"Den som väljer sig själv till själavårdare väljer en idiot"
Tänkvärt citat från en kompis (som ursprungligen hört det i en predikan). Fast jag gör nog det väldigt ofta ändå. Väljer mig själv som själavårdare alltså. Mig själv med hjälp av diverse böcker som tilltalar mig. Som om det skulle göra valet så mycket smartare...
Samtidigt har jag just nu ett exempel i min nära bekantskap som kanske lyssnat lite väl mycket på vad en människa hon känt stort förtroende för tycker och tänker och glömt bort att tänka på vad hon själv egentligen tycker och tänker. Det är inget bättre alternativ det!
4 kommentarer:
Varför skulle alternativet vara att välja en kompis? Är det inte mer välbetänkt att välja en person som har kunskap, erfarenhet och vilja att just vårda en själ? Det blir fel om personen har andra intressen i sammanhanget. Det gör också att det krävs en betydande mognad...
Varför behöver det ena utesluta det andra? Bara för att man har formell kompetens passar man långt ifrån alltid till att ge råd, likaså tvärt om - en outbildad lekman kan ibland vara en skicklig själavårdare.
Utbildning är ingen garanti för att man är en duktig själavårdare men det krävs erfarenhet, visdom och urskiljningsförmåga att leda någon. Dessutom mycket bön till den helige Ande..
Tyvärr föds människor sällan med erfarenhet, utan den fås genom att praktisera...
Skicka en kommentar