Lyssna till Honom i dag - del 2

I mångt och mycket tror jag att de flesta skulle se mig som en relativt god kristen (kanske lite liberal i mina åsikter om vissa etiska frågor, men ändå på det stora hela som en relativt god kristen). Jag läser Bibeln i stort sett varje dag, ber aftonbön och går frivilligt - ofta med glädje - i kyrkan på söndagar. Jag läser gärna "kristna" böcker och ryggar varken för teologiska resonemang eller citat från kyrkofäder.

Ändå så känns mycket av detta just nu som utanpåverk. Jag har glömt insidan - det grundläggande - att lyssna på Honom!

Varför händer det här med jämna mellanrum? Hur kan det komma sig att det är så lätt att låta relationen till Gud bara rinna mellan fingrarna, utan att jag knappt ens märker hur det bara blir ett tomt skal kvar??

Allt mer börjar jag ana varför jag för några år sedan tyckte att det var så frustrerande att det ibland känns som om jag "hunnit lika långt" i min kristna tro som vissa som varit kristna i decennier längre än mig. Kanske kommer man inte längre egentligen, utan att det ständigt kommer att handla om att återvinna det som jag förlorar...