Fastan har nu gått in på sitt fjärde dygn och hittills har jag misslyckats kapital med min fasteambition (tror jag håller exakt hur och vad jag fastar ifrån för mig själv - än så länge i alla fall, kanske ändrar mig senare - men vet att det är att betrakta som en fullt rimlig ambition) alla tre dagarna som har gått.
Denna min oförmåga att klara ens det mest självklara och enkla, att avstå från - vad ska jag kalla det? - "överflöd och lyx", gör mig mer akut medveten om min oförmåga att göra något i min egen kraft, än vad jag har varit på länge.
Men nu är en ny dag, så dags för nya tag? Som tur var så börjar ju söndagen redan kl. 1800 ikväll - och då gör fastandet en paus för söndagar är alltid festdagar - så det är väl bara att be om styrka att hålla ut tills dess!
Tillslut vill jag även tipsa om tre fasteblogginlägg som tilltalat mig:
- Dagens fastebloggare Bitte skriver om En fredag i stillhet
- Dagens andre fastebloggare Mikael skriver om Fastan som en lyx för varslade på SAAB och Volvo
- Excelsis skriver om glädje och lyx I fastetider
6 kommentarer:
Tack för länken till min blogg!
En välsignad fasta önskar jag dig!
/Bitte Assarmo
Kanske fastans syfte är att vi ska inse att vi inget klarar utan Gud... inte ens att fasta. Jag har för övrigt samma erfarenhet som du. Anden är villig men köttet är svagt.
Bitte:
Välkommen hit! Och Guds välsignelse både med fastan (hoppas du lyckas bättre än jag) och bloggen önskar jag dig!
Teija:
Jo, jag tänkte precis på det viset. Eller beslöt mig för att se det som så den här gången. Har ju misslyckats kapitalt med i det närmaste alla fasteförsök jag har gjort hittills genom åren och mest bara kännt mig misslyckad...
Hmm, vill dock motsätta mig här. Förvisso på ett sätt är ju Gud det som ger oss styrka, den som är verkligen allt, samtidigt vore det problematiskt att säga att man ingenting orkar, att man ingenting kan. Fastan handlar ju just om att träna oss i - både fysiskt och psykiskt - att ha disciplin, att ha disciplin att följa Guds bud.
Frågan är ju dock vart man ska börja om man inte klarar det själv. Vad är bäst liksom? Att försöka ta sig i håret och lyfta allt vad man förmår av egen kraft och sen be Gud göra resten, eller att be Gud först om styrka så att jag förmår lyfta mig själv?
Läs lilla Thérèse! Hon har en hel del att lära ut om känslan av svaghet. Det handlar om att överlåta sig till Herren och acceptera att man är svag och låta Honom göra resten. Med vår svaghet kan Herren göra stora ting.
Skicka en kommentar