måndag 19 april 2010

Adoptioner och donationer

Vet inte om min "det är skönt att ha datorn avstängd"-inställning har fungerat jättebra, för nu sitter jag här igen... Nåja, i dag blir det bara ett mycket kort inlägg. Dela gärna med er med vad ni tycker och tänker!

*****

Att det är kristligt att adoptera övergivna barn tror jag ingen ifrågasätter.


Men hur ser ni på ägg-/spermiedonationer? Är det likaledes gott att hjälpa barnlösa par eller är detta att "leka Gud"? Skulle man kunna jämföra en modern äggdonation med att Sara säger åt Abraham att ligga med Hagar för att få en son? Vad säger ni?

6 kommentarer:

Lars Bergman sa...

Oj, vilken fråga! Är det sånt här du funderar över när du går och skramlar med dina pillerburkar? :-)

Har inget färdigt svar (har inte skramlat tillräckligt själv, antar jag) men nog känns det som en ganska stor skillnad i sak mellan att ta hand om föräldralösa barn och att med konstlade medel hjälpa till att sätta barn till världen?

Hårdrar man det hela så hamnar väl frågan under rubriken "Varje människas rätt att bli förälder", något som jag inte är helt säker på att jag skriver under på...

/Lars

Johanna G sa...

Tankar kring adoptioner har jag haft länge. Jag ser det som sagt var som ganska självklart att det är kristerligt (även om jag förstår att även kristet folk inte vill adoptera alla gånger).

Däremot har du helt rätt i att frågan med äggdonationer till stor del kommer från "skramlandet med pillerburkarna". Detta pga ska du donera ägg så genomgår du en hormonbehandling som gör att du släpper fler ägg än vanligt och på så sätt ger en "rikare skörd".

Spermiedonationer kom mer med på köpet.

Ja, det var den skillnaden jag funderade på hur ni tänkte kring.

Lars Bergman sa...

Se där ja, en inblick i apotekarens brydsamma vardag. Antar att hanteringen av dagen efter-piller och sånt också kan generera vissa funderingar - om man har den läggningen... Finns det förresten någon samvetsklausul för en apotekare? Antar att svaret är nej.

För övrigt tänker jag i sakfrågan att jag aldrig skulle kunna donera det som är tänkt att generera min egen avkomma. Att veta att mina barn sen skulle gå omkring någonstans utan att jag fick vara med i deras liv... Nej, det skulle bli helt fel.

Åter igen, det är en väldig skillnad att adoptera ett barn som inte har föräldrar i livet eller vars föräldrar inte kan ta hand om det. I det senare fallet finns ju alltid kopplingen kvar mellan barn och biologiska föräldrar.

/Lars

Jonas sa...

Hmm, ja jag är definitivt emot det när det gäller lesbiska par; jag tycker inte heller att det är någon rättighet att bli förälder utan det är en nåd given av Gud. Som princip bör man i regel försöka den naturliga vägen.

Johanna G sa...

Lars:
Nej, det finns det inte. Har talats om apotek i andra länder (osäker dock på om det är seriöst eller rolig historia) som ska ha haft skyltar i stil med "Detta är ett katolskt apotek, här säljes därför inga p-piller eller annat som inte gillas av Katolska Kyrkan".

Jonas:
Nu hänger jag inte med. Menar du att du är mot adoptioner när det gäller lesbiska par? För äggdonationer kan de ju inte vara i så stort behov av...

Men om man försöker på den naturliga vägen utan att lyckas så är andra vägar tillåtna?

Anders Gunnarsson sa...

Min uppfattning bygger på katolsk syn. Donation blir då extremt märklig. Liv blir till som en förlängning av äktenskapets sakrament. Samliv kräver öppenhet mot liv, men att donera spermier blir frånkopplat sakramentet... Barnalstring sker alltså innanför äktenskapet. Trist, torrt och alldeles konsekvent stämmande med kata holicos tror jag.