1 Mos 1: 1-2
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.1 Kung 19:11-13a
Herren svarade: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där." En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus. När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då ljöd en röst som sade:
Job 38:1 (även 40:1)
Herren svarade Job ur stormen:
Joh 3:8
Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.
Apg 2:1-2
När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt.
5 kommentarer:
Helt klart den stilla susningen, för min del. När det är för högljutt hör jag ingenting... Men för den som bara lyssnar till stormen talar Gud ur stormen. Om man blir stilla och besinnar att Han är Gud, hör man Honom bättre. I stormen kanske man bara hör sin egen röst. Det är så lätt att ta fel på sin egen röst och Guds...
Jag tror nog att det är minst lika lätt att blanda ihop sin egen röst - eller någon annan människas röst - med Guds röst i tystnaden. Vi människor är förmögna till de mest basala självbedrägerierna...
Bara för att det är storm så behöver det inte betyda att det är högljutt.
Javisst, självbedrägeri kan finnas i tystnaden också men jag tror risken är större i stormen.
Inte kan väl en storm vara något annat än högljudd?
Jag tror att Guds röst kommer i alla former. Oftast är det emellertid något man inte vill lyssna på, men det finns ändå sätt att komma förbi det. En andlig vägledare är ovärderlig.
Det är något underbart med präster, även om de kan ha tråkiga sidor. Det är att Gud "lånar" deras läppar för sina ändamål. Tydligast är det vid förvandlingen i mässan, eller vid avlösningen i bikten, eller när han döper i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.
Men han gör mer än så... Om en människa är öppen och ber - även för prästen - kan Gud tala till den människan t.ex. i en predikan, eller i biktstolen. De flesta präster kan vittna om att de sagt något utan att veta varför, och att det berört någon konkret. Det kan vara att han oplanerat tog en förklaring eller ett exempel i predikan, eller att han ställde en fråga i biktstolen, eller... Prästen själv är nästan alltid lika överraskad för vad han sagt, och vet inte varför. Vad vi hör beror på om vi är öppna och ber. Annars hör vi samma gamla vanliga allmänna fraser.
En bra beskrivning av fenomenet finns i Syster Faustina Kowalskas bok Divine Mercy in my heart.
Teija:
Är inte alls övertygad om att det är så. Men varför kan jag inte bevisa. Kan gissa att det är olika för olika människor.
Finns ju fenomenent med "stormens öga". Och vissa stormar känns mer med magen än vad de faktiskt låter och lever om.
Sen kan ju storm användas som en bildlig liknelse för när det är just högljutt på ett möte eller så, och då har du självklart rätt.
Stefan H:
Haha, du tar min slutsats ur munnen på mig. Självklart kommer Guds röst i alla former. Hela tiden. Det gäller bara att vi är berädda att lyssna efter den. Hela tiden!
Intressant koppling till den andliga vägledningen.
Skicka en kommentar