Hej bloggläsare!Saknar du bloggen? Det gör jag ibland. Hur så? Kan jag verkligen mena att jag saknar min egen blogg? Ja, faktiskt. För inaktiviteten på bloggen speglar alltför väl inaktiviteten i hjärnan.
I den mån jag överhuvudtaget tänker numera så är det nog mest på jobbet. Men framförallt känner jag mig som en struts som stoppat huvudet i sanden och där hoppas på att livet ska sluta rusa förbi.
Jag hinner inte med!
Vänligen
Johanna G.
1 kommentar:
Jag känner igen situationen. Jag var också där, även om det numera är flera år sedan... Jag tror att du kan komma att känna en saknad efter, och ett behov av, det andliga livet. Det är då det kan börja "på riktigt", precis som jobbet är mer "på riktigt" när man börjar få ta ansvar, än vad studietiden och en första praktik någonsin var.
Var sak har sin tid, och du har säkert behövt prioritera ditt yrkesliv. När saker börjar komma mer på plats är jag övertygad om att du finner prioriteringar som leder dig framåt på alla livets områden.
Skicka en kommentar