Grunden för min kristna tro och min gudstjänstutövning lades inom Lyckebokyrkan (mission/baptist). Där firas nattvard ungefär en gång per månad. Att jag då reagerade så häftigt på att jag inte fick gå till nattvarden när jag var i Rom är minst sagt underligt. Eller är det inte det? Är det skillnad på att "nattvardsfasta" en söndag pga att det inte erbjuds kontra pga att jag är utestängd från nattvardsbordet? Ja, för mig är det stor skillnad däremellan.
Vill jag försöka att få min reaktion att låta from kanske jag skulle kunna dra till med att "den bara speglar en liten skärva av Jesu smärta över att Hans Kropp - Kyrkan - är splittrad". Men det är kanske att ta för stora ord i min mun.
Nu tycker jag föralldel att - om det nu är så viktigt att ha exakt rätt teologisk syn på nattvarden - Katolska Kyrkan i någon mån gör "rätt" i att utestänga mig, då min personliga syn är betydligt mer vidsträckt än Katolska Kyrkans. Eller kanske ska jag säga att min nattvardssyn är mer mångdimensionell?
_
Låt mig försöka förklara genom att nämna några exempel på dimensioner som jag ser i nattvarden:
_
- Den uppoffrande dimensionen: Har ni sett Disneys Aladdin-film? Minns ni scenen där Aladdin delar brödet han just har snott från marknaden, men sen ger bort sin bit till några hungriga barn? Detta är så långt ifrån dogmer och exakt rätt ord av rätt person som man kan komma, men likväl symboliserar detta en dimension av nattvarden för mig. Att bryta brödet och dela med sig till sin nästa. Fullständigt oandligt, men likväl är den typen av uppoffringar en fullständigt integrerad del av min tro. "Vad ni har gjort för dessa mina minsta, det har ni också gjort för mig". Att förneka denna medmänskliga dimension av nattvarden, det är för mig att förminska tron på Kristus. Det är att försöka förneka att lemmarna i Kristi Kropp svälter och lider nöd.
_
- Åminnelsedimensionen: "Gör detta till minne av mig". Judarna fick i uppdrag att prata om lagen i hemmet, i statsporten, när de var ute på vandring, osv. Jesus gav oss nattvarden under en måltid. Om vi varje gång vi äter eller dricker (må det vara frukost, lunch, middag, fika, vattenpaus, eller något annat) påminner oss om Jesus, skulle det inte vara ett steg på väg mot att "be ständigt" som Paulus uppmanar oss om? Ett väg mot större helighet?
_
- Den fyrdimensionella dimensionen: "Ge oss idag vårt dagliga bröd" uppmanar Jesus oss att be, men "människan ska inte leva enbart av bröd". Precis som jag anser att det är viktigt - att det borde vara självklart - att påminna sig om att mat för dagen inte är en självklarhet när vi äter, likaså är det uppenbart för mig att nattvardsbrödet inte enbart är vilket bröd som helst. Det är inte brödet som sådant som vi ska leva av när vi firar nattvard tillsammans. Nattvardsbrödet och -vinet är "fyrdimensionellt".
_
- Gemenskapsdimensionen: Nattvard firas alltid i en gemenskap. För mig finns inget annat alternativ. Gemenskapen kring nattvardsbordet är fundamental. Oavsett om prästen (eller lekmannen, biskopen eller om det så är påven själv) läser alla korrekta ord så blir det ingen nattvard om det inte finns någon gemenskap som firar nattvarden tillsammans. "Nattvarden är den förverkligade enheten" som mina katolska vänner älskar att citera, därför blir inte heller ett nattvardsfirande med en person någon nattvard, för att en person kan inte ha en förverkligad enhet med sig själv.
_
- Den biologiskt-kemiska dimensionen: Liksom brödets molekyler separeras, tas upp och fördelas i kroppen och integreras i de celler där det behövs, och där fullt ut blir en del av kroppen som åt brödet, på samma sätt är det med den andliga biten i nattvarden. Den tas upp och integreras fullt ut med människan där det behövs, och utan att lämna små "Jesusbitar" flytande runt i en person så blir personen likväl lite helare, lite heligare av nattvarden. Det märks kanske oftast inte, men hur ofta märker du vilken nytta som brödbiten du åt till frukost gjorde för dina celler?
_
- Kropp och blod-dimensionen: För denna tro har kristna lidit martyrdöden anklagade för kannibalism Lärjungarna upprördes över Jesu ord om att hans kött och blod var verklig föda så pass mycket att de lämnade honom, och Jesus korrigerade dem inte genom att säga att han bara menade det bildligt eller symbolisk, utan frågade sorgset apostlarna om även de tänke överge honom. Detta tillsammans med vittnesbörd i stil med: "Människan är inte gjord för att kunna äta människokött och människoblod, därför uppfattar de mänskliga sinnena nattvardsgåvorna fortfarande som bröd och vin". Ungefär så sammanfattar en av ökenfäderna erfarenheten av mötet med Gud i brottningskampen mellan en symbolisk eller en bokstavlig nattvardssyn. Flera vittnesbörd om hur nattvardsbröd helt plötsligt blivit bokstavligt till kött (även för människors fysiska sinnen), gör det svårt för mig att förneka en bokstavlig nattvardssyn.
_
Min kropp och blod-dimension motsvarar kanske den katolska läran om nattvarden (i alla fall så som jag uppfattar den), men för mig blir det en väldigt endimensionell syn att enbart beakta den dimensionen av nattvarden.
