torsdag 18 februari 2010

Perspektiv på yoga, new age och Fader Vår


Jag har lärt känna en kristen kvinna i Östersund som håller på med yoga, vilket har fått mig att tänka till lite kring min syn på yoga. För visst har jag varit ganska skeptisk måste jag erkänna. Det är den attityden jag har lärt mig genom åren i kyrkan. "Yoga är österländsk religion". Punkt slut. "Gym-yogan" är bara en förklädd variant av den äkta - hinduiska - yogan, men det är bäst att passa sig, man vet aldrig vad man släpper in för andar om man börjar med yoga". Och så vidare.

I respekt mot min väninna så har jag dock valt att hellre lyssna till vad hon med reell erfarenhet som aktiv yoga-utövare har att säga än att "stänga mina öron" och gräva ner mig i en skyttegrav.
Så utan att ta ställning till huruvida yoga är bra eller ej, låt mig dela några av mina tankar:

Visst vet jag att yoga är minst sagt kontroversiellt i många kristna kretsar, men jag instämmer med min vän att precis som mycket i den kristna bönen så handlar om vad man fokuserar på. För att ta det klassiska exemplet på fokus: Är min bön ett "rabblande av tomma ord" (det vill säga utan att fokusera på Vem jag ber till) eller ber jag samma bön just med fokuset på relationen till min Fader?

Utan att veta något specifikt om yoga så skulle jag lätt säga: Använd gärna yogans kroppsrörelser som avslappning och så vidare, men fokusera på Jesus, så spelar yogans österländska ursprung mindre roll. På samma sätt har jag själv förhållit mig till meditationsövningarna inom aikidon (det vill säga i den mån jag inte enbart har fokuserat på att inte andas så ljudligt efter träningen så att jag stör de andra!!). Visst kan det vara bra att vara medveten om yogan och meditationens österländska ursprung, men en form med utbytt innehåll är bara en form!

Tycker du det låter tveksamt? Vänd på resonemanget! I nyandligheten plockar man lite som man vill, bland annat förekommer Herrens bön (Vår Fader/Fader Vår) och madonnabilder. Gör dessa inslag new age till en "kristen" religion? Nej, självklart inte, för fokuset ligger inte på den Treeniga Guden!

Tänk tillsist på att detta är oss lika främmande med Fader Vår inom new age som den moderna "gym-yogan" är för den religiösa hindun...

6 kommentarer:

Bergmans Bryderier sa...

Välbehövligt tänk - många har problem med såna här saker. Sen kan man ju konsultera handboken också, det står en del om yoga där med:

"Jag vet väl och är i Herren Jesus viss om att intet i sig självt är orent; allenast om någon håller något för orent, så är det för honom orent. Om nu genom din yoga bekymmer vållas din broder, så vandrar du icke mer i kärleken. Bliv icke genom din yoga till fördärv för den som Kristus har lidit döden för. Låten alltså icke det goda som I haven fått bliva utsatt för smädelse. Ty Guds rike består icke i yoga och pilates, utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. Den som häri tjänar Kristus, han är välbehaglig för Gud och håller provet inför människor. Vi vilja alltså fara efter det som länder till frid och till inbördes uppbyggelse. Bryt icke för österländska övningars skull ned Guds verk. Väl är allting rent, men om utövandet för någon är en stötesten, så bliver det för den människan till ondo; du gör väl i att avhålla dig från yoga och meditation och från annat som för din broder bliver en stötesten. Den tro du har må du hava för dig själv inför Gud. Salig är den som icke måste döma sig själv, när det gäller något som han har prövat vara rätt. Men om någon hyser betänklighet och likväl deltager i yogapasset efter jobbet, då är han dömd, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av tro, det är synd. (Rom. 14:14-23)"

;-)

/Lars

Gunnel sa...

Hej!
Detta var en intressant Blogg-post för mig, som hamnade bland erfarna människor, som gått många, många olika kurser inom New-Age området. För det "smörgåsbordet" är stort!

Svårast av allt har jag haft med konferenserna - brobygget mellan nyandligheten och klassisk kristen tro. Den sista har visst varit och jag har varit som en "spion" på en av dom. Jesus nämdes för att det så skulle vara.

Svårast är att Kristendomen skall bort och Kristus som försonaren mellan Gud och människa.In skall kärlek, kärlek, kärlek i ett enda stort hav i stället för helig, helig, helig ÄR HERREN GUD.

Vi fixar det själva!

Johanna G sa...

Lars:
Ahh, härligt! Tänk vad många saker som står omnämnda i den goda Boken!

=)

Gunnel:
Välkommen!
Var det inte "trevlig, trevlig, trevlig är vår Fader"??

Nej, skämt å sido. Jag förstår och håller med dig om att vi inte ska synkretisera olika religioner eller "smörgårdsbordsplocka" ihop vår egen kompott - men jag tror att vi ibland inom kyrkan skulle behöva bli bättre på att lyssna på våra medmänniskor för att presentera evangeliet på ett för dem tilltalande och relevant sätt. Och där kan det vara viktigt att känna till hur folk tänker och vad som fångar deras intresse. Låt oss vara beredda att göra likt Paulus som citerade grekiska filosofer när han predikade på Areopagen i Athen!

Anonym sa...

Intressant. Jag är kristen och utövar yoga varje dag, i samband med min morgonbön ...

Först när jag läste ditt inlägg blev jag lite förvånad - vad skulle kunna vara dåligt med att utöva yoga? Men det är nog så att jag är för dåligt insatt i de "andliga" bitarna för att uttala mig om dem. Jag använder yogan som en metod för samling och för att må bättre kroppsligen. Och som du säger handlar det om inställning - min Gudsrelation och Gudsbild är inte annorlunda när jag gör solhälsningen än när jag gör, säg, korstecken.

När jag gick en yogakurs för länge sedan fanns det inslag som var främmande för mig som kristen, minns jag nu, olika tankesätt man skulle ha under meditationen som inte stämde med min tro ... Men de struntade jag helt enkelt i. Om jag däremot hade sett den yogaläraren som min guru hade det väl uppstått problem ...

Meditation i sig är dock för mig, liksom för många kristna genom historien, en naturlig del av mitt liv med Gud ... Och det har absolut ingenting med New Age att göra. Mediterar gör man ju i många kyrkor också, det kan väl inte vara så kontroversiellt, eller är det?

/Nora

Johanna G sa...

Nora:
Välkommen!

Tack för att du delar med dig av dina egna tankar och erfarenheter!

Egentligen var inte mitt syfte att diskutera huruvida yoga var bra eller dåligt, utan hur våra inlärda reaktionsmönster kan få oss att fullständigt kliva på andra människor "i största välmening" och hindra oss från att faktiskt föra en hövlig dialog där man lyssnar på varandra istället för att döma rakt av.

Nja, även "meditation" kan tyvärr få vissa kristna att gå i taket. Därmed inte sagt att de själva inte kan ägna sig åt meditation i samband med andakter osv, men de tänker inte på det som meditation. Återigen är det intrummade fördomar och färdiga svar som får dem att reagera mer på ordval än på innehåll.

Jag upplever att detta sista ev. håller detta på att släppa något i och med att vi har blivit bättre på att prata med varandra över kyrkogränserna under de senaste åren, men om det bara är min upplevelse utifrån att jag har bytt samanhang eller om det är faktisk verklighet är jag osäker på.

Anonym sa...

Många blandar ofta ihop yoga med Hinduism, Buddhism eller Jainism. Även om yogas ursprung kan sökas i den hinduistiska traditionen, så är yoga ett tankesystem och en livsfilosofi inte en religion. Yoga har inte den spirituella dogma som finns i många religiösa traditioner, utan liknar mer en naturvetenskaplig procedur som förlitar sig uteslutande på personliga upptäckter och egna erfarenheter.

Yoga tillhör inte ett kyrkosamfund, utan är en metodologi för fysisk, mental och spirituell utveckling. Oavsett vilken religion man tillhör inkräktar inte ett yogautövande på individens religiösa tro. Yoga underminerar inte en personlig, religiös övertygelse, utan kan snarare tillföra nya perspektiv och fördjupa tron.