fredag 31 juli 2009
Innan gudstjänsten börjar...
Svaret borde väl vara givet - för att be - antar jag. Men söndag efter söndag kommer jag på mig själv att sitta som på nålar, likt ett barn på julafton, där "Kommer inte tomten snart?" lätt kan bytas ut mot "Börjar det inte snart?".
För att fördriva minuterna jag tvingas sitta i bänken innan det börjar (samt för att förbereda mig inför gudstjänsten, såklart) brukar jag läsa igenom söndagens bibeltexter och lägga psalmboksbanden vid angivna psalmer. I någon mån försöka dechiffrera "Vad kommer gudstjänsten handla om idag?". Är det mer tid än så försöker jag läsa igenom psalmtexterna, se om något ord eller fras tilltar mig (ska jag likna det vid julafton så är det som om att i smyg klämma, känna och skaka på paketen innan det är dags för julklappsöppningen i hopp om att klurar ut vad det är jag ska få). Har jag mer tid än så börjar jag skruva på mig, kanske kolla klockan (om jag har någon). "Är det inte dags att börjar nu?! Kom igen då!!"
Det positiva - försöker jag trösta mig med - är att jag sitter där med en förväntan även om jag inte klarar av att be koncentrerat. Å andra sidan har jag samma "problem" även om jag vet att det är en tråkig predikant och att gudstjänsten med största sannolikhet kommer vara mig totalt likgiltig. Nej, jag har lika svårt som barnen på julafton med att hantera väntan. Jag vill att det ska hända nu! Börja nu! Alltså föredrar jag att komma så tajt inpå när gudstjänsten börjar som möjligt utan att komma för sent. När det väl börjar kan jag slappna av, men innan så sitter jag som på nålar. Hopplöst!
torsdag 30 juli 2009
Ett upplyst landskap
Jag befann mig i ett mörkt rum. Helt kolsvart, det gick inte att se något alls.
Platsen där jag stod lystes gradvis upp av en strålkastare från ovan. Ett skogslandskap med ljuvliga gläntor började anas. Det var som om jag stod på en 3D-karta, både målad men samtidigt också verklig. Strålkastaren klarade dock bara av att belysa en begränsad radie, övriga rummet förblev mörkt.
Därefter tändes ytterligare en strålkastare, fast en bit bort. Detta avslöjade ett berglandskap. Stengråa, spetsiga berg med is på toppen. Vad hade det landskapet med mitt att göra?
Sakta men säkert tändes därefter fler och fler strålkastare, vilka uppenbarade ytterligare nya miljöer - sjöar, slätter, hav, floder, öknar, stäpper - men även band samman vad som tidigare tyckts vara så åtskild och väsensfrämmande. Det hängde ihop i en allt större, allt mer fantastisk, enhet! Och allt badade i ljuset från en enda källa!
onsdag 29 juli 2009
Marijuana på recept i USA
Hjälp mig, detta övergår mitt förstånd!
tisdag 28 juli 2009
Kolhydrater är också bra!
lördag 25 juli 2009
"Dum" sa Johanna om Katolska Kyrkan...
I inlägget från Rom skrev jag "Katolska-Kyrkan-är-en-dum-kyrka-som-inte-låter-mig-få-del-av-nattvarden" vilket jag i efterhand har förstått kan missuppfattas för den som inte känner mig superbra. Självklart menade jag inte att jag tycker att Katolska Kyrkan är dummare än andra kyrkor.
Från susning.nu:
Surt sa räven om rönnbären är ett svenskt ordstäv (ordspråk) som ursprungligen kommer från Aisopos fabel om en räv, en kråka och några rönnbär. I Aisopos ursprungliga fabel rör det sig dock om vindruvor snarare än rönnbär.När man säger surt sa räven om rönnbären, så menar man att någon inte vill erkänna att denne har misslyckats med något. Fabeln är i princip denna:
- En räv letade efter något att äta. Den fick syn på ett träd med vackra vindruvor där det satt en kråka. "Är bären goda?" frågade han kråkan. "Ja de är läckra" sa kråkan. Räven försökte hoppa upp och få tag i några vindruvor, men misslyckades, för rävar är inte speciellt bra på att klättra i träd. "De är säkert sura" sade räven och gick sin väg.
Problemet i den svenska översättningen är att rönnbär faktiskt är sura. Så man kan kanske påstå att vi i vår version ger losern rätt ;-)
Ex; Att hon har köpt så dyra byxor, åh fula var de också. Där kan man läsa in surt sa räven...
Wikipedia utvecklar sensmoralen något:
Sensmoralen i berättelsen är att det är lätt att ringakta något man inte kan få med en nutida betydelse att då man misslyckats med något man föresatt sig, bortförklarar sitt tidigare engagemang för frågan med att man egentligen inte alls var intresserad från början (trots att det är uppenbart för alla inblandade att så inte är fallet).
Och i mitt fall är det väl just "det är lätt att ringakta något man inte kan få"-biten som är tillämpbar. Det är lätt att kritisera när jag inte får vara delaktig. Anfall är inte bästa försvar!
Mitt "dumt" är inte bättre underbyggt än rävens "surt" i fabeln. Snarare är det likt när ett barn står och stampar med foten och tycker att föräldrarna är dumma för att barnet inte får som det vill exakt när det vill det! Dumt helt enkelt...
måndag 20 juli 2009
Fyrklöver i bloggträffar
Aktiviteten här på bloggen har - som ni märkt - gått ner till miniminivå, men några "bloggträffar" irl har jag hunnit med. Personligen måste jag ändå hävda att tillslut få möjligheten att träffa bloggvänner öga mot öga tillhör en av de trevligare sidorna med bloggosfären. Och jag upphör inte att förvånas över hur lätt det ofta är att bara prata på om allt möjligt som om man har känt varandra i evighet, det är sällan jag upplevt några krystade "vad-ska-vi-säga-till-varandra-nu?"-situationer ens när jag träffat en bloggvän för första gången.
1) Besök i Minutz3s sommarstuga vid Östersjökusten. Förvisso precis på "fel" sida av väderomslaget från 30 ºC och sol till knappt 20 ºC och regn, men årets premiärdopp hanns med i vilket fall som helst. Tyvärr har jag inget trevligt kort att bjuda på därifrån.
2) Middag på Johan och Mys balkong. Trevligt som alltid!
3) Lunchträff i Göteborg med Samuel Varg Thunberg. Andra gången jag träffade Samuel, senast var på Medeltidsveckan på Visby för två år sedan, dvs innan både han eller jag började blogga. Så egentligen vet jag inte om han räknar som bloggvän utan är kanske mer en "internetvän" då vi lärde känna varandra via crossnet för ett antal år sedan. Hur som helst blev det ett mycket trevlig samtal över en tallrik sushi och en välbehövlig paus i min resa till Frillesås, Halland efter att X2000 var nästan en timme försenat från Stockholm. Tyvärr blev det ingen bild här heller.
4) Eftermiddagssamtal med Sleepaz och Excelsis på Stenungsön, Bohuslän. Första gången jag träffade Excelsis och andra gången jag träffade Sleepaz. Här blev det lunch, promenad och fika och en massa snack. Solen sken och det var på det hela taget mycket trevligt!
Bloggträffar är som sagt var något jag enbart har positiva erfarenheter av och varmt rekommenderar. Har ni vägarna förbi Uppsala närmaste månaden eller därefter förbi Östersund så får ni gärna hojta till så ska jag försöka ordna något. Och om någon från Skåne har lust att träffas så är jag i Lund 12-22 augusti. Hojta till om ni vill ses!
söndag 19 juli 2009
Romresan: kort sammandrag i ord och bild
På flygplatsen möttes jag av Jacob, som pluggar i Rom och som jag skulle få bo hos under veckan. Vi gick ut hårt redan nästa dag med kyrkbesöken. Jag slutade dock räkna antalet kyrkor vi besökte efter två stycken (kom senare på att jag vid det laget egentligen hade hunnit med tre kyrkor!! Ursäktar min dåliga matematik med att de två första låg på samma plats).
Ambitionen att besöka "alla Roms kyrkor" kom dock snabbt på skam. Jacob påstod att det fanns kanske runt 500 kyrkor i Rom, och även om det blev ett antal kyrkor per dag så var jag vid veckans slut inte ens uppe i 100 st.
Vad vi däremot hann med var att se de sju pilgrimskyrkorna eller vallfartskyrkorna (San Pietro in Vaticano, San Giovanni in Laterano med sitt fristående baptisterium, Santa Maria Maggiore och San Paolo fuori le Mura, Santa Croce in Gerusalemme, San Lorenzo fuori le Mura och San Sebastiano fuori le Mura), Tre Fontane (platsen där Paulus blev avrättad), Panteon, med flera. Både Que Vadis-kyrkan och birgittinernas kyrka var dock stängda, så trots att vi var utanför så fick vi aldrig se insidan till dessa.
Min ambition med att se det mer som en pilgrimsresa än en turistresa kom väl dock lite på skam. Fast att det kan vara så svårt att vara pilgrim när man springer i massor med kyrkor per dag övergår mitt logik, men så var det i alla fall. Tyvärr...
Av det antika Rom så var Via Appia Antica, Colosseum, Palatinen, Marcelloteatern och Forum Romanum självskrivna. Likaså diverse torg, fontäner, obelisker och statyer. Och pyramiden! Det moderna storsvulstiga Vittorio Emanuele-monumentet kändes i jämförelse ganska intetsägande...
Utöver sight seeing så hann både pasta, pizza och en middag med några glas vin avnjutas i trevligt sällskap av några av Jacob studiekamrater.
Vad som gjorde starkast intryck på mig är svårt att säga. I början var jag inte jätteimponerad av Rom, men allteftersom dagarna gick så växte den i mina ögon. Några saker jag kan ta upp är:
- Lateranen med sitt baptisterium (se bild ovan). Det värmer min baptistiska sida att se med egna ögon att även katolska kyrkor kan ha en äkta dopgrav (om än torrlagd) och inte enbart en dopfunt.
- Den guidade turen på Via Appia Antica som Wilhelm, en av Jacobs vänner bjöd på, även om vi bara hann tom San Sebastiano innan resten av turen till muren regnade bort (är ju typiskt att välja enda dagen med riktiga åskregn för att promenera längs en gata där det inte fanns några kyrkor eller dylikt att söka skydd i, även om San Sebastiano erbjöd skydd för det värsta regnet).
- Mässan i Santa Susanna ("hem för engelskspråkiga katoliker i Rom"). Jag har varit i katolsk mässa några gånger förr och tycker oftast det är helt okej, men den här gången så var mitt vanliga grums "Katolska-Kyrkan-är-en-dum-kyrka-som-inte-låter-mig-få-del-av-nattvarden" betydligt starkare än vanligt. Hade jag haft lättare för att gråta så hade risken varit mycket stor att jag gjort det, redan som det var nu så var jag på vippen. "Saliga de som är kallade till lammets måltid". Ja, och...? Vi som inte får komma då!? Dum kyrka!!
- Katakomberna. Imponerande! Tyvärr blev den guidade turen väldigt kort och utöver Sixtinska kapellet var detta enda stället där fotoförbud rådde...
torsdag 9 juli 2009
Kristenunderjord: Kärleksfenomenet
Allt som allt (dvs inkl. titelsida, innehållsförteckning, referenser och appendix) är uppsatsen 52 sidor lång, men är man intresserad av kloster- och kommunitetsliv så är det väl värt tiden att läsa den.
Publicerat på:
http://kristenunderjord.wordpress.com/2009/06/29/karleksfenomenet/
Direktlänk:
http://kristenunderjord.files.wordpress.com/2009/06/karleksfenomenet.pdf
onsdag 8 juli 2009
Älskade Astridsånger
tisdag 7 juli 2009
Frösö kyrka 800 år
Jag hittar tyvärr ingen kod för att lägga in videon här, men följ länken så hittar ni rätt! Trevlig videostund!
http://frosokyrka.se/10237.svenska.html
söndag 5 juli 2009
Pilgrimsvandring på pingstafton
Som avslutning på läsåret brukar alla funktionärer på Sankt Ansgar inbjudas att göra en utflykt tillsammans. I år var det en pilgrimsvandring mellan Uppsala domkyrka och Gamla Uppsala längs Eriksleden på pingstafton som erbjöds. Tidigare år har det varit brännboll med mera.Den som har följt den här bloggen ett tag kanske har uppsnappat att jag har hyst ett intresse för pilgrimsvandringar, även om aldrig varit på en organiserad pilgrimsvandring tidigare. Ja, med undantag av resor till Taizé förstås, men det är ingen formell pilgrimsvandring i förståelsen vandring till fots.
Eriksleden går som sagt mellan Uppsala domkyrka (1) och Gamla Uppsala kyrka (3) via Tunabergskyrkan (2) och är den första sträckan i det som är tänkt att bli en återupprättad pilgrimsled mellan Uppsala och Nidaros (dvs Trondheim), en pilgrimsled med anor från medeltiden. I augusti är planen att provgå norrut förbi Storvreta (4), Ärentuna kyrka (5), Vattholma (6) och Tensta kyrka (7) (OBS! Ej Tensta-Rinkeby) upp till Vendel kyrka (8) i en förhoppning om att kunna förlänga leden. Om den nya leden kommer få ett annan namn vet jag inte, då namnet Eriksleden valdes utifrån att man under medeltiden bar Erik den heliges reliker sträckan mellan Uppsala domkyrka och Gamla Uppsala kyrka för att välsigna skörden.
När jag har funderat på att pilgrimsvandra tidigare har jag dock alltid uteslutit att gå Eriksleden av den enkla anledningen att jag cyklar en stor del av leden när jag ska hem till mina föräldrar, så att gå den har känt som ett projekt som är dömt att misslyckas. Jag har varit rädd för att jag skulle vara hemmablind helt enkelt! För visst går det inte att upptäcka det heliga på de ställen man varit hundra gånger tidigare i helt andra syften, eller...?
Skrattar bäst den som skrattar sist, pilgrimsvandringen blev helt underbar och har gett mig en erfarenhet som jag har burit med mig nu i över en månad. Hade jag vandrat själv hade jag väl mest bara stövlat på (som vanligt), men nu när vi vandrade i grupp så gav vi oss tid att stanna upp för bön och andakt längs vägen, alltifrån tidebönsliknande bön ur "Lilla pilgrimsboken" via psalmsång både a cappella och med pianokomp till bön vid den stora frälsarkransen som är uppställd på Tunåsen. Och kanske är det helt enkelt det som gör den stora skillnaden...
En sak är i alla fall klar: mitt intresse för att pilgrimsvandra har inte blivit dödat av denna första provsmak, även om en 6 km lång vandring i solsken tillsammans med goda vänner kanske inte är tillräcklig för att ta död på "pilgrimsromantiken".