningsvis emot användarens avsikt) jag mest uppfattar skänker löje till kvinnoprästförespråkarna än påverkar sakfrågan i sig:

- "Jämnställdhetsargumentet": Kvinnor har RÄTT till att bli präster. Men vadå "rätt till"? Ska vi börja kvotera in människor utifrån deras kön, handlar det inte om något större? Tron på Gud och Hans kallelse till en enskild människa?? Det enda sammanhang detta argument har sin giltighet är mot en sekulär stat (lagstiftningsfrågor mm) eller till en sekulär människa som inte räknar med en sakral verklighet, men inomkyrkligt är detta argument förkastligt!

- "Jag som kvinna"-argumentet. Till exempel använt av Felicia Svaeren när hon för ungefär ett halvår sedan i Världen idag kort skrev en blogpost om tidningens ickebefintliga policy kring frågan om kvinnliga präster och pastorer under rubriken "Kvinnor i kyrkan". Sympatiskt kan tyckas, men detta argument faller ändå tillbaka på "Gud skapade människan till sin avbild, till man och kvinna skapade Han dem". För antingen är det skillnad mellan könen och då kan jag behöva en kvinnlig förebild i egenskap som kvinna, och då ger jag de som hävdar att enbart män har rätt att prästvigas vatten på sin kvarn genom att hålla med dem om att det är skillnad på människa och människa. Eller så är det inte skillnad på män och kvinnor, då borde jag ha mänskliga förebilder kort och gott, oavsett personens kön, eller...?

11 kommentarer:

Teija sa...

Häromveckan fick jag frågan om jag någonsin känt mig diskriminerad för att jag som kvinna inte kan bli präst. Jag kan ärligt säga att jag aldrig känt mig diskriminerad i Kyrkan. Eftersom jag tror på det som påven Johannes Paulus II sade att Kyrkan inte har mandat att viga kvinnor är det inte ett problem för mig.
Eftersom Kyrkan inte viger kvinnor till präster tror jag inte att Gud kallar dem heller... Nu talar jag om Katolska Kyrkan. Vad de andra kyrkorna gör är deras ensak. Det lägger jag mig inte i.
Kvinnor och män har olika uppgifter i Kyrkan och bådas kallelser är lika nödvändiga för Kyrkans fortlevande.
Jag har däremot många kvinnliga förebilder i Kyrkan: Guds Moder som den främsta, otaliga helgon och nunnor och andra kvinnor som är mödrar, yrkesarbetande osv. Man måste inte vara präst/pastor för att vara förebild...

Z sa...

Jag tror som jag brukar skriva, att vi i katolska kyrkan missar mycket genom att inte viga kvinnor till präster/biskopar.

Men det är inte den viktigaste kyrkofrågan för mig; jag är hellre katolik än tillhör någon annan kyrka; jag tror att världens frälsning beror på att Jesus kom till jorden, uppstod från döden, och bildade den kyrka som numera heter katolska kyrkan (/ortodoxa kyrkorna).

mvh
/z

Tubbo sa...

Kvinnor kan inte bli präster.

Ni tänker inte alltd klart.. ni är för känslosamma..

Z sa...

Tubbo, problemet med resonemag om hur man upplever att kvinnor och män är, statistiskt sett, generellt sett, är att man alltid kan hitta ett antal individer av det könet, som inte är på det sättet. Så det håller inte som resonemang.

Däremot kan jag bättre förstå att man i kyrkan vill förvissa sig om förvandlingen, från bröd/vin till Kristi kropp/blod, och att man då vill göra som det verkar stå i evangeliet om sista nattvarden: Vin med alkohol, ingen kvinna nämns, etc

bokmalin sa...

Det enda argument jag kan tänka mig (och som jag faktiskt kan ta till mig) är att såsom Kristus är man och kyrkans överhuvud, så bör även församlingsföreståndaren vara en man. För att avbilda en lokal upplaga av Kristus och hans brud, alltså.
Jag kan inte se att kvinnor är mindre klartänkta än män även om vi antagligen lipar mer. Jag arbetar inom landstingvärlden - en extremt hierarkisk värld skulle jag vilja påstå - och ser inte alltför sällan hur prestige och revirtänkande bland män i ledande positioner verkligen kan ställa till det, så till den grad att det blir förblindande. Jag har genom åren sett en hel del mycket svårlösta konflikter p g a detta. Där kan man tala om brist på klartänkthet. I sådana situationer kan kvinnliga läkare ofta vara betydligt mer flexibla och klara i huvudet; de kan bortse från sin prestige och se till det större goda, vilket kommer patienten till del. (Ursäkta, men en del män kan ha rätt stora egon och gillar att bli betjänade... Inte så bra om man skall tjäna andra!)
Översätt detta till en församlings dagliga liv! Jag håller av mina bröder i församlingen och vill verka för fred mellan könen, men jag kan helt enkelt inte tro att det ena könet per definition är lämpligare än det andra. Vi har också haft en kulturell miljö där nyktert tänkande inte premierats bland kvinnor. Det kan kanske ha påverkat oss så att vi som grupp inte har utvecklats på ett bra sätt. "Bry inte ditt söta lilla huvud med för svåra tankar," typ. Synnerligen enerverande. För egen del tycker jag det är bra att ha fart på både hjärta och hjärna... Peace, Tubbo, jag gillar dig...

Johanna G sa...

Kul att ni engagerar er! Jag var lite tveksam till att lägga upp inlägget innan i riskför att få dumma kommentarer, men era kommentarer har bevisat att jag gjorde rätt som inte "censurerade" mig själv. Så ett stort "TACK!" för alla kommentarer! Fortsätt gärna diskutera efter hjärtans lust...

Gnesiolutheranen sa...

För oss gneiolutheraner är frågan om kvinnans ställning i relation till Kristus avgörande. Nu i helgen ska min systerdotter Miranda döpas och då inträffar något spännande utifrån vår teologi. Hon blir upptagen i ett folk av konungar och präster. Betyder det att hon kommer att kallas till Ordets gudomliga tjänare-ämbete när hennes barnatro konfirmerats?

Vår Herre kallade förvisso Maria Magdalena att förkunna sin uppståndelse för apostlarna, men detta gav inte hennes kallelse karaktär av särskilt prästämbete i den nytestamentliga kyrkan. Givetvis behöll hon sin kallelse som präst i det allmänna prästadömet som hon invigdes i genom dopet och tron. Men det är en annan sak i den apostoliska kyrkan. Undrar hur Maria Magdalena hade reagerat på "evangeliet" som spreds i vissa gnostiska kretsar med hennes namn?
Hon kallar ju Herren Kristus Rabbuni, vilket betyder lärare på arameiska. Måtte Herren Jesus Kristus vara det Gudomliga Ordets lärare som visar var den apostoliska kristenhetens väg går!

minutz3 sa...

Johanna G: jag tror du blandar ihop lite olika kallelser i ditt inlägg.
Även andra än präster kan informera oss om tron och evangelisera.

Jag har personligen försökt få till så att vi ska kunna få någon nunna till våra ungdomsträffar, men tyvärr inte lyckats.

Har också lyssnat på moder Angelica (grundare av EWTN) på min mp3-spelare. Det är helt underbart det hon har att säga och jag vet få som kan mäta sig med henne.
Kvinnor och män är olika.
Därför har vi olika kallelser.
Det betyder inte på något sätt att kvinnor är mindre "värda".

Jonas sa...

Jag tycker att det var bra att du slår hål på jämställdhetsargumentet - som förvisso var just det huvudsakliga skäl till att riksdagspolitikerna såg till att kyrkoordningen ändrades för drygt 50 år sedan. "Jag som kvinna"-argumentet tror jag inte riktigt jag har förstått.

Angående det andra för-argumentet så är det ju något subjektivt, alltså som kandidaten upplever sig bli. Det skulle ju kunna vara så att man missförstår den kallelse man känner. Det kan ju handla om att man ska undervisa om Jesus Kristus eller göra något annat för honom.

Om man nu inte vill ta Paulus bokstavligen ser jag inga hållbara argument för att kvinnor inte kan vara pastorer då man ju menar att pastorn endast är en bland övriga i det allmänna prästadömet.

Men har man däremot den katolska uppfattningen (se denna video om prästvigningens sakrament: http://www.youtube.com/watch?v=niZmil4Aww0), att vigningen är ett sakramentet som Jesus instiftade och att prästen genom sin vigning får fullmakten och i uppdrag att till exempel förrätta mässan blir det ju en annan sak. Endast män utsågs till apostlar (även om det fanns kvinnliga lärjungar) och när Judas skulle ersättas valde man bland männen. Prästen representerar Jesus Kristus i egenskap av överstepräst. Jesus är brudgummen och kyrkan är bruden, denna bild blir lite konstig och även prästen är en brud. Sen har vi ju Maria, Guds moder, som även är Kyrkans moder, det vill säga brudens moder. Maria är ju verkligen en förebild som Teija skriver om..

Jonas sa...

Gnesiolutheranen, kan du förklara vad som skiljer gnesiolutheraner från andra lutheraner? Tillhör du något särskild samfund eller grupp?

Angående dopet går det lika bra med en kvinnlig präst där oaktat om man erkänner hennes ämbete eller inte.

Gnesiolutheranen sa...

Jag föreställer mig att gnesiolutheraner till skillnad från många liberala lutheraner gärna vill hålla fast vid den traditionella liturgi som dr. Luther använde sig av under reformationstiden (framför allt den mässordning från 1526 som ej bygger enbart på latinet utan nationalspråken). Den innebär i princip att den romerska kyrkans offerböner byts ut mot en anamnes där texten ur Jesajarullens 6:e kapitel men är i övrigt traditionell västkyrklig, med Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus, Pater Noster och Agnus Dei, utöver de koraler som ju är omistliga delar av varje gnesioluthersk liturgi. I den gemenskap jag tillhör brukar vi sjunga hymner ur Luthersk psalmbok till de gudstjänstordningar vi har (morgonbön/matutin, aftonsång/vesper, kvällssång/completorium, samt sön & helgdagars högmässa)
Allt gott!