lördag 5 juni 2010

Tikva - börda eller befrielse för kyrkan?

Den senaste snackisen i frikyrkliga kretsar är tikva. Att det kommer ordnas tikva-seminarier och tikva-pass på kristna konferenser i sommar. Och så delas vi kristna in i två läger: För eller emot tikva. Den ene hävdar att tikva är ett kristet alternativ till yoga, den andra protesterar med att tikva bara är hinduism i en ännu snillrikare förklädnad. Vad som är sanning känns ibland som om man måste ha Guds urskiljningsförmåga för att förstå. I alla fall för en utomstående som jag. Fast jag måste erkänna att om jag hade åkt till Nyhem, Torp eller Löttorp i sommar (vilket jag inte ska) så skulle jag definitivt ha provat. Varför? Mycket för att så många är emot så att jag faktiskt vill ha en egen erfarenhet och inte bara lyssna till andras (mer eller mindre välgrundade) fördomar.

Senast yoga var aktuellt samtalsämne i mitt liv - även om det då var "i mitt verkliga liv" (även kallat "offline") - så skrev jag ned lite om
mina tankar kring yoga här på bloggen. Som jag skrev då så har jag aldrig ägnat mig åt yoga. Eller qi gong. Eller zenmeditation. Eller något annat i den österländska meditationsstilen. Åtminstone så tillvida att man inte vill räkna in aikidon i den kategorin. Och vill du nödvändigtvis det så protesterar jag inte alltför högljutt (en djup suck är allt vad definitions-diskussioner är värda) gränserna för meditation och filosofi och praktik kan tyckas lite flytande i vissa lägen. Självklart är jag medveten om att vissa budoklubbar erbjuder även mer renodlad österländsk meditation vid sidan av de fysiska passen, även om inte min klubb gjorde det medan jag tränade där. Därav den mycket passiva protesten.

När jag tränade så störde jag mig ganska kraftigt på det. Det var ju träningen jag var där för, inte meditationen. Och meditationsutbudet påtalade verkligen det som budomotståndarna i kristendomen varnar för gång på gång - aikido, karate, iaido, judo, osv är ett steg in i de österländska religionerna?


Så har jag nu ändrat åsikt helt plötsligt när jag säger att jag gärna skulle ha testat något som många ändå tycker är yoga-likt? Säger jag att det är okej med yoga som kristen? Har jag blivit påverkad av mina vänner som sysslar med yoga? Kanske till och med andligt påverkad? Eller har jag tagit ställning för att tikvan är något helt annat än yoga utan att ha någon aning om vad varken det ena eller det andra innehåller? Är det mina medlarsidor som kommer fram? Att försöka se det positiva i allt hellre än att döma? Eller är det min övertygelse om att det är "innehållet, inte formen, som är det viktiga"...? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag gärna skulle ha testat, om inte annat så just för att få en egen åsikt istället för att behöva lyssna på andra personers fördomar.


Läs mer:


http://www.tikva.se/

http://www.kungsporten.com/tikva.html

Kungsportskyrkans kommentar angående Tikva

7 kommentarer:

Teija sa...

Har inte riktigt fattat varför yoga och sånt ska vara så farligt... Jag har aldrig provat på det själv men har ägnat mig åt både kristen djupmeditation med jesuiter och inre bön med karmeliter. Föredrar personligen den inre bönen.

Johanna G sa...

Det farliga med yoga är att det har hinduiskt ursprung. Alltså är det per definition främmande andlighet. Sånt som kristna bör hålla sig ifrån. Åtminstone enligt vissa högljudda frikyrkliga människor.

Astair sa...

Hej!

Kul att läsa ditt resonemang kring Tikva. Det är som du säger väldigt lätt att ha åsikter innan man provat.

Guds frid!
Fredrik (kompositör till Tikva-musiken)

Johanna G sa...

Välkommen hit!
Kul att du tog dig tid att kommentera.

Vi människor är experter på att ha åsikter och (dessvärre) döma innan vi har egen erfarenhet. Å andra sidan så har ju kineserna också en poäng i ordspråket:

Lär av andras misstag,
du har inte tid att göra alla själv.

Astair sa...

Hej!

Följ denna länk för att läsa den kommentar Kungsportskyrkan har i frågan kring Tikva.

Kungsportskyrkans kommentar angående Tikva

mvh
Fredrik

Johanna G sa...

Tack för länken! Lägger in den i inlägget.

Anonym sa...

Förlåt dem ty det vet icke vad det håller på med