lördag 14 februari 2009

Mångkyrklig!!

Äntligen har jag fått ett ord för att kunna klassificera mig själv som kristen - en "etikett" att sätta på mig själv om ni så vill - jag är varken frikyrklig, högkyrklig, lågkyrklig eller någon annan typ av specifikt kyrklig, jag är mångkyrklig!!

Exempel på detta till alla nytillkomna läsare (och övriga som glömt bort vad jag skrivit tidigare) rekommenderas tidigare inlägg i ämnet (dvs som skrevs innan jag fick ett ord för det): "Frikyrklig, högkyrklig och smygkatolik?!" samt "Alla mina kyrkor".

För mig är detta faktiskt oerhört befriande. Även om jag länge har känt mig fri att gå till vilken kyrka jag vill och trivs i (eller som ligger närmast) och verkligen har kunnat uppskatta alla kyrkliga traditioner om det så är en lovsjungande pingstförsamling eller en högkyrklig liturgiskt rik församling, så har detta också skapat en vilsenhet hos mig. Jag har till och från verkligen längta efter att hitta ett samfund som är "mitt". En kyrka som jag kan identifiera mig med och gå in i helt och hållet, med hela mitt hjärta.


Men kanske är det min kallelse att vara mångkyrklig, och i längden att verka för ekumenik mellan kyrkorna. Just nu känner jag i alla fall en frid och frihet i den tanken. Vad framtiden bär i sitt sköte vet jag inte än. Jag lovar dock att berätta om jag ändrar mig!

18 kommentarer:

Teija sa...

Kul uttryck! Första gången jag hör det. Jag är precis raka motsatsen. Jag är katolskt 'enkyrklig'...

Alla dessa kyrkor som du går till har väl olika syn på viktiga saker, som nattvarden, dopet mm. Hur tänker du kring det? För mig skulle det vara ett problem, så jag undrar hur du löser det (om det nu är ett problem för dig)? Och sen undrar jag en sak till, hur väljer du kyrka på söndagar?

Johanna G sa...

Väldigt ofta ger det sig själv vilken kyrka jag går till en vanlig söndag - den närmaste. Är jag hemma i stan så går jag till Ansgar, är jag hemma hos mina föräldrar går jag till frikyrkan, är jag hos någon kompis så går jag till den kyrka som de går till. Och så vidare... Oftast krävs det något "speciellt" för att jag ska bryta mot denna "princip".

Vad gäller olika teologiska ställningstaganden så ser jag - i den mån jag tänker på det - som olika aspekter och olika uttryckssätt för att i grund och botten säga samma sak. Mötet med Mysteriet. Mötesplatsen för den enskilda personen och för församlningen som kollektiv med den levande Guden. Inget synsätt uttrycker helt och fullt alla aspekter av Mysteriet, så varför försöka spela ut dem mot varandra, när man istället kan låta dem kompletera varandra och på så sätt ge en större helhetsbild??

Excelsis sa...

Bra uttryck. Multiecclesial finns på engelska, samma sak?

Johanna G sa...

Mmm, låter som så. Fast jag har aldrig hört "multiecclesial" förr, så jag garanterar inte något.

Charlotte Therese sa...

Kan känna igen mig i din kyrkosyn - berikas själv av alla olika traditioner.

Fast jag har kallat detta att vara ekumenisk helt enkelt. Möjligen har jag tänkt i termen mångkyrklig eller varför inte vidkyrklig/flerkyrklig.

Jag är nog katolskt mångkyrklig.

Fast rotad (så fast man nu kan vara rotad nånstans) i mitt sammanhang (missar inte gärna söndagshögmässan), men öppen och tacksam för allt det goda i andra sammanhang.

Johanna G sa...

Ja, jo, så har jag väl också gjort under lång tid.

Fast katolsk betyder ju allmän, så antingen borde alla katoliker vara allmänt kyrkliga i största allmänhet, eller så blir du allmänt mångkyrklig...

Det är väl det samfundet/sammanhanget som jag drömmer om att hitta också - fast rotad, men ändå öppen och lyhörd. Tillsvidare nöjer jag mig med att vara mångkyrklig.

Hans Gardelin sa...

Praktiskt Johanna, praktiskt! Tror jag lutar åt det också. Fast mer än i tanken än i handling...

Katolik i Sverige sa...

Mångkyrklig är ett mycket vackert ord för ekumenisk! Jag förstår och respekterar den som bekänner sig till "mångkyrkan" men är själv så djupt förankrad i den katolska tron att jag alltid känner en viss saknad då jag kommer in i andra kyrkor än katolska. Däremot har jag många vänner inom andra samfund, t ex svenska kyrkan och den ortodoxa kyrkan samt även episkopalkyrkan i USA, så jag saknar inte alls vilja till ekumeniken!

Johanna G sa...

Hans Gardelin:
Praktiskt? Jo, kanske. Samtidigt så är det för mig något mycket mer än "praktiskt". Det är min identitet, vem jag är.

Katolik i Sverige:
Mångkyrkligheten är inget jag tänker missionera med som "det högsta goda" eller något annat i den stilen. Och som sagt var så har jag många gånger längtat efter och bett Gud att visa mig mitt samfund, där jag kan känna mig hemma, men jag har inte hittat något. Inte hittat någon som helst identitet förrän jag hörde talas om begreppet mångkyrklig. Och det bara klickade till i mig - just precis så är det med mig!

Johan Stenberg sa...

Det verkar som du är i takt med Guds ledning. Den känslan är obetalbar!

Johanna G sa...

Mmm, helt underbart. (Hoppas bara att jag tolkar ledningen rätt...)

Anonym sa...

Jag tänker på Schwami Abishiktananda som var katolik och hindu. Han uttryckte sig någon gång som att klyftan inom honom kanske var nödvändig, för själv blev han en bro genom religionerna för andra människor.

Så jag förstår att du längtar efter en tillhörighet, men tycker att det är fint att du ändå går den väg som verkligen är "du".

Själv är jag svenskkyrklig men känner också, fast kanske mer som Hans Gardelin sa "i teorin" att de olika traditionerna är viktiga och berikar varandra, och att de passar olika människor. Och att det är viktigt att vi möts.

/Nora

Hans Gardelin sa...

Menade inget illa i "praktiskt", Johanna. Det var praktiskt för du gav mig ett ord för hur jag känner för egen del :-)

Johanna G sa...

Nora:
Välkommen hit!

Schwami Abishiktananda? Aldrig hört talas om. Men låter helt klart som en intressant livssituation att vara både katolik och hindu samtidigt!

På tal om det: Jag minns att tidningen Dagen berättade om en kanadensisk(?) kvinna som var både kristen (anlikan?) och muslim samtidigt, och menade att hon hade blivit bättre kristen av att bli muslim!!

Men, visst har du rätt! Bland det viktigaste här i livet är ändå att följa den kallelse som Gud har gett mig - vara "jag" - och inte någon annan.

Hans:
Ahh, förlåt. Då missförstod jag dig lite. Glad att kunna vara till hjälp.

Jim sa...

Mångkyrklig är ett bra ord. Särskilt för oss som ber för en splittrad kyrkas återförening.

Johanna G sa...

Amen!

Hosanna sa...

Själv tillhör jag svenska kyrkan men är i själ och hjärta katolik med vissa Shartauanska inslag ;)

Johanna G sa...

Hosanna:
Intressant! Kul att vi är fler som är lite mer dubbeltillhöriga i den stora kyrkliga familjen :)