onsdag 27 oktober 2010

Självgoda bloggare

För över två år sedan - i september 2008 - gjorde Emanuel på sin Dagenblogg en efterlysning om tips på våra bästa kristna bloggar. Jag skrev en kommentar där jag tipsade om några jag tyckte var värda lite extra uppmärksamhet och satte inlägget på bevakning för att se vad det skulle dyka upp för tips. En del spännande tips ramlade in, men sen allteftersom tiden gick glömdes inlägget bort. Precis som det brukar vara. Eller kanske borde vara.

Under årens lopp har det ibland plingat till med några fler tips därifrån. Nu senast i förrgår. Men från att i början ha varit tips om bloggar man följer, så har de senaste tipsen varit på "jag tipsar om min egen blogg för att jag tycker att den är så bra!"-nivå. Jag har förvisso inget emot att man är stolt över sin egen blogg, men om man tycker att sin egen blogg är den absolut bästa kristna blogg man kan tipsa om så blir jag lite förbryllad. Lite besviken. Nästan ledsen. Om det bästa med bloggosfären är det jag själv kan producera så skulle jag ju lika gärna kunna återgå till att skriva dagbok bara för mig själv. För syftet med en blogg så som jag ser det är ju att bjuda in till ett samtal, att få ta del av andras tankar och berikas av dem, och om de bästa tankarna då är mina egna så blir det ett väldigt märkligt samtal. Än märkligare blir det om den ena parten - till exempel jag - försöker lyssna in och förstå den andra parten, men den andra parten mest är där för att sprida sina egna tankar och förhärliga sig själv. Ojämnvikt. Självgodhet.

Och en dialog med en självgod människa är ingen dialog värd namnet! Eller...? Vad tycker ni?

2 kommentarer:

minutz3 sa...

Hej Johanna G, måste erkänna att det var riktigt länge sedan jag läste en blogg, blev riktigt positivt överraskad hur du har gjort med designen runtomkring texten här! :-D

Själv vet jag inte riktigt vad man ska skriva om, jag funderar på om mitt bloggnamn gör att jag håller mig borta från att skriva något när det inte handlar om tron, tror det är så.

Ha det bäst!

Johanna G sa...

Trevligt att du tittade in nu :)

Jovisst kan ett bloggnamn vara begränsande, men samtidigt tror jag att det alltsom oftast är man själv som sätter vattentäta skott mentalt för sig mellan "andligt" (eller "kyrkligt") och "världsligt"/"annat". Kommer på mig själv med den begränsningen både nu och då.

Visst har jag uttalat valt att låta det andliga vara huvudfokus i bloggen, men lika medvetet har jag valt att försöka visa på hur det andliga är en integrerad del av mitt övriga liv och hur mina övriga tankar är en integrerad del av mitt andliga liv. Om du förstår hur jag tänker?

Bloggnamn går att ändra. Nya bloggar kan skapas. Men ligger problemet verkligen på den nivån? Eller är det något mer djupgående i mitt liv...

Att blogga är inget krav. I alla fall inte för de flesta av oss. Vissa har ju det som något slags yrke. Eller som en del av sitt yrke. Själv trivs jag bättre med att blogga när inspirationen faller på snarare än att tvingas prestera oavsett.

Allt gott!