
Jag gjorde ett laborativt examensarbete där jag tog fram ett antal olika potentiella läkemedelskandidater mot hepatit C-viruset. Ett steg i mitt exjobb var en "Suzuki-Miyaura-reaktion", namngiven efter årets pristagare Akira Suzuki samt Norio Miyaura, enligt den generella reaktionsmekanismen ovan, där:
R, R' = "Resten av molekylen"
X = Halogen, i mitt fall en bromid
Pd = Palladium (grundämne)
L, Y = Ligand, dvs en typ av hjälpgrupp
B = Bor (grundämne)
Tycker ni det verkar vara avancerat? Nej, egentligen inte. Inte för mig som bara behöver tillämpa deras forskning i alla fall. Det jag gjorde var att "pytsa i" de två molekylerna (R-X och R'-BY2) som jag ville binda ihop (R-R'), pytsa i lagom mängd Palladium (PdL2) och lite bas för att få fart på reaktionen och sen köra allt i en mikrovågsugn (som ser lite annorlunda ut än den man värmer maten i, men som fungerar på samma sätt i princip) 15 min, och vips så var det färdigt! Härligt! Storslagen kemi behöver inte vara mer avancerad än så att använda - och det är en av orsakerna till att det är så storslaget!
3 kommentarer:
HIV: Största möjliga tyssssssstnad...
Som utpräglad humanist så måste jag säga att vissa saker flöt förbi utan att fastna. ;) Men, blir man bara nog intresserad så går det nog att sätta sig in i detta också.
Kraxpelax:
Tack för tipset. Ska kolla in sidan.
AKO:
Och jag måste väl erkänna att jag har gjort betydligt bättre och mer pedagogiska framställningar av processen än i inlägget ovan.
Skicka en kommentar